Ja alltså…innan ni dömer ut mig totalt som första gången-uppfödare, så vill jag börja med att säga att allt gick bra och inga valpar kom till skada under inspelningen….. 😉

Dygn 58, en lugn, solig och fridfull dag. Vi utför Humlas favoritaktivitet för tillfället, nämligen promenad. Jag, hon och Baileys larvar iväg, Princess-Gilbert-Grapes-morsa får själv välja vägen så det blir en rejäl tur genom ängarna och ekskogen i utkanten av Örby. Inget särskilt, vi äter lite hallon och blåbär längs vägen, och kommer efter någon timma hem till lilla huset på Stensäter igen. Jag börjar med maten, rotfruktssoppa från egna råvaror plockat ute i våra pallkragar, vilket innebär typ femtio ton med polkabetor, morötter och potatis som skall skalas 🙂 Hundarna ligger och solar lugnt på trappen. So far so good.

Efter 15-20 minuter går jag ut från köket och ser Humla ligga i soffan med lille Skipper. Eller vänta lite…? Ligger hon och chillar med en valp i soffan? Eh…jaha ja. Hon föder alltså. Lite spontant sådär. Ja, det kunde man ju ge sig fan på. Jag och Skipper och Humla förflyttar oss raskt till övervåningen och valplådan och plockar ur alla 627 gosedjur som Baileys lagt dit. Efter fem minuter kommer Gallynapper, med bara en enda krystvärk (!). Humla tar hand om honom som hon aldrig gjort annat – i ett nafs är helröde Herr Harkrank ute ur sina hinnor, avnavlad, pussad och renslickad, och moderkakan uppäten. Proceduren fortsätter i samma expressfart – inom tjugo minuter är både söta syster Ladybug och fräsige brorsan Yellowjacket framfödda. Och efter ytterligare 8 minuter, som känns som trettio sekunder, kommer mini-brosan Weevil! Humla flåsar lite men verkar helt oberörd, alla valparna har hon hittills fött fram med 2-3 krystvärkar – helt galet!
Nu tar vi en paus tycker hon, och jag kan inte annat än att hålla med. Har inte hunnit ringa någon, och husse är ute och tränar, helt ovetandes! Och “förlossningsbordet” har jag inte hunnit hämta ens! Och ytterdörren står på vid gavel där nere! (om någon hade varit sugen på att stjäla en Eketorpsoffa med fostervattenfärgad klädsel hade det väl iochförsig varit välkommet) Herregud, det var ju inte riktigt så här alla sagt att det skulle vara…?

Generösa mamma Humla låter mig hämta ett lass frottehanddukar, tvätta händerna, ringa Mikael samt springa ner och lägga ut en “akut-handduk” i ett fåfängt försök att rädda soffklädseln, som bara kan kemtvättas… Sen är det dags för sista valpen att göra entre! Krystvärkarna kommer igång igen, hela tre stycken denna gång, och så är Honeybee ute. Och tre minuter efteråt kommer bonusbarnet, Springtail! Sen är det klart. 7 stycken små Nyttodjur har sett dagens ljus ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

bild-35

Jag är lugn, precis som jag varit hela tiden, men nog en smula chockad. Humla äter lite mellanmål, dricker vatten och går ut och kissar. Sen återgår hon till sin nya roll, nämligen att vara mamma på heltid. Storebror Baileys, som trånande bevakat detta livets mirakel, på håll genom att ligga med nosen över tröskeln till sovrummet, vill hemskt gärna, som den fullblodsegoist han är, också vara Mor. Tyvärr måste han enligt Humla hålla sig på replängds avstånd från valplådan, och därför sitter han olyckligt och piper. Dels för att han så snöpligt blivit fråntagen mammarollen (den roll som han hade paxat, för då får man vara mest i centrum), dels för att han inte får någon som helst uppmärksamhet. Sicken sketsöndag!

Lille Weevil och lilla Honeybee har lite klena sugreflexer i början, de är precis som de andra starka och livliga från början, men verkar liksom inte riktigt fatta grejen med det här med tuttar….? Så jag agerar ledsagare och assisterar dom till varsin spene, och efter lite pillande och trixande trillar poletten tillslut ned! Vilken lättnad…Efter att alla har ätit och vi fixat rent i valplådan, väger vi dom. Det hanns liksom inte riktigt med förrän nu, att vara ensam barnmorska åt någon som skjuter ut sina barn på löpande band på två timmar, är inget slappt peta-sig-i-näsan-och-titta-på-stämpelklockan-jobb direkt 😉 Fast å andra sidan gjorde jag inte så mycket mer än att notera klockslag och övervaka det hela, Humla skötte allt annat själv ♥

Hursomhelst så ligger de väldigt jämna i vikter allihopa, mellan 180-200 gram! Honeybee och Gallynapper är helröda, Yellowjacket har vitt huvud och emokajal runt ena ögat, Weevil har smal strimbläs som kanske försvinner när han blir stor och ståtlig, och sen har vi tre röda med breda bläsar och krage i varierande utbredning: Skipper, Ladybug och Springtail! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

bild-34

Inte ett enda foto hann jag ta under själva förlossningen! Jag som hade tänkt lägga upp bilder på varje bebis som tittade ut, i lite sådär lagom takt…så att ni hade fått följa spektaklet “live”. Men att göra saker långsamt, eller normalt för den delen, är ju som bekant inte Humlas grej!
Individuella foton och såklart mer foton överlag, blir det när supermamman medger detta. Just nu får allt det här med sociala medier och sånt vänta, medan vi njuter av att allt har gått bra och ja, sova lite skall vi nog också göra 🙂