Oj oj oj, att ligga sjuk hela sin semestervecka var väl inte riktigt vad jag hade planerat 🙁 Jag som ”aldrig” är sjuk blev plötsligt jättejättesjuk med feber och riktig dyngförkylning! Hursomhelst, fredagens tävling på Bollebygds Bk var jag fast besluten om att inte missa, kosta vad det kosta ville! Eftermiddagen och kvällen fortsatte i samma kassa anda som veckan gjort, genom att bjuda på snålblåst och obarmhärtigt tilltagande ösregn. För en gångs skull var jag i god tid på plats, tog hundarna på en rastningsrunda och började sedan värma upp dem i omgångar – egentligen precis som ett vanligt träningspass brukar gå till. Särskilt Humla behöver kört 2-3 tiominutare för att bli harmonisk med sin lilla själ. Baileys är mer typen som behöver bli påmind om sina bromsar samt träna på stadga och kontakt, stadga och kontakt… Det låter kanske enkelt, men det är faktiskt utmanande att träna två såpass olika hundar samtidigt – för att inte tala om att tävla dem samtidigt.

Först ut var LK3 och jag drog startnummer 1. Baileys hade känts fin på uppvärmningen men det blev bara någon minut mellan lottningen och gruppmomenten, hade gärna värmt tio minuter till. Inför sitt i grupp kändes han lite pipig, och underlaget var jord med uppstickande rötter – gruppmomenten ägde rum i en slänt med bakomliggande å och på andra sidan ån gick eliten. Inför uppställningen vindade många av hundarna bakifrån. Baileys gjorde sittet fint, flyttade inga tassar, vindade bakom sig någon enstaka gång men kändes lugn, stabil och fokuserad.

Därefter var det rask omläggning till ligg i grupp och nu tilltog regnet en aning. Han lade sig bra ned och sedan vet jag inte vad som hände – men när jag kom tillbaka från gömslet så låg fem av sex hundar prydligt ned, den sjätte hunden, lille Chris O’Neill stod som ett fån i regnet och såg som om han hade sålt allt sitt smör, tappat alla sina pengar på vägen och dessutom fått skavsår av färden. Tydligen hade han, enligt vänner i publiken, ställt sig upp direkt och ruskat sig när jag lämnat honom och sedan stått blick stilla i fyra minuter… När jag kom tillbaka såg han bedrövad ut och tittade informationssökande på mig: ”Så här brukar det väl ändå inte vara?” ”Nej Chris, det är för att du står upp….”

Jag var helt paff, Baileys är snart sju år och har aldrig rest sig från en platsliggning i hela sitt trygga lilla liv. Meddelade utan omsvep till domaren att jag bröt, för att efter ett par sekunder tänka om – jag hade ju Humla kvar att tävla och vad skulle jag göra i två timmar fram tills dess? Nej, jag kör! meddelade jag tävlingsledaren. Likabra att testa av våra svaga moment i tävlingsmässig kedja, på en riktig tävling 😉

PRINSESSAN MADDENS POJKENS VÄN LK3 (domarens kommentarer i parentes)
Sitt i grupp 10
Ligg i grupp 0 (Reste sig framåt)
Fritt följ 8,5 (Växlar position) Här är den nya positionen långt ifrån klar så jag tyckte poängen var generösa! Språng marsch och sakta marsch kändes fina liksom flera av vänstersvängarna som vi haft problem med tidigare. Kontakten var genomgående fin, något blicksläpp men fint fokus hela momentet igenom! Kändes som att vi kunde gått längre, tyckte momentet tog slut snabbt, vilket ju är positivt.Lite ljud vid stegförflyttningar och vändningar på stället, men senaste veckans godisträning har verkligen haft fin effekt. Nu kunde jag genom att ta ett djupt andetag och inte agera direkt på TLs kommando, få ned honom i sinnesstämning vilket gjorde att ljuden reducerades till ett minimum. Dundernöjd med detta!
Sättande 9 (Något långsamt sättande)
Inkallande med ställande 9,5 (Något snett sättande vid ingång) Det visade sig att senaste veckornas hårdträning med BARA stoppar gett effekt. Jag har inte gjort en slät inkallning på ett halvår….Jag påminde honom om stoppen vid två tillfällen under uppvärmningen, eftersom hans hårddisk för detta moment har klent långtidsminne och behöver dagsfärsk omformatering. Kanonfint stopp, bra stadga och bra fart båda sträckorna.
Rutan 9
Hoppapport 10
Metallapport 10 Att vi belönat upp momentet på flera olika ställen i kedjor har gett fin effekt, han hade kanonfin fart ut och bra gripande och tänkte sedan DIREKT tillbaka in. Härligt!
Vittring 8 (Något tugg) Oooooh vad nöjd jag är!!!! Vittringen låg i ring, Baileys var lugn och fokuserad, galopperade ut, sökte fint även om han nosade länge och väl, men inga tendenser till att varva upp, bli osäker eller snappa i fel pinne. Rätt pinne in och lite klantig hantering som vanligt på tillbakavägen. Men förstår ni vilken KÄNSLA det är att se hunden, som haft så svårt att växla mellan apporteringstanke och sorteringstanke, gör momentet tryggt och säkert och utan att ta någon notis om TL eller något annat ♥
Fjärrdirigering 6 (DK, förflyttar sig framåt) Här visste jag att vi skulle få största avdraget. Vi har övat mycket, mycket helhet och framförallt stadga mellan skiftena och den biten satt verkligen som en smäck! Kvicka fina skiften, lugn och tyst och superfokuserad hund som visste vad som gällde. Att sedan själva skiftena teknikmässigt fått stå tillbaka, är jag medveten om.
Helhetsintryck 8

Summa 259,5 poäng och ett FÖRSTAPRIS trots nollad platsliggning! Av sex ekipage kom vi tvåa med en halv poäng till ettan. Sammanfattningsvis är det en fantastisk känsla att gå in med sin hund på planen och känna att man gör en kedja, att man övat på detta innan och att hunden är förberedd på att det är just en tävlingsmässig kedja och känner igen sig i situationen. Alla svagheter vi har på träning syntes även på tävling, men alla styrkor vi har på träning syntes också på tävling. Jag gillar inte tanken på att lura hunden, utan hellre lägga tid på att träna in konceptet med tävlingsträning. När det gäller den här biten har jag lyssnat och tagit till mig mycket av min mentor Mona Kjernholm berättat om sin tävlingskarriär med Marvin. Hon har tävlat honom när han vetat att det varit tävling och förknippat detta med utebliven belöning, och tävlat honom när han vetat att det varit tävling men istället förknippat detta med ”Aha, det är en kedja, belöningen kommer sedan – och man får också en fetare lönecheck för en kedja på 11 moment än om man detaljtränar”.

Nöjd och glad var det dags att ta ut Humla i ösregnet – för inför LK2 regnade det nämligen med besked! Uppvärmningen, som alltså gick ut på att ta ut henne många gånger och köra pass, fungerade ypperligt för henne. Hon var tyst, fokuserad, varm i kläderna trots dyngsur päls när vi gick in på planen för att göra platsliggningen.

Plats i grupp 10 Oj oj oj vad hon frös i regnet 🙁 Det var inte kul att komma tillbaka till henne och se hur hon låg tappert och skakade av köld. Superfin plats, lugn och trygg och fokuserad utan att flytta en tass. Men nja, känslan var kass, hade hon rest sig hade jag inte varit förvånad. Vi har aldrig övat platsliggning i ösregn innan.
Fritt följ 7,5 (DK, lätt sättande, växlar position) Fria följet är inte alls tävlingsklart med tanke på den nya positionen, jag har bara den senaste veckan klurat ut att hon fungerar bättre när man går på lite längre sträckor och i lite raskare tempo. Första delen av fria följet var tämligen uselt, sned och plogande hund som stundtals hoppade tillbaka till rätt position vid knäet, men efter andra halvan inföll sig harmonin och hon gick riktigt, riktigt fint de sista sträckorna.
Läggande 0 (Utför ej moment) Attans, att platsligga i ösregn i tre minuter var ju inga problem, men att lägga sig ned i trettio sekunder var tydligen för mycket begärt? Humla lade sig, men enligt publiken reste hon sig blixtsnabbt upp igen. Återigen, vi har tränat minimalt i regn och ruskväder, så jag kan inte klandra henne.
Inkallande 10 Senaste två veckorna har vi gjort inkallning till kommendering utan inkallning, eftersom hon är galet förtjust i tjuvstarter. Nu satt lilla damen tveklöst som en staty när TL kommenderade – bara för att komma som en oljad blixt på mitt kommando, som nog kom som en överraskning för henne. Nåväl, whatever works for ya….Humla är en sådan som behöver mycket inkallning utan inkallning, Baileys är en sådan som BARA behöver stoppar i inkallningen och inte en enda slät inkallning… 😉
Rutan 10
Apportering 9,5 (Snett sättande vid ingång) Oj vad glad jag blev! Fin fart ut, bra gripande utan att tveka och en glad hund med glada ögon och fin fart in. Hurra hurra!
Hopp över hinder 10 Det ”fultränade” momentet som jag bara tränat med bollkast sista veckan och sista dagarna bara med stadga i kvarsittandet vid kommendering. Vilket givit ypperlig effekt. Trots ett något kort uthopp satt tjejflickan som ett litet ljus trots TLs rappa kommendering.
Fjärrdirigering 9 (DK) Attans, ett förargligt DK för att Humla undrade om hon verkligen behövde lägga sig ned inför kvarlämnandet. Annars var det löjligt fina skiften, rappa och snabba utan att röra en baktass och fiiiiin stadga emellan. Superdupernöjd!
Helhetsintryck 8

Summa 177,5 poäng, FÖRSTA PRIS trots nollat läggande, och klassvinst! 😀 Åh vad jag är glad att jag och Humla är på väg mot en riktigt fin utveckling tillsammans! Äntligen söker hon min sida, är tystare och gladare och vi kan kommunicera med varandra som vi aldrig kunnat tidigare. Hon kan busa med mig och våga detta, t.ex. springa och sno en leksak ur träningsväskan, och jag kan också korrigera henne utan att hon klappar ihop och stänger igen butiken. Denna kedja kändes precis som på träning – hon var trygg och säker inför uppgiften, helt obrydd om kommendering, TL, domare och publik. Känslan när man samarbetar och hunden är med på noterna, den är obeskrivligt härlig ♥