Lydnadsläger för Helene Lindström

Den 19-20 oktober hade Kennel Blondietales lydnadshelg för Helene Lindström i High5 Hundsporthall i Skänninge utanför Mjölby. Det blev en intensiv och härlig helg med duktiga staffar, engerade deltagare, duktig instruktör och mysigt häng på kvällen med hämtmat och vin (för vissa, inget vin för mig som gravid och dessvärre ingen mat heller eftersom jag lyckades med konststycket att beställa norra Europas absolut äckligaste pad thai…)

Det var jag med Humla (och Baileys Vitnos som överlyckligt fick ut och lufta sig på planen mellan varven och visa upp alla sina skills – helt utan stadga, för den verkar vara avskaffad för all framtid) , Karin med Bacon, Jenny med Basse, Anina med Lego och Jonna med Tuva. Bacon, Tuva och Basse är kullsyskon från Kamikazepilotskullen medan Lego är miniatyrstaffen från Nyttodjurskullen.

Kakan från Midsommarfirarkullen med familj var också anmälda, men ställde in i sista sekund pga verkligheten med nykläckt bebis kom ikapp de så annars entusiastiska Henny och Tommy 😉 Jag vet själv hur jag kämpade för att få till någon vettig hundträning under Majas första närhetstörstande månader, det gjorde mer skada än nytta med facit i hand. En bebis som hatade vagn, babygym, babysitter, sin egen säng och som kunde acceptera bärsjalen korta korta stunder – om hon inte blev stimulerad av lysrörsbelysningen i träningshallen förstås 😉

Vi körde hundarna i 15-minuters-pass en och en, och hjälptes åt att filma, fota, kommendera osv efter önskemål. Alla var engagerade och stämningen var på topp! En sådan här helg ger verkligen energi – och för mig som uppfödare en unik möjlighet att observera och utvärdera hundarna hur de fungerar praktiskt i vardag och träning. När det gäller avelsutvärdering är det som bekant inte bara siffror och bokstäver på Hunddata som är av betydelse…

Jag tittar blandannat på hur hundarna fungerar i nya miljöer, inomhus/utomhus, hur förarorienterade de är, störningskänsliga, hur de leker/tar belöningar, uthållighet både per pass och över tid (är de trötta efter två dagars intensiv träning eller håller de ihop i huvudet?), hur de slappnar av i bur/bil, hur välmonterad on/off-knappen är osv.

Bacon Pricköra har redan tävlat en del i lydnad med matte Karin och är dessutom en riktig fena på nosework. Bacon fick träna stadga mellan moment och inför moment, och lite belöningsregler. Bacon tycker att allt är roligt, har naturlig fart samtidigt som han är öppen i huvudet, men man behöver påminna om växelspak och broms emellanåt.

Dessutom är han lättlärd och tar snabbt till sig nya koncept/kriterier för träning. På bara några korta pass blev han som en helt annan hund när det gäller fokus och stadga. En väldigt tacksam egenskap att ha hos en lydnadshund!

Tuva är kennelns glädjespridare, hon är en livs levande kärleksbomb som är redo att detonera varje gång någon tittar på henne – både människor och hundar. Stackars Lego var nog utmattad efter att ha bott en helt tillsammans med sin passionerade släkting 😉

Men Tuva är inte bara konstant lycklig, hon är även duktig på fjärr, lydnadsträning i allmänhet – och nosework i synnerhet! Tuva fick jag första dagen fota på lite avstånd, för varje gång kameran smattrade så började svansen på fotoobjektet vifta exalterat…Om Tuva var en människa hade hon lätt varit världsartist, som stagediveat ut i publikhavet minst 50 gånger under varje konsert 😀

Omvänt lockande – en oumbärlig metod för alla staffeägare!

This is my happy face!

♥ ♥ ♥

Stadga? Inga problem. Jag kan vänta jättelänge!

Jätte jätte jättelänge!

”Tuva är duktig. Ge Tuva dodis.”

Lego, två äpplen hög, ser ut som en valp fortfarande fast han är fem år fyllda…Han fick lägga ned sin agilitykarriär i förtid, eftersom han blev opererad i överarmsbenet som valp pga en ovanlig tillväxtrubbning. Operationen gick fel, och det blev ett års konvalescens med x antal nya operationer, infektioner i skelettet, lokala benmärgstransplantationer(!) för att få skelettet att växa ihop och det ena med det tredje. Det är faktiskt ett under att vi har Lego med oss i livet – och att han är ohalt ♥

Det opererade benet är dock lite asymmetriskt, vilket gjorde att han inte höll för agilityns påfrestande svängar och snäva hopp, så nu är han omskolad till lydnadshund på heltid. Ja, rally och nosework gör han förresten också!

Lego är som en liten skolpojke med vattenkammad snedbena, en försiktig general som bara vill göra rätt och har fullt fokus på sin matte.

”Mamma?”

Fina lägganden med båda armbågarna i backen!

Suddig bild på Basse som tränar runda-momentet, men den var så härlig i sitt uttryck att jag var tvungen att ta med den! Apropå suddiga bilder så har jag efter denna helgens fotoskörd allvarliga funderingar på att köpa ett nytt objektiv som tål alla inomhushallars undermåliga lysrörsbelysning och snabba staffar…

Jag gick till fotoaffären och fick tips på olika lämpliga objektiv, det billigaste kostade 14 papp… Med ett års föräldraledighet framför mig får det där med objektiv nog bli en framtidsdröm ett tag till 😉

Zoom zoom!

Stilstudie i runda-momentet! Jag trodde det skulle bli ett fancypancy gallerikollage av bilderna, men nja…

Fina Basse tävlar lydnad och gör en del löplopp tillsammans med matte Jenny.

Bacon tränar fjärr!

Fullt fokus på mattes signaler….

Och sen rolig belöning på det!

Suddig bild men lycklig hund 🙂

Pumlan fick träna stadga i z:at till kommendering. Det har låst sig lite i detta momentet för oss, fungerar bra när vi tränar det enskilt men i kedja och/eller till kommendering så blir hon osäker och belastad och vill gärna sno runt och hänga på mig. Detta kan hända i alla skiftena, så inte något enskilt skifte som är svagt utan alla är ungefär lika illa…:-P

Jag fick tipset att lära in en frysmarkering i skiftena, där hon skall ha blicken framåt och fokusera på detta. I början tittar hon på en godisbit, sedan fasar man bort den.

Okej, då provar vi!

”Titta på dodisen!” – Absolut inga problem för en belöningsfixerad hund som Humla 😛

”MVG”

Alla dessa fantastiska bilder på mig med 200 kilos övervikt…

Glada valpköpare!

Mer blickriktningsträning…

Perfekt grej att kunna pyssla med i vinter!

♥ ♥ ♥

Karin och Bacon är fokuserade innan ingång på plan.

Fritt följ…

Söt liten stafferumpa ♥

Hjortfot fick komma ut och rasta sig, tanken är ju att han skall få köra lite rally och nosework om han håller hälsan ♥

Jag tycker hela han har blivit ljusare, liksom inte bara i ansiktet? Benen är ju typ vita?

Baileys fick också köra stadga och träna på blicktarget – han var ungefär tusen gånger sämre än Humla, 0 uthållighet och krävde gratisdodis i parti och minut 😛 När man är elva år gammal och vit så får man ha väldigt generöst lönekontrakt, det är sen gammalt.

Lego och Anina tränar Z:at!

Det här är andra gången vi kör lydnadsläget för Helene Lindström. Jag kan verkligen rekommendera henne – Helene är allsidig, har många ideér, är bra på att förklara och hon tar sig an staffarna på ett bra sätt. Helene har erfarenhet av att träna heta hundar, och jag upplever att hennes träningskoncept passar t.ex ett kärnvapen som Humla, som lätt blir som en drake med eld ur näsborrarna när man belönat för många gånger eller tränat många fartmoment på raken…

Vad är det egentligen med det berömda läppstiftet som skall förstöra alla bilder…?

Fullt fokus!

Tikar är ju på det här sättet bättre…de är liksom mer fotogeniska! 😛

Jonna var dedikerad filmare under helgen medan jag stod för femtiomiljoner suddiga bilder med mitt undermåliga objektiv 😉

♥ ♥ ♥

Antingen är Lego jätteliten eller så har Anina stl 44 i skor…

Vädret var lite opålitligt men några pass ute blev det för oss alla!

Heja Basse!

Basse fick träna dolda skick till rutan, som det är i nuvarande class 3.

Efter några lyckade rutskick var det dags för skojig belöning!

Lite mer cirkusmoment!

Cirkusmomentet är det roligaste momentet tycker jag – så många delar att träna in, och klurigt!

Tuva fick träna på att välja matte och få belöning hos henne, trots störningar i form av människor, leksaker och fotografer på plan.

En fotograf i sikte….! #propellersvans

Men såklart väljer jag matte! ♥

Nånting man inte tänker på när det gäller staffarna är hur sent de mognar – både mentalt och fysiskt. De är färdigvuxna vid fyra års ålder, och mentalt brukar de ha landat först då. Innan dess är de som valpar….gulligt men ibland lite enerverande. Jag tänker tillbaka på Humlas första två år hos oss när hon fick sitta i bur för att inte gräva sig till Kina eller förstöra varenda pinal i hela huset så fort hon var obevakad i fem minuter… 😉

Inga problem med störningar i miljön…

Då får man dodis!

Lite omvänt lockande innan vi kör igång igen…

Bara ögon för matte 🙂

Publik i sikte, svansen börjar gå i 180…♥

Men Tuva stannar med matte och får godis ♥

Snyggt fritt följ!

Jag ser så mycket Gaffa i Tuva ♥

Jag älskar att titta på ekipage som uppvisar sann arbetsglädje! Hellre ett team där både föraren och hunden har roligt och njuter av stunden, än en kuvad hund som går utan kontakt och utför momenten som en robot. Sådan lydnad är ju lika roligt att titta på som när målarfärg torkar…

Ligg – stanna kvar.

Nemas problemas hälsar Tuva!

Helene visar ”skänkelvikning” för att förbättra positionen i fria följet med hundar som gärna plogar eller kommer ut med bakdelen.

Tuva och Jonna är snabba att lära 🙂

Pumla Tjejflicka fick träna lite vittring. Ett moment hon haft naturligt lätt för – hon är duktig på att vara snabb, och samtidigt slå på nosen och växla mellan leta-tanke och apporterings-tanke. Något som Baileys hade jättesvårt för, och som vi fick kampanja hela tiden. Baileys var alla vittringspinnars och apporters vän, och för honom var alla lika mycket värda 😛

Men Humla som gillar rutor, har haft svårt för att välja vittring i kedja när pinnarna varit placerade nära rutan. En del av lönekontraktet som är under ständig förhandling, och nog tyvärr gjort att en dålig känsla spillt över på själva momentet. Så denna helg testade vi av vad som funkade och inte funkade i vittringen, och backade tillbaka till en del grundträning som gav positiv effekt ♥

Man får högsta vinsten om man gör fin vittring trots att rutan hägrar en bit bort, som en miljonvinst på trisslott…

Pumla Tjejflicka är en duktig vittringsflicka! ♥

Stadga och kontakt innan belöning. Med en het hund som Humla fungerar inte gratisbelöning…

Väntar på belöningssignal…

Min kloka lydnadstjej ♥

Återigen, alla dessa smickrande bilder som togs denna helg! Så svårt att välja… 😛

Dags för att checka av vittringen ute.

”Leta!”

Sniff sniff…

Rätt pinne in, fast hantering av föremål behöver vi nog lägga en kampanj på. Vilket kaninbett 😛

Lön för mödan!

Tänk att det är så roligt att dra och slita i en boll…

Humla gillar när jag liksom håller henne för pannan när vi kampar. Baileys gillar när jag försöker fånga hans tassar…ja,man kommer på deras softspots 😀

Dags för ny vittring på längre avstånd.

Fina Pumlan!

Nej du hade inte passat i hängande öron… 😉

Rätt pinne! Såklart!

Full fart tillbaka!

Dags att bromsa in för att göra en ingång…

Och lite stadga innan man får lämna av pinnen…

Pumlan är nöjd med sig själv! 😀

Och Jenny är nöjd med helgen! 🙂

Matte är förvirrad. Pumlan har stenkoll på läget. Tur att en av oss har det! 😉

Karin och Bacon, som vanligt så samspelta…

Glad Bacon och glad Karin! ♥

Lego var leksugen!

I sitt nya powerfleecetäcke från Out-n-out som jag blev avundsjuk på och genast skrev upp på hundarnas önskelista…

Självklart skall leksakerna matcha med täcket! 🙂

Dags för vittring även för Lego.

Sniff sniff…undrar vilken som är rätt?

Där var den!

Även Basse fick göra vittring. (Jag och Humla är sådana inspiratörer :-P)

Rätt pinne gömd i dolt gräs, tillsammans med ovittrade dolda och icke-dolda. Ingen match för Basse!

Halva gräsmattan kom visst med in…

Favoritbollen!

Denna gröna boll från Starmark är btw den enda som Baileys inte lyckats tugga sönder, hans boll är 10,5 år gammal nu och ser förvisso lite skamfilad ut – men mirakulöst nog hel! Inte är de särskilt dyra heller…