Eller ja, skogsmulle är kanske fel ord när man
är ute och mullar i en svensk villaträdgård? 😀
Vädret är ju sjukt ambivalent, ena dagen går jag promenad i shorts och t-shirt eller har klänning, andra dagar är det vinterjacka och boots som gäller? Nåja, vi håller fortsatt stenhårt tummarna för brittsommar hela oktober!
Ungarna fick hälsa på morbror Liselott, som var ruskigt bekymrad över att han inte lyckades skapa någon teamkänsla och sammanhållning i gruppen…de tuffade runt åt alla möjliga och omöjliga håll, helt ogenomtänkt och osynkroniserat! Stackars OCD-Liselott..
Det är helt galet hur fort de utvecklas…tycker de gör framsteg för varje dag, ibland ännu snabbare! Förra veckan kunde de gå stöppligt och halvliggande, som dåligt medicinerade Parkinssonpatienter – och nu har de börjat galoppera och göra små staffefnattryck, visserlihen med bristande finmotorik men ändå…!? 😀
Smakportioner har vi börjat med och det tog bara någon gång innan alla stod runt den lilla valpbaren och smaskade glatt. Valpbaren ja…ni vet en sådan där ”praktisk” valpskål med en förhöjning i mitten så att valparna inte skall kliva rätt i maten och bada i den? (Hahahahaha….tillåt mig att le bittert med hushållspappret och ajaxflaskan i vardera hand… ;-))
Nyttodjuren älskar att kliva i, på och över den sabla valpbaren – allt som oftast hamnar de i ”rondellen” och gasar runt, runt utan att förstå hur de skall ta sig ur? Festligt och smutsigt! 😀
Alla valparna bajsar fasta små praktiska färskfoderkorvar och kissar som stora hästar! 😀 Ingen har varit dålig i magen, alla har ätit med god aptit, och vi har än så länge fått små smakportioner av nötvom, lammvom, lamm, hjort, oxe samt VoH Valp som är kycklingbaserad.
De har börjat leka och stoja mer och mer med varandra, de första lekmorren har hörts i från dagishagen, och matte och husse är ruskigt spännande! Det är sådan himla egoboost att efter två veckors intensiv kärlek och omsorg från oss tvåbenta, som inte besvarats med annat än pip och handikappande total blindhet, äntligen märka att man är ”någon” för valparna! De reagerar på mina snuttljud, försöker fixera mig med blicken och attackera mina handleder ♥
Alla är sjukt busiga i hagen, men så fort man tar upp dem blir de riktiga mysproppar hela högen! Några visar extra tydligt att det är trevligt och gosigt att bli pussad och uppmärksammad – Weevil och Springtail är väl de största gosegrisarna för tillfället! 🙂
När vi var ute i stora vida världen, och jag gjorde mitt snuttljud, kom alla skogsmullarna glatt tuffande mot ljudet. Vilken scen! Dom hör mig och ”förstår” vad det betyder! 😀 I själva verket märks det att deras syn på långt håll fortfarande är närmast obefintlig, så de ”lyder” nog glatt vilken verbal uppmaning somhelst, från en röst de känner igen…men ändå! ♥
Bästa bildserien på Springtail och Weevil! Springtail är visst lite sömnig…♥
Broder Weevil är ett utmärkt stöd…
Men till sist kraschar han, den lille hoppstjärten…;-)
En sådan ljuvlig syn i trädgården! ♥
Mmm…gräs var visst…eh…smaskens? 😉
De blir ju bara jobbigare och livligare och galnare för varje dag…eller nästan varje timme! Som tur är räcker tio minuters skogsmullepromenad i trädgården som aktivering innan de somnar, nöjda och belåtna 😀
Ahhh som vi väntat o längtat efter bilder på nyttodjuren❤️
Tycker morbror lutt ska känna sig ganska nöjd, på de flesta korten ser vappisarna ut att hänga ihop i värsta klasarna!!!
Ååh men dem är så otroligt fina hela bunten!! Vilken tur att jag inte är granne med dig, jag hade aldrig lyckats slita mig ifrån dem där små sötnosarna och gå och göra något vettigt 😛 Hoppas Morbror är bättre i öga och hältan!!