Lets get ready to rumble!
Nu är vi inne på våran fjärde och sista semestervecka och stundtals har det nästan känts som höst. Jag visste ju att hela semestern skulle vigas åt att renovera hela husfasaden (men exakt hur tråkigt det är att hålla på med detta dagarna i ända hade jag aldrig kunnat föreställa mig) och det var ju också därför vi passade på att ta Humlas kull vid den här tidpunkten, eftersom vi ändå ”bara skulle vara hemma”.
Vissa bilder blir liksom mer lyckade än andra 😀
Jag vet inte om det var valpkullen som golvade mig mentalt, men de här veckorna har jag verkligen varit färgad av ett negativt mindset. Man kan ju välja att se på saker från olika håll, men jag har uteslutande valt att gå runt och vara neggig och liksom deppig:
– Alla andra grillar och badar och göra roliga utflykter utom vi. – En fiskmås bajsade världens största bajs på balkonggolvet jag precis laserat. – Mina hörlurar trasslar in sig i allt möjligt och omöjligt, typ hårborstar och nyckelband, efter tre sekunder i handväskan. – Jag beställer nya omotiverat dyra originalmattor till bilen och självklart passar dom inte bilen, vad är oddsen. – Blablabla osv osv gnäll gnäll gnäll och då har jag inte ens nämnt att jag anser att det ösregnat VARJE dag på hela semestern så fort vi skall måla…
Men så i söndags vände vädret. Vi åt söndagsfrukost på Två Skyttlar, valparna kunde vara ute en liten stund i solen, jag låg och solade och lyssnade på sommarprat i nästan en timma medan färgen torkade, på kvällen gick jag världens härligaste skogspromenad runt Hedgärdessjön med två superglada vovvar…ja och så var jag glad igen!
Mikael säger att jag är världens mest lättroade människa, alltså att det är små löjliga vardagsgrejer som gör mig glad, och så kanske det är. Jag är iallafall glad att jag fick lite sån vardagspepp min sista semestervecka, det gör arbetet med huset SÅ mycket lättare! Som igår, då var vi på sommarens första(!) badutflykt till Hanatorp med hundarna 😀
Humla riktigt vibrerade när hon väntade på varsågod att hoppa ut från bagageluckan (ja i ärlighetens namn hade hon tjuvat ut när vi öppnade den inifrån, så hon fick efter diverse okvädningsord, vackert hoppa tillbaka upp igen :-P) – det var inte bara jag som längtat efter att få bada!
Baileys var helt galen, och det var så härligt att se! Han sprang som en förrymd mentalpatient på stranden och mördade, grävde ner, grävde upp och mördade på nytt alla sina leksaker i en evighetsloop 😀
Han simmar också mycket bättre i de nya fina flytvästarna av märket Baltic som jag köpte till dem förra sommaren. Igår simmade han spontant flera gånger ut till oss tvåbeningar när vi stod och samlade mod inför att doppa oss…(ja det var kanske inte supervarmt i vattnet, men jag har inte badat en enda gång i sommar och det existerade inte på kartan för mig att inte göra det ORDENTLIGT, dvs man simmar, doppar givetvis huvudet osv. Annars har man inte badat på riktigt! Man får helt enkelt bortprioritera petitesser som förkylningar och förfrysningsskador)
Jag körde ju länge med Hurttas flytvästar till dem, och de har dessutom kommit ut med en ny modell i år som ser bättre ut, men Baltics passar faktiskt mina hundar mycket bättre – de är nättare och har bättre passform. Har dock inget ont att säga om kvaliteten på Hurttas västar.
Igår var Baileys väst lite slarvigt påsatt som ni kanske ser av alla lösa remmar, det finns öglor att trä in dem i så det ser lite mer propert ut. Humla är ju inte bara badgalen utan också mamma, så hon är i dagsläget lite för eh…fet, för sin väst. Jag fick spänna den så att hennes gigantiska tuttar kunde slänga fritt mellan magbanden, och ändå såg västen ut som en liten näsduk på hennes rygg 😛
Baileys är som isbrytaren Odin, eller kanske världens mest ondskefulla lots, som alltid tar emot Humla och snor hennes leksak när hon simmar in på fast mark. Eftersom hon är mindre bottnar hon inte lika tidigt som Baileys, vilket han drar slug fördel av.
Det konstiga är att hon blir lika förvånad varje gång när hon blir bestulen på sin leksak. ”Men inte nu igen?” ser hon ut att tänka – trots att hon blir av med allt hon så tappert apporterar in, 9 gånger av 10…. 😉
Här har Baileys en leksak samt ett vasstrå, men är som ni ser, redo att byta ut dessa trofeer mot den leksak Humla är på väg in med, som han givetvis bedömer vara mycket roligare!
’Jaja, jag får väl ta strået och flodhästen då…’
Mycket nöjd kleptoman!
Sjögrisen Humla ♥
Näsduk från Baltic. Leksak från CycleDog. Galen hund privat.
Leksakerna är ifrån det miljömedvetna märket CycleDog , gjorda i återvunnet material som flyter och dessutom har inbyggd och häpnadsväckande staffetålig pip! Jag köpte dem förra sommaren på Vildhunden som även har massa andra tåliga skojiga leksaker ♥
Kodak Moment 😀
Min favoritplutt! ♥
Ren(?) och skär lycka! 😀
Efter badet fick hundarna torka i sina frottetäcken från finska RuttuNuttu!
Så himla söta 🙂 Sök på fb så hittar du dem, de skickar till Sverige och tillverkar massa roliga färgglada hundkläder.
Ledsna miner. Det här var sista gången vi kunde kasta boomerang-leksaken på den här stranden, vi hade visst missat förbjudet-skylten?
Okej, svindålig humor, jag vet. Jag sa att jag var lättroad right? 😛
Mina lyckopiller! ♥
Har självklart flytväst när jag tar ut hund med båt, men varför behöver de flytväst för att leka och apportera?
Jag har alltid flytväst på mina när de simmar, både i bassäng och sjö/hav – ingen av dem är någon duktig simmare, och Baileys är väldigt osäker i vattnet. Vi höll på att förlora Humla i en drunkningsolycka när hon var ett år och dök efter en leksak, då hade hon inte flytväst eftersom det var grunt vatten och vi bara skulle leka – men efter tre dygns intensivvård på djursjukhus i syrgaskammare tänkte vi om, och numera är det alltid flytväst på som gäller. Jag är också noga med att de hinner återhämta sig innan de får simma ut och hämta leksaker, en olycka händer lättare om hunden ligger högt i puls och har ett adrenalinpåslag som maskerar en fysisk trötthet.
Intressant. Kommer i framtiden att ha en staff, så passar på att lära mig. Är mer insatt i jakthundskulturen och där förekommer det inte. Har staffar svårt att simma pga kroppsstrukturen?