Åååååååååååååååh om ni visste hur gärna jag hade velat skriva att idag var första och sista gången jag och Humla Tjejflicka tävlade i LK2… 😉 Jag har känt mig otroligt väl förberedd och hela LK2 är både träningstävlat och kedjat tävlingsmässigt x antal gånger utan större missöden.

Visst finns det smågrejer som ljud i nedläggandena i fjärrdirigering och klena uthopp på hopp över hinder som dyker upp i kedjeträningen, men på det stora hela enormt jämnt och trevligt! Det kändes inför debuten med andra ord väldigt stabilt ♥

Tävlingen hölls på Halmstad Hundarena och hade ett mycket bra upplägg. Eliten och LK3 gick först, med omvänd momentordning fördelat på två ringar. Skoj! Vid tvåtiden samlades LK1 och LK2 för lottning och gruppmomenten hölls efter att alla hade tävlat, vilket kändes superbra! Trevlig stämning, lugnt och inte så skränigt som jag hade förväntat mig i hallen, och Humla kändes fin på uppvärmningen. Vi drog startnummer sex och gjorde lite fritt följ, läggande under gång, fjärr och stadgeövningar.

bild-3
Excellent hantering av storebrors halsband! ♥

Det började med fria följet som kändes superbra. Så här ser det även ut på träning, dvs hon är inte helt parallell men har genomgående otroligt fin kontakt. Språngmarschen har vi jobbat mycket med och den är jag otroligt nöjd över! Inget hopp eller trams utan riktigt elegant! 😀 Hon missade en halt, vilket inte brukar hända, kanske vände jag lite för snabbt. Betyg 9,5. Vilken kanonstart, eller hur?

Ja fast hur mycket hjälper 9,5 i fria följet när man nollar läggandet? 🙁 🙁 🙁 Hur sjutton kunde vi nolla läggandet, Humla Tjejflicka? Ditt säkraste skifte alla kategorier, ditt älsklingsskifte, det skifte som du ALLTID tar till när du blir osäker på mina kommandon, men idag blev det istället ett eh….jättefint ställande? Betyg 0 förstås och massa poäng borta. Mutter mutter…

Vi gick raskt vidare till inkallningen som även den såg ut som den gör på träning. Dvs käck fart, tendens till slarviga ingångar. Mycket nöjd med att hon inte ryckte på domarens kommando utan hade fin stadga i kvarsittandet! ♥ Betyg 9.

Sedan var det dags för rutan! Humla tog momentrutinen fint och tittade bra mot rutan, men blev lite het i utgångspositionen och ljudade en del samt försökte tjuva. Aj aj. Här blev det bakslag, för detta beteende har inte gästat oss på hela hösten. Trist att det skulle komma och gästspela just idag 😉 Nåja, skicket blev iallafall fint men positionen i rutan blev helt annorlunda mot hur det brukar se ut i kedja och på detaljträning. Hon är så himla duktig med att hitta mitten i bakkant, nu blev det istället så mycket framkant att en tass var utanför. Jag valde att inte dirigera om utan stannade henne bara. Hem och öva och lura ut vad som kan ha felat. Säkert långa skick utan target i lång kedja. Betyg 5 har jag för mig.

Efter rutan började det barka utför riktigt ordentligt 😉 Vi nollar nämligen den jädra apporteringen i gammal skitbajscrappigtutförande-stil. I våras hade vi problem med att Humla inte grep främmande apporter (ja åtminstone trodde jag att det var där skon klämde) och jag tyckte inte vi gjorde annat än att öva på vännernas nedslabbade apporter i parti och minut. Detta har vi även gjort i alla kedjor och på alla träningstävlingar i höst och haft 100% successrate på momentet. Men idag var vi helt tillbaka i gamla tråkiga spår – springer ut fint, griper ej, springer tillbaka och låtsas som ingenting. Fy vad sur jag blir. Jo faktiskt. För apporteringen är ett av Humlas älsklingsmoment, både trä och metall och hoppapport och dirigeringsapporteringen är lajbans. Hon har superfina gripanden. I fredags när vi tränade för Siv Svendsen testade vi med ett tjugotal olika främmande apporter av olika utförande och material, både enskilt OCH i kedja, och gissa vad….vi fick inte fram ett enda släppande?! 100% successrate i fredags och 0% successrate idag. Min kommande plan för det här momentet är att strunta i detaljträningen, eftersom denna del fungerar perfekt, och istället bara försöka klura ut i vilka kedjor man får fram felbeteendet. Dags att kavla upp ärmarna och ta tag i den här surdegen!

Efter den icke existerande apporteringen återstod det hopp och fjärr. Hoppet blev precis som det brukar i kedja – i detaljträningen har vi fina uthopp och hög belöningsförväntan, i kedja har vi ingen belöningsförväntan och snåla uthopp 😉 Här gjorde vi både ett snålt OCH snett uthopp och jag kostade på mig ett dk på återhoppet eftersom förstapriset ändå var way out of our league denna tävling…Betyg 7,5.

Fjärrdirigeringen är jag riktigt nöjd med. Ser inte poängen på filmen men hon har superfin stadga mellan skiftena och skiftena är i sig jättebra. Detta har vi övat mycket på i kedja och det kändes fint att hon inte låste sig eller stängde av trots att det mesta av föregående moment inte riktigt gått enligt planerna. Hon har pip i nedläggandena som vi behöver jobba bort – tror att det handlar om en kombination av belöningsförväntan sist i en kedja och frustration över att behöva koncentrera sig så att det nästan ryker ur öronen 😉

Här är filmen från tävlingen! Summa summarum så är jag riktigt Guldlockgråtmild över apporteringen. Det här med främmande apporter eller apportering i kedja eller vad sjutton det nu beror på har vi ju faktiskt haft problem med ända sedan LK1 och trots att vi mängdtränat med olika främmande apporter så har vi uppenbarligen inte löst ut knuten. Vilket betyder strategibyte! Det känns handen på hjärtat, som att det här bara är en fix idé och riktig TJEJGREJ från Humlas sida, med tanke på att ALLT ANNAT fungerar – hantering av föremål (en miljon olika, från bläckpennor och gafflar till petflaskor och stearinljus), gripandet, fart ut, fart in, ingången…Baileys, som ju är en pojke, märker inte ens vad det är han apporterar in. Han apporterar in det man kastar ut…just sayin’…
Nu får vi titta på kommande tävlingar och se om vi kan anmäla oss till någon – vet att Ulricehamn har en tävling i januari i en inomhushall, hoppas att jag kan det datumet 🙂 Avslutningsvis vill jag framhålla att det faktiskt ÄR en fröjd att arbeta med Humla som är så grunduthållig och obrydd av omgivningen. Hon är en hund med så många kvaliteér, det är så frustrerande att vi liksom aldrig får till det på första försöket i skarpt läge liksom…hur svårt kan det vara för sjutton gubbar? 😛