Efter Rasspecialen i Gränna blev det några timmars mellanlandning hemma på söndagkvällen innan det var dags att gå upp i ottan och ge sig iväg till träningsträff med Blondietalesgänget! Rasspecialen i all ära – men att umgås med härliga människor och hundar från egen uppfödning i fint väder på en fin brukshundsklubb, ja jag vet vad jag väljer 😉

Att se individer från olika kullar i träning är ovärderligt för mig som uppfödare. Jag har ju haft en plan och en tanke bakom varje kombination och att se hundarna i främmande miljö, med störning, andra hundar osv ger så mycket mer än bara diagrammet för MH och BPH, när det kommer till mentalitet. Men även när det kommer till konstruktion – andningsarbete i varmt väder, under nosarbete, driv från bakdelen i fritt följ osv osv.

Här är det supertalangen Bacon, en kamikazepilot, som tränar nosework. Tuvas matte Jonna, som är drillad i sporten, hade satt upp tre fina utomhussök som vi alla provade. Bacon har inte tränat mycket nosework alls, men hade ett jättefint sökarbete och tydliga markeringar.

Ett bonus med Bacon och Karin är att det inte finns någon som är snyggare klädd hundmänniska än henne ♥ Det är en fröjd att se Karin i hatt! Såå snyggt! Varför har vi inte alla hatt istället för fula reklamtryckskepsar? (eller tredagarutanschampo-frisyr som jag hade) 😀

Det här blir ett riktigt bildbombsinlägg för för ovanlighetens skull så fotades det flitigt – inte bara av mig. Jag och Humla och Baileys gör ett sällsynt bildgästspel i bloggen – annars är det ju alltid bara jag som fotar. Men det är jag nog inte ensam om – hur många gånger är det inte så att man känner igen en staffe från sociala medieflödet och vet “allt” om den, men inte har en susning om hur matte/husse ser ut 😛

Under två dagar tränades det personspår, nosework, tävlingslydnad, agility och rallylydnad. Det var Bacon och Tuva från Kamikazepiloterna, Kakan och Rejsa från Midsommarfirarna tillsammans med sin storebror Lord från Rascalstaff respektive storasyster Melda från en kennel jag inte kommer på namnet nu, Lego från Nyttodjuren och så Baileys och Humla förstås. Ett härligt gäng!

Vi har alla lite olika inriktning, vilket är en fördel på såna här träffar. Anina är tillexempel väldigt haj på det här med rallylydnad och byggde en bana och gav oss feedback (alltså btw, jag trodde rallylydnad var en lajlaj sport som man inte behövde träna – bara det där att man måste kunna hantera ett KOPPEL i startklass är för mig ett oöverstigligt problem, jag och Humla siktar således på rallylydnadsdebut 2028….), Elin är duktig på spår, Jonna har tränat och tävlat mycket nosework osv. Vi kompletterar varandra bra.

Glad Bacon efter 3 nosework-sök!

Anina och valpen Lego som snart blir fem år gammal. Han är kastrerad och kanske därför inte är riktigt lika krallig som en intakt hane, men han var faktiskt pytteliten och valpig även innan. Två äpplen hög med ekorreögon ♥

Här satt gömman ganska högt upp på soffans ryggstöd – inga problem för Lego!

Nästa sök låg gömman lågt, bland gräset mitt mellan en stor stubbe och en stor kruka, vilket mina hundar inte sökt på innan. Lite klurigt tyckte många!

Lego satsade alla sina hästar på att han skulle hitta något i krukan, den undersöktes mycket omsorgsfullt innan han med en suck fick hoppa ned och fortsätta sökandet 😉

Nästa gömma var placerad på ett metallstaket som låg i anslutning till en husfasad och i ett vindfång där vinden blåste och försvårade naturligt.

Inga problem för Lego ♥

Kakan stod näst på tur – hon har ett godkänt doftprov i eukalyptus, och var taggad på att få köra!

Kakan ringade ganska snabbt in doften men på framsidan av soffan…

Hmm…man måste alltså ta sig bakom på något vis?

Verkar ju helt omöjligt…

Liten paus i värmen ♥

Duktiga Kakan!

Vi söker vidare…

Går inte att ta miste på vem som är Kakans mamma…. 😛

Mums! Gömman hittad! Hit med godiset husse 🙂

Gulle-Kakan ♥

Sen var det jag och Baileys! Baileys gick ju faktiskt en noseworkkurs i våras så jag tänkte att vi nog kunde briljera…

Och visst sökte han eukalyptus! Han sökte även harbajs, tappat godis, Tuva-kiss och tog själv en liten kisspaus mot ett träd innan vi kammade oss och började jobba 😛

Heja farbror Bosse! Du kan ju!

Det var så gott med godis att Baileys bestämde sig för att markera gömman en gång till – den här gången genom att slita loss den från sin lilla behållare…

“Gräs-söket” var klurigt. Så mycket kiss och harbajs, så lite tid…

Men till sist gick även det vägen!

Dags för tredje och sista! Forza PRO!

Nu var Baileys varm i kläderna och gjorde en lite mer seriös insats. Det stod ju godis på spel… 😀

Rimligt med fem meter hög gömma i klass 1….

Han är svår att hålla i tight hull numera, 11-åringen. Blir lätt tjock, men drar man ned på maten tappar han i muskler och ser eländig ut. En fin balansgång det där…

Godis finns det såklart alltid plats för i magen ♥ Och ju äldre man blir, desto mer gratisgodis och lösa belöningskriterier blir det har jag märkt 😛

Sist ut var Humla! Hon körde nosework senast för fem år sedan…

Som vanligt går Humla all-in och tog direkt sikte på bordet…

Till skillnad från sin halvdementa morbror Sven-Bertil så söker Humla så noggrant och seriöst från början. Hon kom ihåg ♥

Sniff sniff…

Heja Pumlan!

Duktig tjej! Hon har trots kastreringen i våras inte varit svår att hålla i fin form, lika tight som innan.

Å andra sidan började hon ju löpa för ett tag sedan, trots kastreringen, så hon kanske inte är helt och fullt jättekastrerad på insidan ändå…. 😛

Inga problem för en smart tjej att hitta en liten gömma i gräset inte!

Vi söker vidare…

Och hittar direkt!

Hit med dodiset! ♥

Baileys var glad och nöjd med att få träna lite nosework och sin “nya sport” som jag tänkte skulle bli rallylydnad. Lite mer skonsamt än tävlingslydnaden och så kan han ändå få vara med och träna. För att lämna honom hemma när jag och Humla åker iväg, det är han alldeles för pigg och fräsch för än. Plus att han blir svårt deprimerad och har svårt att förlåta mig för att ha blivit förbisedd och övergiven, det brukar ta ett halvt dygn innan han har återhämtat sig från detta trauma. När Humla gick rallykurs i våras varannan onsdag, ja det var en mörk tid i Baileys liv.

♥ ♥ ♥

En klicker och en pipis, livet på en pinne! 😀

Det var lite foton från noseworken det!  Nu följer en ziljard bilder på lydnad och rally! 😛 (agility och spår blev tyvärr inte fotat denna gång)

Koner och apporter i kennelns färger såklart 😉

Anina och Lego visade rallylydnad, de är i avancerad klass!

De hade så fint samspel genom hela banan ♥

Här går Lego som demohund för en startklassbana som vi andra newbies skulle försöka traggla oss igenom med livet i behåll…

Snygg hund och snygga spiror! 😀

Sen var det jag och Hjortfot!

Här blev han ledsen och kränkt över att Anina försökte ta snöret och visa matte hur man skulle göra vid en skylt. Anina fick muta med många godisar innan han kunde tänka sig att lyda ett enda kommando… 😛

#felmatte #sorg #kränkthet #dövochförlamad #mensnyggthalsband

Riviga Kakan hade också fått ett nytt halsband från Gränna! Både hennes och Baileys och Humlas halsband handlades från Wats On. Kakan fick dessutom ett utställningsset eftersom hon utställningsdebuterade i juniorklass, mer om detta i nästa inlägg 😀

Elin har gjort ett fint arbete med Rejsas grundträning och de är redan nu väldigt samspelta och visade upp hög kvalitet på lydnadsträningen, trots att Rejsa bara är precis ett år fyllda.

Rejsa har lite samma crazy banana-look som sin mamma 😛

Men så fin stadga och så fint fokus! En fröjd att se ♥

Jag är svag för piedar, röda och röd-vita staffar. Det kanske märks? 😀 Jag tycker de blir så personliga med sina teckningar. Svarta och brindle tycker jag ser likadana ut, det är ju jättesvårt att se skillnad på dem? 😛

Varsågod! 🙂

Kan du kasta igen? 😀

Woop woop!

På söndag blir det BPH för Midsommarfirarna, det blir spännande! Just nu visar prognosen regn, vilket känns mindre spännande, men så går ju BPHt i Borås också…. 😉

Kakan och Tommy fick gå sitt livs första rallybana!

Det gäller att hålla tungan rätt i mun… 😛

Humla har ju faktiskt gått rallykurs i vår, i syfte att förbättra/förändra vårt samarbete och kontakt i tävlingslydnaden. Det har haft önskad effekt, jag har kunnat slappna av mer i rallyn och upplever att vi trivs så mycket mer med varandra på planen nu. Ett arbete som verkligen inte kommit gratis.

Här gör jag mitt “hemliga handtecken” som kanske inte sitter riktigt ännu 😛 Humla som är lydnadsvovve vill gärna sitta ned i alla halter och vändningar, men som vid den här skylten – 360 grader, skall hunden bara trampa runt och inte sitta ned alls.

“Klurigt. Det är alltså inte vändningar på stället vi håller på med?”

Fin i sommarhalsbandet ♥

Älskar konerna i Jönköpings brukshundsklubbs materialförråd…alla var avbitna på toppen! 😛

Sitt och sedan stå vid sidan, en helt ny rörelse för en lydnadshund 🙂

Och så var det ju det här med kopplet…jag är helt talanglös, stackars Humla har kopplet i ansiktet/runt magen/runt tassen mer än det hänger fritt i luften. Undrar om man kan söka dispens för att man har något uppenbart koordinations-handikapp…?

Mera Pumlan – men hon är ju så söt! Klart hon måste få vara med på hundra bilder…

Belöning med rolig kampleksak är hon såklart också värd! 😀

Duktiga Tuva med matte Jonna är riktiga multitaskare, de tränar och tävlar rally, lydnad och nosework! Att de hinner med allt? 🙂

Tuva är en hund med enorm utstrålning och ett riktigt charmtroll. Hon har en människokärlek som räcker för hundra staffar. Det räcker med att hon ser en mänsklig varelse på typ 500 meters avstånd så får hon gåshud av lycka och måste GENAST dit och pussas och frottera sig 😀

Fint fokus på matte ♥

Slalomet klarar de förstås galant!

Men sen såg Tuva en oemotståndlig tävlingsledare och en fotograf och svansen började gå som en propeller ♥

Hej hej är ni här bara för min skull? Its my lucky day! 😀

Jaha, matte vill visst att vi skall gå vidare. Ledsen tjejer, jag har ett jobb att sköta…

In i bubblan igen! 🙂

♥ ♥ ♥

Bacon och Karin har lydnad som huvudgren och jag har för mig att det är class 2 som står för dörren?

Även han har ett enormt fokus på matte och fin balans mellan explosivitet och stadga.

Fokus inför apportering!


Fint gripande och snygg hantering på väg in!

Sen var det dags för sändande runt kon!

Inga problem för Bacon 🙂

Även om han blev av med ett öra i farten…

Tjoho! 😀

Skick till ruta…fullt fokus!

Zoom zoom!

Nemas problemas!

När Humla gått några pass fick jag gå fritt följ till kommendering och publik, något som vi båda haft svårt för. Humla spänner sig och blir som en liten drake med rykande näsborrar och jag blir irriterad. Men när vi är uppvärmda och gått några pass så är energinivån en annan, Humla har fått blåsa ur sig en del av explosivitet, och är mer i balans.

Nu gick fria följet jättefint, positionen är mycket bättre – även med kommenderingsstörningen så blev det inte pip och gnäll och rumpa ut, utan vi kunde gå långt med harmoni.

Tyvärr är jag för tjock för kenneltröjan, men kompenserar upp det med ett par solbrillor för den rätta coola looken! 🙂 (Ps Maja skall få en lillebror i vinter Ds)

Dirigeringsapporteringen i class 2 har vi haft problem med. Humla kan den “gamla” dirigeringsapporteringen där man skickas runt en kon, men i class 2 så är det nu en förenklad variant med två apporter och där man själv ställer hunden framme vid konen – och går fritt följ dit. Jag tror det är där som det skurit sig lite, vi har ju haft problem med fria följet och Humla har haft svårt att växla mellan fritt följ-tanke och dirigerings-tanke när jag satt ihop momentet. Det har blivit kackigt fritt följ och kackig dirigering. Själva apporteringsdelen är dock fin, direkta gripanden och ingen tvekan.

Nu är det snart tävlingsdags. Humla var anmäld till två class 2- tävlingar men så kom ju det här nesliga löpet förstås emellan.

På “Yes” så släpper man apporten och rusar in för att ta sin belöning! (Baileys har btw aldrig gått att belöna så här i fart, han springer gärna mot kampisen/pipisen men kan inte göra två saker samtidigt, dvs släppa apporten och springa så han har glatt kommit in och försökt mula in både apporten och leksaken i munnen….ja, det är skillnad på manligt och kvinnligt ;-))

Eftersom vi jobbat med motivationen till snabba gripanden i apporteringen har det blivit många snabba belöningar. Nu måste vi belöna upp stadgan i utgångsställning och inte studsa upp som en rymdraketsuppskjutning efter avlevererad apport.

Omvänt lockande is the shit! 🙂

Nu var det här mastodontinlägget slut! Hoppas ni tyckte det var fina bilder ♥ Nästa inlägg blir om Rasspecialen i Gränna, håll utkik 🙂