På fredag är det alltså dags för sommarens(?) första lydnadstävling! I vår har jag mer eller mindre bara arbetat med helhetsträningen – kedjor, transporter, helhet, helhet, helhet. Detta har såklart gjort att detaljerna fått stå tillbaka, vilket fått oönskade konsekvenser t.ex. så har Baileys inkallning fått Alzheimers sjukdom och inkallningen är numera en rak inkallning oavsett hur många dubbelkommandon eller röksignaler jag desperat skickar ut – Baileys kommer i full fart mot mig som ett X2000-tåg med bromsfel. Detta moment har vi därför fått montera isär och hårdträna senaste veckan.

11091217_10152773819485205_8659879669089216231_n

När det gäller Humla har jag i princip enbart arbetat med våran teamkänsla och att vi skall få till ett fungerande samspel på planen. Vi är, handen på hjärtat, inte riktigt i mål än, men jag bedömer ändå att det håller för att testas av under en tävling. Sedan har vi arbetat mycket med explosivitet och stadga – att kunna reglera upp och ned i intensitet utan att bli frustrerad och få massa ljud. Jag försökte ett tag med att inte släppa upp henne mellan momenten men då blev Humla ledsen och ville inte vara med mig. Hon är en hund som vill ha bekräftelse, som gillar fart och fläkt och som vill bli socialt belönad – men som också kan bli överladdad och ”manisk” om man värmer upp för eldigt eller går bananas i transporterna mellan momenten.

Problemet är att man får rannsaka sig själv och hur man gillar att träna – jag är inte heller en stram, allvarsam person utan gillar att spexa till det, gillar att vara glad, gillar att kunna berömma och vara uppsluppen mellan momenten – det är helt enkelt min stil och det sätt som faller sig mest naturligt för mig att agera.

11130276_10152705788291987_7107053531110554704_n

Därför har vi arbetat mycket med uppvärmningsrutinen – jag TROR att jag hittat nyckeln till framgång här, och in a nutshell består det av en uppvärmning med fart och fläkt och heta belöningar så att hon får ’rasa av sig’ kombinerat med fokusövningar och växlingar däremellan. Humla funkar dåligt att ta ut rätt på planen, ouppvärmd. Hon fungerar också sämre med bara lugn stadga och fokus-uppvärmning.

”Nytänket” kring Humlas personlighet och motorkapacitet har jag fått från Siv Svendsens träningssatsning som jag gått under våren – våga släppa upp hunden, våga belöna, hunden SKA få belöning för arbetet – men man måste också arbeta med kriterier för arbete-belöning istället för att fegköra hunden eller curla den.

Det jag känner att vi inte är i hamn med hittills, är att Humla fortfarande har dåligt sug in till mig, bjuder inte gärna på ingångar och vill inte söka mig naturligt i transporter. Den biten har vi inte hunnit öva på tillräckligt än, men står som nästa bocka-av-grej på to-do-listan.

10353103_10152773820240205_2291896085032288713_n

Liten sammanställning av momenten inför fredagen då, Baileys känns stabil – Humla känns…svårtolkad 😉

BAILEYS
Gruppmomenten – känns riktigt fina och stabila och har gjort så under en längre tid.
Fritt följ – vi är inte alls i hamn med inlärningen av den nya positionen, så här kommer vi få sämre poäng än vanligt. Han vill också gärna ljuda i stegförflyttningar och vändningar på stället under kommendering, detta är vi inte heller riktigt i mål med.
Sättande – känns stabilt och har gjort det under en längre tid.
Inkallningen – VAR stabil, sedan obefintlig och sjukskriven och nu på tillbakagång igen 😛
Rutan – känns säker, han har dock haft lätt armbåge vid ett inkallningstillfälle senaste veckorna plus att han kan ljuda lite inför själva skicket.
Hoppapport – känns stabilt och har gjort under en längre tid.
Metallapport – haft dåligt sug och tanke tillbaka in när momentet legat långt in i en kedja, men jag har belönat upp det senaste veckorna, vilket har haft fin effekt.
Vittringen – vågar knappt säga det, men här har vi fått till en riktig revolution senaste månaden och har haft 100% successrate tävlingsmässigt! Jag lägger en godisbit till vänster, och han har då superfin leta-tanke och känns lugn och säker ute bland pinnarna, även när vi gör det tävlingsmässigt till kommendering. Jippi!
Fjärren – det här är ett av momenten som fått stå tillbaka för transport- och helhetsträning. Jag har fokuserat på att belöna första skiftet samt att låta det gå många sekunder mellan skiftena och belönat stadgan så att han känner sig säker och inte ångestbyter skifte av sig självt eller växer fast i marken. Känslan senaste veckorna har varit bra!

11009090_10152773821430205_4975813083415033827_n

HUMLA
Gruppmomenten – känns fina och stabila och har gjort så sen urminnes tider!
Fritt följ – inlärning av ny position gör att momentet inte är tävlingsmässigt överhuvudtaget just nu.
Läggande under gång – har har vi haft problem med pip i samband med själva läggandet, och förra veckan hade vi en tillbakagång när hon inte ville lägga sig utan bara ville bjuda på sitt. Jag behöll dock lugnet, gick tillbaka till babyövningar och peppar, peppar – så har det varit fint senaste passen.
Inkallning – ett annat ”basic-moment” som fått stå tillbaka till förmån för helhetsträningen. Helt plötsligt är Humla expert på att tjuvstarta på tävlingsledarens kommando, vilket gjort att vi senaste passen i princip bara övat stadga och störningstränat momentet med själva kvarsittandet utan inkallning. Med tanke på hur ”enkelt” momentet är, så vore det faktiskt supertrist om vi skulle nolla det på tävling.
Rutan – känns stabil, hon hittar rutan fint och jag har belönat ställandet med bollkast ett par gånger förra veckan vilket har gett fin effekt på stadgan i ställandet.
Apport – vår akilleshäl, som varit dåligt – bra – dåligt – bra – bra – och senaste veckan lite dåligt igen. Tyvärr händer det fortfarande att hon inte vill gripa i kedjor, dagarna fram till tävling kommer jag därför nu bara fokusera på att ge kanonbelöning och massa beröm för korrekt utförande, så att hon åtminstone har en någorlunda positiv minnesbild av momentet inför fredagskvällen. Mer än så kan jag inte göra. Hon tar alltid apporten om jag kommenderar om på nytt, vilket jag nog skulle kunna göra för att ful-rädda upp momentet, men frågan är om man nollar momentet då?
Hoppet – ett moment vi knappt övat överhuvudtaget, vilket märks. Kort uthopp och dålig stadga i kvarsittandet när momentet kommer i kedja, vilket vi försökt störningsträna i med kommendering samt bollkast.
Fjärren – här tror jag vi fått till en fin känsla, även med Humla har jag belönat första skiftet samt stadgan mella skiftena vilket gett en härlig känsla och en tyst Humla.

Hmm…Humla skulle ju rent krasst, om jag ser pessimistiskt på sammanställningen ovan, en kass dag kunna nolla läggandet, inkallningen (eller inmalningen som autocorrect vill ha det till? Inmalningen – är det ens ett ord?), apporten och hoppet…uj uj uj, bara att repa mod till fredag och träna på klokt tills dess! ♥