I tisdags åkte jag och Humla på vår tjejroadtrip till Stockholm och valpträffen. Hon är ett fantastiskt resesällskap, som allra helst vill sitta i knäet och titta ut – alternativt rulla ihop sig som en liten kringla och sova med nosen på ratten.

På vägen svängde vi av för ett besök på Bromma Zoomarknad där jag köpte ett jättestort älgben, lite leksaker och smaskiga tuggben – och en rosa Biabädd att ha i lägenheten! 😀

Jag hade nästan oroat mig för att träffa alla kullsyskon och ägare – Humla är ju så himla glad och social och energisk…men jag hade inte behövt bekymra mig alls. Så fort alla var på plats drog Humla ner rullgardinen och tyckte att det här var den sämsta utflykten hon någonsin varit med om. Hon satt bakom en buske och tjurade medan alla andra var glada och umgicks. Att hälsa på tvåbeningar var inte alls intressant – och alla kullsyskon var äckliga och kunde gå hem, ansåg Humla.

Hela skaran samlad – utom Leia som kom senare. Och antisociala Humla som alltså befinner sig typ femtio meter till vänster utanför bild.

Jag var helt chockad – jag som brukar skryta och skrävla om hur miljöstabil och kavat hon är, alltid glad, alltid framåt, aldrig rädd eller påverkad av något. Jag trodde inte ens hon skulle märka om himlen föll ner i huvudet på henne….hon hade på sin höjd ruskat på sig lite, och sedan obekymrat skuttat vidare.

Humla kommer glatt i tron att få godis – Harriet hamnar lite på efterkälken, då hon är upptagen med att äta döda sniglar(!)

Jag var helt förbryllad över hennes tjuriga och osäkra beteende, att jag nog framstod som väldigt disträ och ”off”. Det blir ju alltid lite rörigt också, med nervositet inför röntgen och allt. Det var iallafall himla kul att träffa alla kullsyskonen och hälsa på ägarna! Dessutom var Jossan med morfar Diesel där, och René med pappa Kaliber. Jätteskoj!

Vackraste mamma Harriet 

Röntgen gick bra – Humla vägde in på 11,6 kg och fick beröm av Audell för hennes enorma lårmuskulatur. Han jämförde henne med Anja Pärson. Inte så smickrande anser jag, och klappar lite på Humlas små stenhårda bakben… 😛
Alla syskonen verkar få riktigt fina resultat – så nu håller vi tummarna och väntar spänt på att resultaten skall trilla in på hunddata.

Humlas höfter såg kanonfina ut, möjligen ser man en dubbelskugga på höger armbåge som i värsta fall de kan tolka som en etta, om de är griniga. Det är bara att vänta och se!
Efter röntgen sov jag hos uppfödarna Jennie och Robin, och gosade med Harriet – en riktig mini-Baileys! ♥ Tack för att jag fick sova hos er!!

Jag och Harriet äter frukost 🙂