Ane på besök!

Ahh ljuva nattliv! Regnet smattrar på rutorna, precis som det gjort hela dagen, och alla hundarna skall sova jämte mig i den ena soffan medan den andra gapar tom… 😉
Ikväll har vi varit på lydnadsträning för Mona medan Mikael och Gaffa tagit hand om sina respektive bebisar här hemma. Det var ljuvligt att komma iväg med bara Baileys och Humla och fika och dricka kaffe och träna massa massa en hel kväll – utan ett enda sms eller annat nödanrop från Mikael.

Maja är världens goaste och finaste bebis, men det har varit svårt för Mikael att ha henne själv så många timmar tidigare iochmed att hon inte tagit någon flaska alls – oavsett om det varit bröstmjölk eller ersättning. Nu äter hon ju mer och mer själv, och då blir det också enklare för mig att vara borta 🙂

Ikväll hade han dessutom haft det hur glassigt som helst – Maja hade ätit kvällsmat, sedan somnat vid 7 och sovit ända tills jag kom hem 22.15…Jag å andra sidan har varit certifierad och diplomerad Majaunderhållare hela dagen eftersom hon inte varit intresserad av att sova alls, tror hon håller på att ändra sin dygnsrytm och då blir väl dagvilan lite hipp som happ tänker jag.

Nu till blogginlägget – om lydnadsträning blir det nog i en annan post framöver. I måndags var nämligen Gaffas mamma Ane här! ♥ Det blev ett kärt återseende – det var ingen tvekan om att Gaffa kände igen sin rättmätiga ägare och de hade nog en härlig dag tillsammans, iallafall såg det ut så. Gaffa sov i Anes knä och Humla låg som en kanelbulle jämte i soffan ♥

Efteråt var Gaffa precis som vanligt – inte ett pip eller tendens att dras mot ytterdörren. Det är klart, nu har hon ju sina bebisar här. Men de här 8 veckorna hon faktiskt bott här har väl gjort sitt till. Eftersom hon är ”en i familjen”, vi sover med Maja mellan oss och sedan 3 hundar i sängen för tillfället….!, så tror och hoppas jag att hon haft en fin tid här ♥

Forken smakar på ”mormor” 🙂

Ja och nu börjar det faktiskt dra ihop sig mot slutet. Shit vad tiden går fort ändå. Valparna är 6 veckor och det är fullt ös medvetslös från morgon till kväll känns det som. Rastningarna i trädgården innebär numera att man har 6 valpar jämnt fördelade på 1600 valpovänliga kvadratmetrar. De verkar inte behöva varken mamma eller syskon för att göra egna upptäcksfärder det här gänget 😉

På måndag är det valptest och fram tills dess lägger jag mycket tid på att själv testa av varje valp individuellt i flera omgångar. Dels för att jag själv vill göra så mycket förberedelser inför matchningen till valpköparna innan själva testet, och dels för att jag vill ha min uppfattning om valpens mentalitet innan testet görs. Sjuveckors valpar är inga stora krakar och har man otur får man en valp som precis skall till och sova, och så blir det inte ett ”rättvisande” test.

Byggare Maja och Ettan ♥

Det är så kul med bebisar – valparna betraktar henne som en människa, och vill gärna ha kontakt med henne. Men Maja mest inne i sin tumstock/tandborste/sked/elektroniksladd att hon knappt noterar deras existens… 😛

Mormor Humla har kommit igång och leka med sina barnbarn ordentligt de senaste dagarna. Jätteroligt att se ♥

Forken, världens socialaste valp, var såklart framme och morsade på Maja…♥

♥ ♥ ♥

Baileys är lika handikappad som alltid. Han nosar och tycker t.ex. att det är jättespännande om valparna är i rabatten och gömmer sig – då kan han leka tittut. Men sån där valpanpassad lek, som Gaffa och Humla tillämpar, det finns liksom inte i hans register…

Humla vill gärna ha valparna mellan sina framben och så naggar hon dem sådär mysigt med framtänderna, som hon kan göra på oss tvåbeningar när vi skojbråkar ♥

’Rädd att ta trappan säger du? Vänta, jag puttar ned dig här för backen istället.’

Bästa leken enligt mormor! Att leka Tittut bakom någon typ av rekvisita!

Humla plockade fram Hunden och försökte få Mini med på noterna…

Men nej, han vågade inte riktigt nappa på erbjudandet från stränga mormor… 😉

Ja i den här lilla springan mellan trädäck och gräsmatta lyckades såklart Forken fastna med sitt huvud(!) sekunden efter att fotot togs. Det blev lite kalabalik innan jag fick loss honom, stackaren. Hur lyckas han liksom? Vi fyllde genast igen springan med makadam. Inga fler huvudlösa valpar, tack!

Mot slutet av leken när Ane var här började Gaffa bli allt mer uppvarvad och staffefnattig i sitt lekande – här kommer hon i full sula efter att ha kastat sig från kanten ovanför trädäcket. Stackars Storasyster hann nog knappt registrera att den galna mamman kom farande… 😀