bild 1-6

Nu har Humla börjat lämna valplådan själv korta stunder och åt både frukost och lunch nere i köket idag. Baileys är fortsatt portförbjuden, men han är ju lycklig på dagis större delen av dagarna ändå. Nu får också vi ta upp bebisarna utan att Humla blir orolig. Imorgon är det därför dags för…*drumroll*… individuell fotografering och närmare presentation av alla i kullen! 😀

bild 1-7

Valparna är fortsatt starka, pigga, går upp fint i vikt och har enorma röstresurser. Om morgnarna när mamma dukar upp till frukost, låter det som att vi har en hel hög med kanariefåglar i valplådan 😛

Här är en bedårande och på samma gång väldigt misslyckad liten filmsnutt från morgonens servering! Jag spelade självklart in med ljud och har lyssnat på klippet i mobilen med ljud (jag presenterar valparna och sådär, det är alltså därför jag lyfter upp dom som initialt inte ville vara med på film ;-))) – men nu när jag laddade upp eländet på youtube är det inget ljud – varken på youtube eller i mobilen. Miracles do happen :-/

bild 3-4

Jag är sådär jättegosig och tillbringar osunt mycket tid med att bara beundra de små miraklen i lådan. Men min kärlek är hittills väldigt obesvarad – det enda de bryr sig om är tuttar. De vill snutta på exakt allting – och hittar de ingen spene direkt så tar de närmast utstickande föremål, vilket ofta blir en fot eller ett öra på något lämpligt placerat kullsyskon.

bild 2-6

Älskar uppochnerpå-stilen! 😀

bild 2-5

Det känns som att den arma mamma Humla också alltmer är reducerad till en tutte. Förutom att hon tvättar och pysslar om dem också såklart (men HADE dom fått välja mellan skrevtvätt och att snutta tutte, då hade de valt det sistnämnda – dygnets alla minutrar!) Eftersom dom inte ser eller hör nånting än, så bjussar väl livet iochförsig inte på så värst mycket mer mening än ständigt pågående tuttjakt.

bild 3-5Blondietales Weevil tror att jag har en tutte undangömd i tröjärmen…