Nu kommer äntligen lite text, film och bilder från förra veckans träningsdagar med fantastiska finskan Jessica Svanljung! Att jag tycker om att träna för Jessica är ingen hemlighet – jag gillar mängden av tydliga, konkreta tips och bra råd, samt att hon alltid har flera olika metoder att ta till för att angripa ett problem. När vi diskuterade Humlas fria följe, så provade vi flera olika varianter – några kunde vi förkasta direkt eftersom Humla började ljuda, men flera andra visade sig fungera riktigt bra. Det är denna behållningen jag vill ha när jag går kurs för utomstående instruktörer – lite nya verktyg att uppdatera verktygslådan med!
I april skall jag och vovvarna åka på ensam (som vanligt) roadtrip uppåt landet och gå en tävlingsträningskurs för Niina och Kent Svartberg, som jag aldrig tränat för tidigare. Det skall bli jätteskoj! Och på önskelistan detta år står även att få gå för Siv Svendsen.

IMG_4766

Det jag gillar med Jessica är den härliga finlandssvenskan, som jag är så van vid från min ryttarkarriär. Jag vet när jag som tonåring slet med sitsträning och svårridna, känsliga tyska ridponnyer. Man ville bara lägga sig ner raklång i det skitiga ridhusspånet men när Jessicas landsman(inna) Maria Winberg barskt mässade ”TRAAAVVV! Jag vill se mera trav i hästen, Emma!” så fanns det inte på världskartan att ge upp. Gud vad jag kan sakna ridningen och dressyrträningen ibland. Tänk om dygnet hade fler timmar…och man hade nån gammal rik släkting att ärva… 😛

Här är ett läsvärt blogginlägg där den norska landslagsdeltagaren Monica Wickström resonerar kring varför Finland alltid är i topp i mästerskapssammanhang, och hon går in på styrkor och svagheter hos respektive nation. Mycket tänkvärt!
Här nedan följer lite om Jessicas träningsfilosofi. Den skiljer sig något från de svenska instruktörer jag hittills tränat för, vilket är intressant att notera.

IMG_4797

ALLMÄNT
– Tänk svart-vitt, inga gråzoner belönas. Gör det tydligt för hunden vad det är du vill.
– Jessica är ej rädd att säga till när hunden gör fel, istället för att vänta på att den ska göra rätt och äntligen få en chans att belöna.
– Förstärk grundträning. Gå hela tiden tillbaka och säkra upp grunderna, även om hunden är i elit. Ett korthus är bara så stabilt som sitt svagaste kort.
– Ha tydliga kommandon. Det måste vara tydligt för vad ett kommando egentligen betyder.  Jessica skiljer t.ex. tydligt på grundposition och grundposition med kontakt. Att sitta i grundposition har kommandot ”Sidan”, att däremot sitta i grundposition och ha kontakt har kommandot ”Titta”, som även är Jessicas fot-kommando.
– Var konsekvent. Inkonsekvent träning blir luddig och otydlig för hunden, vilket tappar mycket av glädjen och självsäkerheten hos denne.
– Håll på kriterier. Belöna inte det du inte vill ha!
– Använd mycket hjälper i början. Jessicas träningsfilosofi innebär att hunden inte bjuder så mycket själv i början av inlärningen utan att man istället använder mycket hjälper som man sedan bantar bort.
– Sätt upp mål – och bryt ner i många delmål.
– Ha klara tydliga regler i vardagen (ljud, nosande etc.) Inga konflikter gällande vardagslydnadshyfs skall behöva tas på lydnadsplan. Det skall ju vara roligt att träna tävlingslydnad!

IMG_4775

ATTITYD
– Bygg upp motivation för arbetet. Utan motivation, ingen attityd och utstrålning!
– Stress och fart är två helt olika saker!
– Hunden skall gilla det den gör, inte tycka det är tråkigt eller obehagligt!
– Belöningsförväntan – alltid ett ljud innan, t.ex. ”Yes!”. Belöningen kan komma efter varierande tid, dvs inte som en klicker!
– Gör träningen tillräckligt lätt på nya platser, så att hunden får lyckas. Men våga också ta steget att utmana med en mer erfaren hund, gör det inte för lätt eller slentrianmässigt.

MOMENTTRÄNING
– Börja stegvis, bygg på. Kedja tidigt fast momenten inte är klara som helhet – plocka ut de delar av momentet som hunden kan och sätt i i kedja.
– Fastna ej i detaljträning. Helheten är viktigast!
– Ha tydliga mål och delmål – var nöjd med varje steg framåt!
– Det är bra med råd och idéer, men ge det tid att utvärderas innan du gör din bedömning. Hundar lär sig inte lika snabbt som vi!
– Träna ej hela moment om en del fallerar. Plocka ut problemet och träna på det separat, t.ex. tugg på apport, sned ingång i inkallning.
– Jessica använder klicker i inlärningsfasen, ej så mycket sedan. Hon menar att vi istället måste visa med oss själva; vår kropp, röst, blick – för att få hunden att förstå att den gör rätt. En klicker kan vi ej ta med oss in på tävlingsplan.

HELHETSTRÄNING
– Mycket viktigt att träna helhet!
– Gör olika kedjor, länka olika moment/delar av dessa
– Variera! 3 moment, 5 moment, detaljer etc!
– Det är sällan hunden presterar bättre på tävling än på träning….
– Viktigt att träna transporter, kunna höja/sänka hög/låg-tempererad hund, förbereda den på bästa sätt inför de olika momenten. Hur kan du lyfta hunden med tävlingsmässigt tillåten metod?
– Använd förberedande ord och fraser inför momenten!
– Träna med mycket och litet störning, variera typ och intensitet i störningen.
– Överträna för att säkra kvaliteten! Jätteviktigt att hunden kan momentet innan. Tex att någon annan ger kommando som hunden skall ignorera.
– Träna med tävlingsledare, variera om du följer kommando eller ej
– Träna störning, t.ex. klumpig tävlingsledare, fritt följ vid koner
– Träna busenkla pass där hunden och du får känna sig som världsmästare!

IMG_4776

PROBLEMLÖSNING
– Analysera orsaken till problemet och gör upp en plan sedan
– ”Dont fix anything if its not broken”
– Men fånga upp tendenser i tid så att man inte ignorerar dem och tar itu med dem först när de utvecklats till fulminanta problem
– Problemlösning på plats! Tex. man gör inte om ett misslyckat rutskick. Ge 10 kommandon om det behövs, lösningen är INTE att komma in till matte. På tävling handlar allt om att rädda poäng!
– Meningslöst att bli arg. Det är stor skillnad på att vara bestämd, och att vara arg! Bara dåliga hundtränare blir arga!
– Jessica trycker slutligen mycket på balansen mellan fart och teknik:

”Det är inte den snabbaste hunden som vinner, utan den hund som gör minst fel. Men om den snabbaste hunden är den som gör minst fel, så vinner den!”

IMG_4809

Det var en hel uppsjö av olika raser på denna tvådagarskurs – annars brukar det ju vara bc för hela slanten, men nu var det både aussie, tollare, papillon, bracco italiano och staffar som bidrog till variation! Jättekul! Kursen hölls i Göteborgs hundarena båda dagarna – en fantastisk hall, där Baileys av någon anledning alltid går dåligt. Jag vet inte vad det är – men jag tycker alltid han är snäppet sämre här? Mer Banarnig och kockoluttig. Jag har fortfarande inte glömt förra våren, i maj, när vi gick vår andra kurs för Jessica och Baileys var mer vild än tam. Konceptet med externbelöning gällde definitivt inte här, ansåg han, och det var en hel del andra färdigheter som tydligen också hade undantagstillstånd i denna hall 😉

Kronan på verket var när Jessica skulle ge mig input på hur sjutton jag skulle komma tillrätta med vittringen – och hur vi än gjorde fick vi 0% successrate. Baileys var i sitt esse – grep pinnar, snodde pinnar, tuggade på pinnar och som avslutning – bet sönder grillpincetten med en vittrad pinne som Jessica höll i handen….ridå!

IMG_4779

Ni som följt oss i bloggen vet hur mycket vi kämpat med vittringen, Baileys och jag. Efter ett års omväg kring tändstickor, frysa på post-it-lappar, pinnar i glasburkar (glaskross i hela käften, akutbesök till Slöinge en fredagkväll för att sy 12 stygn i underkäken), pinnar i blomkrukor (skärvor över hela hallgolvet, Granngårdens sortiment av krukor såldes tillsist slut!), pinnar i specialsökbana (som ihärdigt och ständigt försökte apporteras in av en entusiastisk Baileys, medan jag satt på golvet och grät av utmattning) osv. där inte en enda metod gav utdelning, trots att vi verkligen höll på i månader åt gången!

Tillsist provade vi, på Monas inrådan, den ”finska metoden”, som går ut på att högen med ovittrade pinnar alltid är synliga för hunden, och denna hög får man inte röra. Detta gjorde underverk med apporteringskungens förståelse för vad momentet egentligen gick ut på – egen pinne var alltid gömd så att man inte kunde gå på synretning, och den synliga frestande högen med ovittrade pinnar var alltid off-limit. Nu efter en vinters träning har vi kommit så långt att momentet funkar i kedja på kort avstånd, momentet funkar när någon annan än jag själv lägger ut pinnarna och momentet funkar i miljö med störning och inte bara hemma på köksgolvet. Detta har verkligen gått fram i babysteps, för varje steg fram mot ett färdigt tävlingsmässigt moment, har inneburit en svårighet för Baileys. Bara det att någon annan stod vid sidan om oss när jag lade ut pinnarna, var oerhört kittlande – svansen började vifta och jag riktigt såg hur sugen han var på att rusa fram och sno första bästa pinne för att sedan galoppera runt och stolt visa upp den….

Det var därför en härlig känsla att kunna visa upp hur långt vi faktiskt kommit med vittringen för Jessica, som gav bra tips på hur jag skall fortsätta träningen. Blandannat att inte röstberömma honom när han tar rätt pinne utan vara tyst och låta honom arbeta själv och belöna först när han kommit in till mig. Filmklipp här!

IMG_4781

Humla fick visa upp sitt fria följe och vi testade olika metoder och belöningstekniker. Film finns här: Humla fritt följ och stadgeträning inför superskojiga moment typ apportering.
Det jag kan säga hittills, efter några pass där jag både använt koppel stundtals och visat tillbaka henne in till sidan när hon fladdrar iväg, är att det fungerat enormt bra på henne. Hon är tyst, inte trampig, fokuserad och går dessutom att belöna lite hetare emellanåt. Det känns riktigt, riktigt bra!
Även med Baileys kommer jag använda denna belöningsteknik med omvänt lockande och tanken att belöningen inte ges från handen utan från marken alternativt snett utåt så att hunden får en belöningsförväntan bakåt vänster och in med rumpan, istället för framåt och ut med rumpan.

IMG_4802

Med Baileys körde jag också igenom hela LK3 i kedja men med omkastad momentordning – det var faktiskt fina moment, förutom inkallningen, att han satte sig istället för att lägga sig på mitt ”Ligg” i rutan (två gånger i rad dessutom….! Note to self!) och verkar ha börjat med låsta framben i Sitt-Stå skiftet i fjärren? Han gjorde likadant på träningstävlingen, så nu har vi tagit tag i detta skifte.

Förövrigt så måste jag få till bättre transporter mellan momenten om vi skall få en fin helhetskänsla, innan vi har detta klart kommer vi inte att anmäla till någon tävling. Jag har börjat experimentera med transportrutiner och har även lagt in en kampanj på rutiner inför momenten. Stå och vänta mellan momenten är också nånting vi måste öva på och få in en rutin inför. Hur ser era transportrutiner ut? Vad har ni för kommando?

IMG_4819

Åter till inkallningen – som trots mitt ”Stå!” blev en rak inkallning. I kedja är detta inget nytt under solen, så att säga. Har han ingen förväntan på Stå, så blir det heller inget stå av det hela… 😉
Jessica riggade upp en minikedja och gjorde upp en plan för vad vi skulle göra om det blev misslyckat – nu blev det emellertid väldigt lyckat på filmen, och det var ju himla trevligt. Men tanken att bryta honom vid dåliga stå eller helt uteblivna stå, har verkligen haft jättebra effekt sista veckans träning! Även att kunna träna helt utan synliga pipisar/leksaker, som både är eggande och motiverande, men samtidigt även en störning som han kan bli lite blockerad av och då sluta lyssna. Han skall stanna även om det inte finns en pipis utlagd bakom honom, eller jag har en i fickan. Även detta har funkat jättebra efter kursen, han är helt klart mer lyhörd på mina kommandon om han inte i förväg vet att jag har en pipis på mig. Här är filmen på minikedjan som alltså avslutas med inkallning.

IMG_4812

Tack Jessica för två fantastiska dagar!
Hoppas du kommer tillbaka till Sverige snart igen! 😀