Förra torsdagen var det dags för andra omgången av Sikta mot Stjärnorna. Vi hade övat en del enligt ”Projekt Stadga” med transporter, uppvärmningsexperiment osv. Blandannat har jag kommit fram till att vi behöver en förhållandevis lång uppvärmningsrutin för att hålla ihop under ingång på plan och fritt följ, som är de mest krävande delarna för oss, och även för att hålla oss sansade i kedjorna mot fartmomenten. För kort uppvärmning ger ljud, frustration och låsningar.

Jag hade noga förberett uppvärmning och kedja – och möttes av en svart regntung himmel när jag närmade mig Varberg. Jättetråkigt att gå kurs när regnet pissar ner, men jag tog mig i kragen och fångade upp Baileys vid första ögonkontakten. Inför gruppmomenten, som jag valde att göra träningsmässigt, så fokuserade vi på att få igång leken på planen nedanför. Baileys fick älsklingspipisen och kampräven och när vi gick upp till gruppmomenten var vi båda dyngsura och varma – vilket var hela poängen.
Jag började med sitt i grupp på avstånd från de andra och belönade tätt på nära håll, och fortsatte på samma sak med bjudningar på lägganden och sedan en kortare platsliggning med täta belöningar. Jag skulle aldrig lägga hunden på en platsliggning, om den inte först bjudit på spontana lägganden frivilligt på underlaget i den aktuella väderleken.

Nöjd med hur jag faktiskt startat upp träningen övade vi transport mot lydnadsplanen, med god kontakt. Ni som känner Baileys, vet hur mycket han avskyr regn och ibland kan ta ner skylten helt. Så det här var verkligen ett stort framsteg i regnträningen för oss! 🙂
Jag arrangerade med fäll under ett stort paraply och parkerade vovve därinunder. Han började frysa ganska så snart, så han fick låna min fleecetröja. Naturligtvis hade jag inte tänkt på att ta med täcke…suck!

Jag började värma upp i god tid inför vår tur och varvade intensiv lek, bjudningar på läggande, rutskick och apportering. En bit in i uppvärmningen började jag lägga in stadgeövningar och små transporter till ”lekplatser”. Jag hade i förväg bett om att de andra deltagarna skulle ”övervaka” att jag inte pratade med Mona eller tävlingsledaren utan att pausa Baileys innan. Allt för att kunna fokusera på vår bubbla och gå in i ett team-mode.

Vi gjorde tre ingångar – den första godisbelönade jag på vägen in, den andra när vi ställt upp med lek, och den tredje när jag startat upp det fria följet. Supernöjd var jag med dessa! Fjärde gången gjorde vi ingången och ett kortare fritt följ med kommendering där jag varvade godis med lekbelöning. Mona tipsade mig om att 1 av 5 ”trials” skall misslyckas i fria följet, dvs längden mellan belöningarna. Man skall inte fegköra, men samtidigt inte sänka belöningsförväntan.

Jättenöjd klev vi av planen och konstaterade att uppvärmningen fungerat kanon. Parkerade vovve under paraply med rosa fleecetröja igen och väntade inför omgång två och tre. Där valde jag att titta på fart in med apport med ingång, och sedan treans fjärrskiften. Mona är verkligen superbra att träna för, och ju mer förberedd man är – ju mer får man ut av varje träningstillfälle. Dyngsura men nöjda mellanlandade vi i Rosendal och hängde upp alla leksaker och kläder på tork, innan kvällens avslutades med spårkurs i Tvååker 🙂