Ja fy tusan som jag längtat efter gårdagens Sikta mot Stjärnorna för Mona Kjernholm! Så himla kul kurs med utmanande läxor och roliga övningar varje gång. Rekommenderas!
Nu hade jag dessvärre missat två gånger på raken (kursen går varannan vecka) pga Hollandsresa och 40graders feber. Eftersom Humla fick en helt egen träning i fredags låg fokus på Baileys denna torsdag. Och vilken guldklimp till hund han är! 

1422335_10151797811926987_762040369_n

PlutteLutte Svanslös och Pälslös 😉

Inte tränat lydnad på en månad och så jäkla glad över att få vara på banan igen! Jag värmde upp hetsporren emellan de andra deltagarnas rundor – mycket fartmoment, ruta, inkallningar och så för att han skulle få springa av sig. Han var superglad men inte övertänd utan i jättefin balans. I slutet av passet gjorde vi kanonfina gruppmoment – ligg i grupp med hakan i backen och rejäl störning från Mona. Och sitt i grupp med pipisinkallning efter varierande tid – satt fokuserat och samlat.

Först gjorde jag en kort kedja med 3 moment – ville verkligen lyckas eftersom vi är lite ringrostiga efter uppehållet. Är jättenöjd med kedjan – där fokus låg på just kedja och inte egentligen momenten i sig. Rutan gjorde han bra – men lite grund. Annars brukar han vara mycket bra på att hitta rätt position i rutan. Mona föreslog att det var väggarna som gjorde det – och efteråt tränade jag långa rutskick med target i bakkant, och då gick det superfint. Efter rutan ville jag göra en “vittring” där fokus låg på att han skulle slå på näsan och leta godis mellan pinnarna, och inte bara gripa en random pinne. Tanken var att han inte skulle se att godiset lagts ut – men sedan gick jag alltför nära, så han gick på synretning vilket inte var syftet. Mer om vittringen sedan….detta för oss hopplösa moment…!
Vi avslutade med hoppapport med metall där han gör ett jättefint utförande i balans – men ett kasst avlämnande. Han brukar vara superfin på att hålla apporten fast och stilla men nu spottade han glatt ut den när jag sträckte fram handen. Ajabaja – så efteråt tränade vi massa hantering för att få tillbaka det fina hållandet – vilket fick jättebra sedan.
Här är en film på vår lilla kedja!

bild-305
Hoho?! 😀
Humla fick självklart vara med några korta snuttar – lite rutanträning, fritt följ och fjärr samt tvåans hopp med fokus på långa uthopp mot target hann vi med. Hon skötte sig perfekt, Lill-Tut! 

Igår fick vi göra en rolig övning där vi skulle ta hundarna runt en bana med fyra moment – och bara belöna i transporterna. Första omgången skulle vara lätt så att hunden lyckades – momenten skulle vara superenkla och det var 100% fokus på själva transporterna mellan momenten. Jättenyttig övning för både mig och Baileys. Så här skall vi träna mera!
Andra omgången skulle vi lägga på störning – det kunde vara utlagda godishögar, leksaker, störning iform av annan hund som gör moment nära inpå osv.

Jag valde faktiskt kommendering eftersom det på sista tiden har belastat Baileys jättetydligt – så vi skall göra mycket kedjor med kommendering men där jag belönar typ transporter och även fritt följ med “aggressiv kommendering” där jag får klicka och belöna tätt. Om ni tittar på filmen så är han betydligt mer belastad i andra omgången när Christina leker “besvärlig tävlingsledare”. Bortsett från ett mediokert läggande med armbågen en meter ovanför backen så gör han både hoppet, inkallningen och apporten jättefint trots att han är besvärad. Duktiga fina vovveplutt! 
Här hittar ni filmen!

Jag ville ta upp vittringen med Mona eftersom det känns helt hopplöst för tillfället. Momentet går verkligen inte framåt överhuvudtaget och jag har tappat räkningen på alla olika inlärningsmetoder jag prövat (godis, te, specialsöksvarianten (Baileys apporterade in hela specialsöksbrädan samt krossade en glasburk och fick sys i gommen...), tandpetare, post-it-lappar, gömma i gräs…) – vi kör fast hela tiden.
Grundproblemet är att han blir synretad av apporterna, som är det bästa i hela världen och otroligt självbelönande för honom att gripa. Mona gav många bra tips på saker jag kan pröva blandannat att jag skall träna som finskorna gör – att ha högen med ovittrade apporter jämte oss och gömma den vittrade pinnen längre bort, för att successivt minska på avståndet mellan den vittrade pinnen och de ovittrade, som skall vara synliga hela tiden. Jag återkommer med hur träningen de kommande veckorna förflyter – vore kul att filma honom i vittringen, för det är svårt att beskriva hans exaltering och mongo-energinivå i rättvisande ord 😛

bild-304Dygn 28 och nja, inte syns det mycket i profil iallafall! 😛
Men om man tittar ovanifrån så kan man faktiskt ana liksom en “breddökning” och klämmer på henne så känns det mycket hårdare/fastare – så det känns som om det borde vara “nåt” därinne 🙂