Hej på er!
Nu kommer ÄNTLIGEN sammanställningen av valptestet, SBKs Mentalbeskrivning Valp, som gjordes när valparna var sju veckor gamla. Av olika anledningar har jag inte fått testsammanställningen och resultaten skickade till mig förrän nu. Men nu är testet äntligen här och det var så himla skoj att läsa igenom, minnas tillbaka, och redan börja planera för MH med nyttodjuren nästa höst! ♥

Anledningen till att jag valde brukshundsklubbens ”bebisvariant” av MH är just att testet är framtaget för att kunna jämföras och indexeras med ett vuxen-MH. Valpbeskrivarna är utbildade och testet blir väldigt objektivt och standardiserat utfört, vilket jag gillar. Det blir också mycket intressant för mig som uppfödare att se om jag i mitt avelsarbete har nytta av valptestet som sådant – både för att matcha rätt valp till rätt matte och husse, men också för att användas som en spåkula att se in i framtiden med. Vilka egenskaper, många eller ett fåtal, är konstanta över tid? Vilka är starkt nedärvbara? Vilka är plastiska? Superduperintressant.

Mitt och Mikaels avelsmål (Mikael hävdar förövrigt att han är ”kassör” i kenneln :-P) är ju att ta fram staffar som fysiskt och mentalt är optimerade för arbete. Nyttodjurskullen är ju vårt pilotprojekt och de tillsammans med sina mattar och hussar är våra försökskaniner kommande året. Vilka egenskaper är önskvärda, enligt oss -uppfyller avelsmålet bäst och hur sjutton avlar man sig dit? 😀

Nej nog med filosoferande! Nu till själva testet! Tyvärr har jag inte fått filmerna än, jag hoppas verkligen kunna bjuda er på lite filmklipp från testsituationen i slutet av detta år 😉
Däremot kanske jag kan fresta er med en alldeles egenkonstruerad (en hel dags arbete, krånglande excel-formatering, gråt och tandagnisslan, en svinhal blåsig löptur med smärtande högerfot och ett glas rödvin senare slutade det med att jag gjorde tabellen i word istället – och naturligtvis krånglade detta också ;-)) fil över nyttodjurens valptester tillsammans: Valptest

Jag vill börja med att säga att ingen, inte en enda, av valparna förvånade mig i testsituationen. Det jag tycker varit nyttigast med denna första valpkull är hur otroligt viktigt det är att observera varje individ för sig, utanför flocken. Det är där de visar upp sin personlighet och sina egenskaper i ett ”naket” tillstånd. I flocken är de med vänner, och får många gånger ett ändrat beteende. Det finns i vissa avseenden en spridning av mentala egenskaper i kullen, på många andra sätt är de extremt homogena.

Ett av de större spridningsmåtten var det första momentet med nyfikenhet i rummet och interaktion med valpbeskrivaren. Majoriteten av valparna var nyfikna direkt (Skipper och Gallynapper) och tog gärna kontakt och följde VB. Andra var helt ointresserade och ville hellre pyssla med annat (de båda tjejerna, Honeybee och Ladybug, jag är inte förvånad!).
Ingen av valparna visade någon ängslan under dessa moment, utom Honeybee som behövde lite tid på sig att ta sig mod i ett helt nytt utrymme med en främmande person. Det kändes som att hon inte riktigt visste vad som förväntades av henne, och hon var försiktig och mjuk i sin kontakt. Sedan lossnade det för henne och hon gör en exemplarisk lekdel med 5or rakt igenom! 😀

Majoriteten av valparna fick mycket höga betyg på föremålsintresse och lekintresse – utom Gallynapper och Weevil, de två förigaste grabbarna i kullen som sedan de kunde stå och gå föredragit mänsklig kontakt, alltid kommit när man kallat, och gärna kampat tillsammans med människor men jagat efter boll på egen hand…nja. Humla var likadan som liten, hon fattade ingenting när man kastade iväg en boll, utan ville bara leka tillsammans med mig. Idag älskar hon boll- och pipisbelöningar, men fortfarande är det kampen som är nummer ett 🙂

Att gå på konstigt underlag eller ta sig ut från ett V-format kompostgaller var ingen konst alls för de handlingskraftiga nyttodjuren. Miljöstarka som tusan, berömde valpbeskrivaren!
Den tik vi valde att spara med bibehållen avelsrätt är Ladybug, som är både lik och olik sin mamma. Hon har varit mycket trygg och självständig från dag 1, har stort lek- och föremålsintresse men uppvisar inte lika mycket will to please som sin mamma. Jag tycker en av rasens stora utmaningar är att ta fram individer som är balanserade gällande självständighet kontra förighet. Det får inte gå till överdrift åt något håll. Nu håller vi tummar och tassar att nyttodjuren förblir friska och trevliga individer, så att jag förhoppningsvis om några år kan fortsätta mitt avelsarbete genom dem! ♥