Ja i veckan dök Humlas röntgenresultat upp på hunddata – och i dagsläget har 4 av 5 resultat blivit officiella. Nu är det bara Leias resultat som vi med spänning väntar på. Hittills ser det väldigt bra ut! 4 syskon är friröntgade! Denzel, Saga och Humla fick HD: B och Baltus HD: A/B.
Tycker att det är fantastiskt av Jennie att få alla valpköparna att åka över hela Sverige och samlas för en ”röntgenträff”. Lars Audell hade aldrig tidigare haft en hel staffekull hos sig som blivit röntgade vid ett och samma tillfälle.
Tack Jennie för den smaskiga godispåsen med tonfiskgodis, lammflätor och mjuka gosedjur – Humlas favoriter!
Ja jag vill ge dem tid, men det är svårt.. Det tär på oss alla i hushållet. De sover i samma säng, äter i samma rum, trängs i dörröppningar – inga problem! Men ibland händer det, när man är som minst beredd själv! (Kanske är det därför det händer också) Och när de ryker ihop så är det rejält. Då slutar de inte och är man inte snabb nog hinner de ta hål på varandra – eller på mig som kommer emellan 🙁
Jag förstår att det är jobbigt för alla i huset. Förra hösten led jag och Mikael något otroligt, då Baileys hatade Humla och drog sig undan oss. Han satt hellre ensam nere i mörkret i källaren, än gosade med oss andra i soffan. Humla tog oerhört mycket plats, så fort han kom och ville mysa eller visa upp sitt gosedjur kom Humla och trängde sig före/slet mjukdjuret ur munnen på honom. Så fort han lade sig någonstans, kom Humla och la sig OVANPÅ. Eller rakt på huvudet. Eller knödde sig ner på en millimeters yta. Så Baileys kunde aldrig ligga i fred och vila. Det var väldigt svårt att tycka om Humla då, eftersom hon inte var så kul för oss tvåbeningar heller under denna tid. Vi kunde inte lita på henne, fick ha henne i bur så fort vi skulle iväg nånstans, hon förstörde exakt allting hon kunde komma åt, var sanslöst ful, hade stinkande andedräkt, vindögd och sylvassa tänder…
Man vill ju bara att det skall fungera! Det enda rådet jag kan ge är att se tiden an. Det tog nog åtta-nio månader innan Baileys accepterade Humla och vi hittade en balans i tillvaron…
Jag tycker det är fantastiskt att alla ville och kunde komma! Nästa kulls valpköpare kommer ha mycket att leva upp till..
Hihi, Humla ser ju till och med galen ut på teckningen mellan bakbenen, så himla gulligt!
Kram på er
Ja den här bilden sammanfattar hennes personlighet så himla bra tycker jag 😀