Trädgårdsarkitekterna

Vi dränks av lyckliga och glada rapporter om hur bra det går för kamikazebarnen i sina nya hem! Redan har många kommit igång fint med grundträningen, och valparna har precis som jag förutspått jämn och fin träningslust. En sommarträff med träning, fika och grill är inplanerad och förhoppningsvis får vi återse några av dem då ♥

Vi håller också på att sätta ”höstschemat” – mh och röntgen för maskrosungarna och kennelträningshelg för Mona Kjernholm är det som ligger först i pipen. För egen del skall jag gå helgkurs för Emma Willblad och Heidi Billkvam, två för mig nya instruktörer – roligt! 🙂 Träningslägret för Jenny Wibäck som jag gick med Humla gav mig många nyttiga insikter om vårt teambuildande och träningarna efteråt har gett positiv effekt så det känns som om det kan bli en riktigt spännande höst. ”Tyvärr” är Baileys fortfarande snorpigg och kräver full träning, så det är bara att fortsätta matcha honom mot start i nya class 3. Det blir debut på Borås Bk i början av augusti och förhoppningsvis startar Humla i class 2 då också.

Baileys fyller 9 år iår och är som en unghund i kropp och huvud. Stående ovationer från senaste besöket hos fysioterapeut Anna på Hundiharmoni i förra veckan ♥ Även Humla är riktigt fin och stark i kroppen, dock har hon på kort tid fått två små knölar på kroppen som jag skall boka tid för att operera bort. Den enda knölen sitter mitt uppe på ryggen och var från början ett ganska djupt sår hon fick förra sommaren när hon rusade igenom ett taggtrådsstängsel och fick en pigg genom huden…sen har det varit som en liten kal fläck utan päls, tills det ”plötsligt” började växa till. Dessutom har hon fått en till knöl på sidan av denna och även om de ser godartade ut – som de klassiska histocytomen staffarna ofta drabbas av, så vill jag ta bort dem för säkerhetsskull.

Efter midsommar har vi mer eller mindre varit sjuka hela tiden. Antagligen våran första omgång av öppna-förskolan-bakterier som gav megahög feber, öroninflammation, bihåleinflammation, böldpest och aids på samma gång. Sen gick Mikael på efterlängtad semester – jag har längtat, dels eftersom det är mysigt att vara hemma alla 3, men också för att jag måste panikogräsrensa, panikplantera och panikgödsla runtspringandes som en galen påtänd mentalpatient i vår stora trädgård – och det är svårt att göra detta och vara Majaunderhållare samtidigt.

Semestern firade vi in med en lyxig utelunch – och några timmar senare fick vi matförgiftningen från helvetet och låg däckade i 2 miserabla dygn. Ingen av oss är fortfarande helt bra, utan känner oss rätt ynkliga – men som tur är har vovvar och bebis varit i toppform. Skönt att någon håller uppe moralen och ställningarna här i Örby 😉

Jag har massa bedårande fina bilder från kamikazepiloternas sista dagar här hemma. Det känns fortfarande lite bluesigt att titta på dem. De sista dagarna var de ju egentligen monster – men så här i efterhand så är det bara de gosiga stunderna man minns, alla tjocka valpmagar, hur söta de var när de sov… 😛

Den här bildserien har jag döpt till Trädgårdsarkitekterna, eftersom detta var alla sex ungars självklara framtidsyrke – något de kom underfund med sista veckan här. Ett idogt och grundligt praktiskt utövande av yrkesformen pågick ständigt och det är först nu som rabatterna börjat hämta sig någorlunda…

Vårt nya altandäck har förresten fortfarande små lortiga bruna tasspår instämplade i virket…det är så ingrott att det säkert kommer bevaras åt eftervärlden som såna där förhistoriska lavaspår man har hittat vid utgrävningar…. 😉