Bebisarna blir allt aktivare och börjar övningsköra så smått i valplådan, som Humla lämnar allt oftare. Nu har hon i princip fullt förtroende för mig och låter mig ta upp bebisarna utan förebrående blickar, undantag gäller om någon av dem börjar gallskrika när de upptäckt att jag inte är en tutte, och därmed kräver att omedelbart bli nedsläppta i lådan igen…;-)

Att lyckas invagga en valp i den falska tron att han befinner sig i någon slags hängmatta, när det i själva verket är mina kupade händer, är en tillfredsställande bedrift, väl värt mödan. Att sitta och titta på denna lilla varelse som övningsskuttar, övningsdricker, övningsmorrar och övningsdropkickar osynliga fienden i sömnen är fullkomligt ljuvligt ♥

Man pussar dem, andas in den obeskrivliga och oerhört beroendeframkallande valpdoften, och ser de små mörka melaninprickarna bli fler och fler på nosen varje dag ♥
Och funderar på vilken av alla fantastiska mattar som anmält sitt intresse till dessa bebisar, som skall väljas till just den individen…:-D

Idag har Weevil varit i högform! Han som var minst och medtagnast vid födseln går stadigt upp i vikt och är nu bland de största i kullen istället. Vilket avancemang! Heja Weevil! 😀

Eller ja, när det kommer till hitta-till-sin-flock-instinkten, är den måhända inte riktigt lika välutvecklad. Idag låg alla kullsyskonen och myste med mamma Humla, medan Weevil umgicks med Hunden.

Här är en felvänd filmsnutt på Weevil som powerwalkar, medan syskonen ligger i den klassiska, av förtjusta husse namngivna, såkallade böghögs-formateringen. Promenaden har även inslag av kuperad terräng, där Weevil använder sina vänner som pucklar i en puckelpistbana som skall forceras. Tyvärr verkar min iphone ha kajkat ihop, för något ljud blev det inte till denna filmen heller 🙁 Medan jag googlar vad som kan ha hänt (typ någon okänd inställning jag oavsiktligt har kommit åt) så får ni föreställa er lite poweraktig musik till Weevils marsch, förslagsvis ledmotivet till Rockyfilmerna? 🙂