ke-hu-kull

Ja, nu när jag tänker efter så var det nog inte meningen att den här helgen skulle bli av. Det började med att gästinstruktören avbokade sig av hälsoskäl för ett par veckor sedan, och någon annan lämplig instruktör (vars kunskap jag kunde tänka mig att betala för) gick inte att boka på så kort varsel. Redan där borde jag anat att karma, Gud eller nått annat försökte hinta åt mig att lägga ner… 😉
Sent igårkväll hade vi följande status i nyttodjurskullen: TRE AV SJU friska och startklara. De andra har i fallande turordning drabbats av knäfraktur, kennelhosta, diarré som krävde veterinärbesök på fredagkvällen, och en förare hade blivit magsjuk. Klockan nio på kvällen bestämde jag mig för att ställa in.

Vad är oddsen för detta? Vad tusan är oddsen? Under hela mitt 29åriga liv har jag nog aldrig haft så mycket otur? Fyyyyy vad tråkigt det känns och fyyyyyy vad ledsen jag var igårkväll när jag fick ringa runt och avboka hallar, restaurangbesök och det ena med det tredje.

ke-hu-ekorn

Bläääää! Tur att det finns internetshopping att trösta sig med…
Nu skall jag och Grinolle tillbringa helgen ensamma. Mikael är borta. Humla i höglöp bortadopterad till mina föräldrar i Rosendal. Åh, Rosendal! Har inte varit där sedan jul….så mysigt att åka ner och bara promenera vid havet och bli ompysslad av mamma och pappa. Eller vänta lite. Baileys är mentalt skör och hysterisk över att inte få smacka på sin systerdotter. Han tål ingen ögonkontakt eller beröring från människor heller, för då tänds en stark önskan om att ta min, Mikaels och alla dagisfröknars relation till en ”ny nivå”. Träning är uteslutet, Baileys har inte en enda hjärncell ledig för tillfället. This weekend’s gonna be great….