Detta inlägg var egentligen klart dagen innan nyårsafton, men när jag drog igång våran gamla Mac-dator anno 1749 så hittade jag massa opublicerade bilder jag tagit under året, så nu blir det en liten blandning av gammalt och nytt. Massa valpbilder som inte är redigerade ännu har jag också, men dom får ni vänta lite till på. Kanske imorgon?  🙂

Jag har haft ett underbart 2018, men kanske inte ur ett hundmässigt perspektiv. Humla hade en konstig dräktighet där hon blödde till och från, och trots undersökningar kunde ingen förstå varför. Vi förlorade hälften av valparna. Jag vänjer mig aldrig. Sorgen slår en i magen så att det blir svårt att andas. Jag tycker det är jobbigt med frågor. Jag tycker det är jobbigt att förklara. Jag vill helst vara tyst och reparera mig ifred.

Men de fyra bäblar som överlevde hade vi en underbar tid med, med Maja som entusiastisk kennelflicka. När hon ser bilder på Penny (vita valpen som nu heter Tyra) pratar hon fortfarande om hur hon höll henne i knäet och att vi hade en hage i vardagsrummet ♥

Jag började jobba i maj och kom in i det från första stund. AT-tjänstgöringen avslutades i september och i oktober kom legitimationen. Är numera ST-läkare i allmänmedicin och älskar att gå till jobbet! Arbetar kring 90% vilket innebär att jag hinner hämta Maja vid 15 måndag-torsdag och jobbar fullt på fredagar då Mikael istället hämtar. Hundarna började på hunddagis igen efter nästan två års uppehåll.

För första gången känns det fel att ha dem på dagis. Jag tror de trivs bättre hemma. Vi har funderingar på att inreda ett “hundhus” på tomten (typ Attefallshus) med hundgård, jag har möjlighet att göra en del administrativt arbete hemifrån och så kanske det finns någon hugad pensionär eller student som vill rasta två snälla vovvar? Ja framtiden får se hur vi får till hunderiet framöver.

I somras fick jag för första gången känna på känslan jag tror jag kommer känna den dagen Baileys inte finns mer. (skall bara skriva lite om detta, resten av årsreflektionen kommer vara typ euforiskt positiv och sprudlande, så bear with me ;-)) Humla var dräktig, Mikael gick på pappaledighet och sprang en mil på asfalt varje dag i stekande sol med barnvagnen när Maja sov. Baileys följde troget med, han älskar våra löpturer. Jag anklagar inte Mikael, vi har haft Baileys i tio år och sprungit med honom på alla typer av underlag och i alla typer av väder. Vi har aldrig råkat ut för att han ens blir sliten på sina trampdynor. Ibland något litet småsår efter en vass sten, en gång en pinne, en annan gång en glasbit men det är också allt.

Nu tappade Baileys huden på alla trampdynor och en hel sommar av komplikationer och dålig läkning följde. Jag upplevde inte att vi fick bra stöttning eller råd av veterinärbesöken. Lite tassbad med något schampo som vi både kunde ha och mista. En biopsi utan bedövning så att han dessutom fick ett hål rakt in i trampdynan (som förstås blev infekterat i sommarvärmen) som inte visade nånting. Jättemycket pengar, jättelite lindring. Vi provade med antiinflammatoriskt och smärtstillande men dessa mediciner tålde han inte utan blev apatisk och helt världsfrånvänd. Kanske fungerar inte metabolismen på samma sätt i en tioårig hunds kropp, som den gjorde tidigare.

När huden kom tillbaka var den superskör. Jag gick våra promenader vid 23-24 på kvällen när asfalten svalnat. Att ha en hund som bara kan gå på jämnt, slätt, svalt underlag sommaren 2018 var ju som en enda stor kisskalsong.
Hösten har ägnats åt återuppbyggnad konditionsmässigt och träningsmässigt. Nu är han åter startklar för Class 3, men tyvärr krockar inomhustävlingarna i närheten med årsmöte, Vinterspecial och andra åtaganden, så vi får se när nästa start blir. En start hann det bli i vintras iallafall, men rundamomentet blev för svårt när man precis varit i rutan så förstapriset hamnade utom räckhåll. Nu har vi allafall övat på den fällan 😉

Under året har Kamikazepiloterna gjort sin fulla utvärdering i form av röntgen (HD, ED, pennhipp och patella), BPH, ögonlysning och nu i höstas MH. Jag är otroligt nöjd med dem än så länge och båda tikarna planeras för framtida avel (knappt man vågar skriva det, då kommer väl någon av dem springa ut för ett stup :-P) Kullen är mycket jämnare mentalt än de tidigare kullarna, vilket jag eftersträvat och de nyanser som fångades upp på BPH skärptes på MHt senare, vilket är intressant. Jag kommer fortsätta använda både BPH och MH i utvärderingen. Avelsmässigt ger mig, hittills, MH en mer skoningslös bild av individen medan BPH är mer nyanserat på flera plan och fångar upp t.ex socialitet på ett annat sätt, vilket är mycket givande och tankeväckande.

Ledmässigt fick jag lite fler C-höfter än jag hade trott (och önskat) efter en friröntgad kombination men alla hade å andra sidan en riktigt tight pennhip. Alla är fria på ED, patella, ögon och har riktigt fina stora tänder med rymliga bett. Utseendemässigt har Rhino också kompletterat Gaffa på ett förtjänstfullt sätt.

Det har gått sämre för min drömkull, Maskrosbarnen, som är efter Humla x Itak. Båda tikarna är ljuvliga i typen och ledfriska, men thats about it. Dandi har genomgått allergiutredning och är konstaterad allergisk mot flera olika sorters kvalster och gräs. Myra blev omplacerad nyligen av olika anledningar. Efter maskrostjejerna tappade jag sugen på att använda utländska hanar, där man i första hand är beroende av uppgifter som man inte själv kan kontrollera. Det är inte kul att föda upp sjuka hundar, det kan jag skriva under på.

Därför blev det en svensk hane till Humlas tredje och sista kull. Den sammetsögda supertrevliga Göte från kennel Little Frogs, en ansvarsfull kennel som bedrivit avel sedan 00-talet och har för vana att både MHa, BPHa, ögonlysa och röntga en stor del av uppfödningarna. Göte är femte generationen friröntgade hundar med mycket MH och BPH-beskrivet bakåt i leden, vilket ger mig en bra värdefull inblick och bra förutsättning att crosschecka mitt eget avelsmaterial. Då kan jag kan ta att han ser ut som en glad vänlig liten stubbe, och inte är någon eldig fransos 😛

Hittills är Midsommarfirarna ljuvliga hela bunten och har det toppenbra i sina nya hem. Kakan och Rejsa är sparade på varsitt halvfoder. De är sex månader nu, krut under tassarna och stor aptit på livet. Öronen lever sitt eget liv, de känns ambivalenta och vacklande i sin identitet. Skall de ta efter mammas galna Lilleskutt-blir-förtrollad-av-häxan-Hiahia-i-Bamse-i-Trollskogen-och-får-morotsöron-öron eller gå på Götes prydliga välformade rosettöron? Valet är inte helt givet hälsar tjejerna 😉

Blondietalesarna sköter sig med bravur och har under 2018 anordnat flera egna träningsträffar och bokat halltid tillsammans osv. (Nu ser vi fram emot en kennelhelg i tävlingslydnad för Helene Lindström i februari! ) Många kom och provade lyckan på Rasspecialen i Gränna och Blondietales var representerad både i utställningsringen, rallyn och agilityn! Fräsiga lilla Myra vann till och med en av agilityklasserna, och jag har för mig att både Cleo och Bacon var uttagna i line up i sina respektive klasser 🙂

Maja har groomat Humla.

Hösten gick i ett nafs och småbarnslivet bjuder inte på många lugna stunder. Och extremt få stunder framför en Alzheimerdrabbad gammal dator, som nu 😉  Hur skall det gå om man får fler barn? Äsch, jag tänker att livet har sina olika faser och varje tid har sin charm och sina prioriteringar. När jag blir pensionär skall jag ha massa staffar och träna olika hundsporter från morgon till kväll ♥ Jag kanske skall ta upp hästeriet också? Och bygga upp en riktig kick-ass trädgård…

Nu tänkte jag inte skriva så mycket mer utan släppa er lösa. Inför 2019 ser jag fram emot lite mer tävling i lydnad under vår och sommar, planerar också att ta upp noseworkandet igen. Jag ser fram emot ett valpfritt år (men det är desto roligare att planera inför 2020) och att utvärdera Midsommarfirarna under sommaren och hösten. Jag kommer färdigställa arbetet med rasklubbens RAS-revidering som skall slutföras inom kort.

Egentligen känner jag mig “väldigt färdig” med styrelseuppdraget, men vill inte släppa UK innan RAS-revideringen är färdig. Känner ni någon som skulle vilja axla oss i UK, och som brinner för avelsfrågor, hojta till! 🙂 Att engagera sig i UK är viktigt, inte minst för en ras som våran som i stor utsträckning drabbas av immunologiska problem och som dessutom haft en nästan explosionsartad popularitetsökning på bara några få år.

Baileys rullar in våren!

Kylig utefika 🙂

På stranden i Falkenberg när matte och husse spaade på Strandbaden ♥ (ps de har superfina hundrum, tips!)

Besök! 5 av 5 pluttar! Always!

Sympatiska klubben har årsmöte.

“Mine?”

Påskäggsjakt ♥

Det här var innan Mikael gick på föräldraledighet. Sen vande han sig vid att barn äter grus, krabblik, fiskmåsmastodontbajs och tång. Numera har han konstant vilopuls.

Första värmande strålarna på trappen och Baileys står uppfodrande vid dörren och vill bli utsläppt. Inget d-vitamin får spillas!

Humla fyllde 7 år ♥

Baileys hade med Nasse till Rosendal. Hade honom i ett bestämt grepp i munnen hela bilresan ner.

Humla bakar bäblar ♥

På midsommarafton, precis när vi skulle äta huvudrätten….

Midsommarfirarna var i princip lösa hela tiden, tack vare det varma vädret var vi ju ute från morgon till kväll. De larvade runt lite överallt – och sov lite varstans ♥

Maja och Penny ♥

Städning på g!

Söta Lilo i Gränna! Tror hon drog till med ett excellent 🙂 (och i höstas blev hon stolt storasyster till en människobebis ♥)

Dandi delade ut gratis pussar till alla ♥

Ögongodis ♥

Myra lämnade blodprov för demodexforskningen ♥

Tuva såg en annan levande varelse vilket utlöste lyckorus! 😀

Hector hälsade på mig i sekretariatet 🙂

Visst får man lite Dobby i Harry Potter-vibes? ♥

Woop woop! En levande varelse ♥

“5 av 5 pluttar!”

Prinsessan Cleo skötte sig som en mönsterelev i ringen 🙂

Karin passar grymt bra i hatt – och Bacon är grymt snygg. Match made in heaven! 🙂

Lego Hamsterbebis tävlade rallyn med bravur!

Även Dandi och Anna visade framtassarna på rallybanan 🙂

Myra och Andreas vann en av klasserna i KMet 🙂

Ljuvlig ♥

Jord.

“Men mormor, så stor mun du har!”

I september var det dags för MH för kamikazepiloterna!

Att hälsa på en staffe. Stilstudie.

30-dagars Hålla Fast-utmaning med Game on Puppy!

Prins Bertil fyllde 10 år! ♥

Lite vitare, lite klokare ♥

♥ ♥ ♥

Och knappt hann man blinka innan det var jul igen och ett helt år passerat revy 🙂 Vi ses på instagram @blondietales och på facebook @Kennel Blondietales. Och sporadiskt här i bloggen. Hey ho, lets go 2019! 😀