Snälla låt mig följa med? Humla är nu på dygn 57 och går runt och stånkar som en missnöjd minigris och tittar förebrående på alla. Allt är nämligen obekvämt och det är tydligen allas fel. Det är jobbigt att stå, sitta, ligga, vara still samt röra sig. 

Ändå blev hon galet besviken när hon inte fick följa med mig och Baileys ut på vår löparrunda nu ikväll. Så fort hon såg mina löparskor smet hon ut och ställde sig vid bilen. 

Hon fick vara hemma och gå runt i sitt snigeltempo och gosa med husse istället. Senare tog vi en kortare promenad och då jagade hon en katt (i en hastighet av typ 0,5 km/h). Resten av kvällen medan vi grejade med husfasaden (Mikael) och rosrabatterna (jag) tröståt hon ärtor ur pallkragarna. Nu finns det typ tre ärtskidor kvar till oss, på plantan i mitten som var svåråtkomlig med den tjocka magen 😉