bild 2-7

Nu har Humla börjat lämna valplådan mer och mer – antagligen tror jag att hon reglerar så att bebisarna inte skall äta konstant? De är ju, som nämnts tidigare, makabert tuttfixerade. (Jag har vikarierat för en obs-klass på högstadiet, så jag vet precis hur Humla känner sig.)

bild 1-8

Vi har därför ordnat med en filt så att hon kan ligga i sängen om hon vill – eftersom vi inte gärna vill ha massa blodfläckar i sängkläderna. Eh, ja ni kan ju se själva hur bra denna praktiska lösning har fungerat. Den fantastiska mamman har legat på exakt alla ställen, inklusive prydnadskuddarna, UTOM filten… 😀

bild 3-6

Även i övriga huset vill den fantastiska mamman ”bygga bo” så att kuddar och plädar flyger all världens väg, samt sätta sitt blodiga ”special mark” på alla textilier. Här ser ni t.ex. en sinnrikt konstruerad skylt av stolar, som undertecknad gjort. För er som inte kan läsa hundspråk står det ”Bobyggande Humlor äga ej tillträde”.

bild 1-9

Nej bygga bo kan man istället få göra ute i trädgården och ute i naturen! Första dagarna begränsades kissrundorna till trädgården, eftersom Humla apseluuuut inte kunde tänka sig att gå ut frivilligt. I trädgården snek hon omkring i perennrabatterna, med dunkel blick och grävde bestämt sönder funkior och andra känsliga växter.

bild 2-8

De sista dagarna har vi tagit minipromenader till den närliggande skogen, då Humla själv signalerat att hon gärna vill följa med på en kort runda. (Självklart blir det inga långa vändor, och bara på hennes villkor!) Rundorna är tydligen dock mest till för att Humla skall lokalisera lämpliga fritidsboenden för henne och hennes bebisar. T.ex. här är hon spekulant på en sommarstuga, naturskönt belägen som synes, och byggd i suterräng.

bild 3-7

Man får även ta sig andra friheter som mammaledig. Som att släpa in ett ruttet ben, som man tidigare i veckan begravt i en funkiarabatt och nu bestämt sig för att återbruka, och äta det på hallmattan! Helt rimligt, eftersom ute i trädgården vore att gå för långt ifrån bebisarna. Två meter in i hallen är tydligen stor skillnad, enligt mamman 🙂

bild 4-2