Nu känns det som att vi börjar hitta rätt flow i agilityn. Med undantag för starterna, som jag fortfarande lagt åt sidan för ett tag för att minska konflikten som lätt uppstår med en skitglad och överladdad liten staff…

Metoden är att låta Baileys vara med från början, och springa lös när vi bygger banan. Under tiden skickar jag honom över alla hinder efter hand som de sätts upp och genom tunnlar, plus han får själv springa och ta hinder lite som han vill. Då är det akuta hindersuget stillat, och han blir inte lika blockerad när small-hundarna börjar köra. I våra pauser tränar jag platsliggning, sitt i grupp (fast han är själv ;-)), fjärrskiften och lite andra lugna lydnadsövningar. Så fort han har en uppgift, är han tyst och koncentrerad och i balans.

Slalom verkar också ha fallit på plats. Ett tag kunde han bli så uppvarvad och blockerad att han bara sprang rakt in i slalomet så att pinnarna knäcktes eller flög åt alla håll. Slalom blev vårt hatobjekt som han vägrade ta på bana, han sprang alltid förbi som ett defaultbeteende, och när jag samlade ihop honom och kommenderade ”Slalom” skrek han ut sin frustration och ja, resultatet blev ju därefter.

Min metod för att få en upprörd kakaduatutande staff att välja slalom och inte enbart se det som ett väldigt onödigt farthinder på hans racerbana:

1. Belöna alla försök, även fel ingång och missade portar.

2. Aldrig någonsin bryta mitt i.

3. Godisskål i slutet, istället för att kasta boll då han blev för beroende av mig och min usla timing.

Jag funderade länge på detta. Att inte bryta när han tar fel ingång eller slarvar med en port? Oj, att ignorera detta satt långt inne, det måste jag medge. Men lets face it, har man provat en rad olika sätt och fortfarande efter nära två års agilityträning inte har ett fungerande slalom – ja, då är det nog läge för ”think outside the box”. Resultatet när jag alltid belönade och aldrig bröt honom, utan lät honom ”göra själv” oavsett om det blev rätt eller fel, blev att

1. Han numera självmant siktar in sig på slalom när vi kör bana

2. Missar inte en enda port

3. Tar rätt ingång oavsett vilken sida jag befinner mig på

Det var precis som att han, ”äntligen, nu har matte slutat störa mig!”, kunde slappna av, tänka klart och arbeta ifred. Att ta rätt ingång och principen för slalom har han ju kunnat länge, bara det att han inte fixat det under press och frustration. Han har jättefin teknik i slalom och har alltid haft, han är väldigt snabb och ger allt – precis som staffarna brukar göra. Ja, tänka sig att det skall ta två år för matte att sluta lägga näsan i blöt!

Nu vill jag åka och tävla lite i sommar! Några resultat är nog orealistiskt att vänta sig, men min förhoppning är att agilityn skall bli mer balanserad och ”lagom kul” ju mer regelbunden träning man får till, liksom tävlingserfarenhet. Men hur jag skall få till fina starter blir en utmaning. Blir det frustration i starten, så blir resten av banan i regel pannkaka med rivningar och kommunikationsmissar då han blockerar sig och vill för mycket. När jag märker att han inte är riktigt ”med”, brukar jag dessutom bli så tankspridd att jag glömmer av banan. Vilket team vi är, suck… 😉

Just nu har Baileys ett ”alternativt sätt” att ta A-hindret. Det blir ju lätt så när man inte tränar/kampanjar något specifikt på ett tag. Vips, så springer Baileys på A-hindret helt snett för att hamna så nära matte som möjligt (och därmed försätta sig själv i livsfara då han inte ser kanten på hindret utan ramlar ut i tomma intet) Kontaktfälten hinner han inte bromsa på, så när han låser sina framtassar gör han antingen en volt, kullerbytta eller vänder över rumpan och duttar kompensatoriskt hakan i backen bredvid A-hindret… 😉

I lydnaden håller jag på att se över momenten inför klass 2-debuten. Jag är inte nöjd med hoppet, och rutan är inte tillräckligt kvalitetssäkrad. I hoppet sätter han sig väldigt nära hindret, och i rutan går han på den bakre linjen och tenderar att ställa sig för djupt, dvs ha baktassarna utanför rutan…gud, vad plastisk träningen med hund är – för någon månad sedan var han ju för grund i rutan 😛 Efter min tenta hoppas jag hinna träna lite för Mona Kjernholm och gå igenom detaljer och helhet med henne.

I fria följet vill jag gå länge, med kommendering. Mattes teknik i vänstersvängar är fortfarande katastrofal, medan den duktiga vovven gör skitsnygga vänstersvängar. Ouppvärmd tenderar han att bli före i halterna och korrigerar in sig. Det här har jag inte riktigt fått bukt med, han går i samma fälla gång på gång…envis som en terrier. Går man längre, så blir positionen i halterna bättre, då han inte har samma tryck som i början.

I fria följet vill jag även kampanja de första stegen efter starten, då jag tenderar att få ett blicksläpp de första 1-2 stegen, för att sedan bjuda upp till fin kontakt. I fria följet måste jag även kampanja upp de skitsnygga snabba ingångarna, som vi ej belönat på ett tag med följden att de inte är riktigt lika snygga och entusiastiska för tillfället 🙂

I apporteringen vill jag testa olika belöningssystem för att få mycket hög fart in. Detta gäller även i den raka inkallningen. Även om han har hög fart in idag, så är den lägre än farten ut och det verkar vara avståndsberoende. Farten är bättre på längre avstånd, troligen för att han fokuserar på ingången vid kortare sträckor.

I fjärrdirigeringen skall jag belöna upp lite mer stadga och träna med tävlingsledare, och sedan var det ju det här med skutten från ligg till sitt. Nu är bakbenen låsta och rumpan fint i backen – men istället tycker jag att själva uppsittet blir sämre. Om jag inte tänker till tror jag det finns risk för halvsittande i uppsittet. Här har jag en ide om externbelöning och bara träna uppsitt, klicka för de som är bra och successivt öka avståndet. Återigen är fjärren avståndsberoende, vilket ju är helt naturligt. Det är så himla kul med lydnadsträning, det är mycket klurande och testande och en rolig utmaning att få detaljer och helhet tillsammans i ett paket! 😀

Bilderna i inlägget är från i april, vitsipporna skvallrar en del. Jättefina agilitybilder från Victoria Persson är emellertid på ingång, håll utkik!