IMG_8903_1024

Igår var vi hos vår hundfysioterapeut Anna Vennberg på Hund i Harmoni i Kungsbacka. Jag går dit regelbundet med hundarna för att kolla av läget, simmar dem i perioder och har gått massagekurser för Anna. Jag kan varmt rekommendera henne! Det är inte många fysioterapeuter som håller måttet, enligt mig.

Den sista tiden har jag känt att nånting inte riktigt stämt med Baileys. Ni vet, den där känslan man har, diffust, att allting inte är som det ska – fastän det egentligen inte syns på hunden. Jag gissar att när man lever ihop dygnet runt, så är det de små detaljerna, de små förändringarna som gör att man uppfattar att hunden inte är riktigt sig själv….

IMG_8904_1024

De senaste veckorna har jag anat, snarare än sett, en diskret huvudknyck i vissa tempon, särskilt i trav. Men långt ifrån alltid. En tvekan att hoppa i och ur bilen. Upp i soffan. En hejdning från att rasa iväg och satsa järnet i leken med lillasyster. En mattning av utstrålningen när han galopperar i full fart på stranden….Minskad uthållighet i kedjor. Minskad glädje i lydnadsträningen. Ovilja att göra fina ingångar.

IMG_8915_1024

När jag kom till Anna igår tänkte jag att det nog sitter i frambenen. En sliten tass. En kaputt mellanled. En trasig tå eller bog. Men nejdå. Allt var jättefint, starkt, mjukt och smidigt – hela hunden var mjuk och ypperligt vältränad, som vanligt. Problemet satt i nacken.
Nacken! Naturligtvis! Thats makes sense…varför hade jag inte kommit på det förut?

Baileys hade alltså en rejäl muskelbristning i vänster sidas djupa nackmuskulatur. Jag fick själv känna på den, hård och trådig och eländig – och det smärtade i mig när jag såg uttrycket i Baileys blick när Anna kom ”spot on” med sina händer. Han hade ont.

IMG_8910_1024

Anna behandlade skadan med massage och laserbehandling, och vi får återbesök till henne om två veckor. Antagligen har bristningen uppkommit genom ett hastigt knyck med huvudet, sannolikt vid häftig lek om den andra hunden hänger i kinden eller halsen. Vilket för oss osökt att tänka på Humla……

De leker ju synnerligen tufft med varandra, mycket vanvettsrace och fultacklingar. Särskilt nu på sommaren när de är ute i trädgården hela dagarna. Humla är långt ifrån den som vill leka mest – för den som gör flest lekinviter är utan tvekan Baileys! Han älskar att leka, och vill alltid ha igång Humla 🙂

Redan igårkväll efter behandlingen kändes Baileys mycket gladare och lättare till sinnes. Gosig och busig och glad. Precis som han är!

IMG_8906_1024

Humla fick sig också en genomkörare av Anna, som konstaterade att hon är välmusklad och vältränad – men visst hade man kunnat önska lite mer kött på bakbenen. Både jag och Anna tror dock att det kommer med stigande ålder och mognad – Humla har blivit allt lugnare och lättare att få att jobba rätt med rygg och bakben. Men den ungdomliga glädjeyran som alltid inträder på promenader och joggingturer, sätter käppar i hjulet för Humlas sinnesro och den lilla kroppen pinnar frenetiskt på…..men hon fuskar gärna och tar till galopp om hon kan, eller när tempot blir för högt för henne. Så det är en mognadssak. Jag tror att till våren kommer hon uppskatta löpträningen lika mycket som Baileys 🙂

IMG_8896_1024