Baileys och julklappsbollen som till hans stora lycka fanns kvar i Rosendal – och lämnade inte hans lyckliga gaddar för en sekund på hela helgen 😉
Eller ja, definitionsmässigt är det väl fortfarande vinter men shit vad man längtar till våren nu? Så fort man städat bort adventsstakarna ur fönstren börjar man sukta efter penséer och nya sneakers och tulpaner och ljus! Lägga ut ett fårskinn och låta hundarna ligga och sola på trappan, ta vårens första mjuka joggingtur (som antagligen i mitt fall också blir mördande jobbig eftersom jag slutade jogga i v 30…) och gå runt med en hel rulle hundbajspåsar och städa upp i trädgården 😀
Trädgården ja, jag har tänkt i flera veckor att ikväll, då skall jag få tid och sitta i lugn och ro och beställa sommarens rosor från Blomqvists i Finland…men nej. Vad händer med timmarna? De flyger ju iväg? Det känns som om jag hela tiden ligger ett steg efter min tidsplan över veckan, alltid tvåa på bollen liksom. Upplever att livet aldrig varit långsammare, paradoxalt nog samtidigt som jag aldrig känt att jag haft så här mycket att göra?
’Hej! Har alla sett min boll ordentligt? Skall jag visa den en vända till? Okej, eftersom ni ber om det…’
Hur hinner folk med? Jag har inte en minut över på dagen! Har funderat mycket på det. Jag tror att det handlar om att dagarna nu, innehåller väldigt mycket ”pauser” från det vanliga livet, som jag aldrig hade innan. Mycket sitta i soffan och låta Maja använda mig som kreativ klättringsmöbel, leka och läsa, hålla henne när hon powernappar och liksom fastna där och bara snusa på henne och nästan sakna henne för att hon sover, sitta och böja mig i alla oergonomiska positioner man kan tänka sig så att hon skall kunna amma bekvämt och ostört (jag kommer se ut som Ringaren i Notre Dame efter den här mammaledigheten ;-))
Humla gillar egentligen inte att bära löjliga saker i munnen – men att sno absolut exakt allt som går att stjäla från Baileys, det är en av hennes head missions in life…
Jag har lärt mig att inte ha för mycket planer för dagen, en punkt räcker liksom, annars blir man bara besviken och stressad över att inte hinna. Jättenyttigt för mig att vara mer go with the flow och bara gilla läget. Att sänka kraven – och vara löjligt nöjd över att hinna ringa ett viktigt samtal per dag, eller elda i brasan när det är kallt, eller rodda runt all tvätt.
Kodak Moment…♥
Maja experimenterar mycket med sin napp, och hur man skall få in den i munnen. Mycket trial and error blir det 😀
Samma sak med hundträningen – det är ingen mening med att sätta upp mål/agenda för ett träningspass som lika gärna kan sluta i att man 90% av tiden skuttar runt och vaggar en klarvaken men dyngtrött bebis och sjunger psalmer…:-P
Sovit lite för länge på yllepläden?
Min egen träning är begränsad till ett pass per kväll, och då väljer jag ofta 30 minuters HIIT eller liknande och får skynda mig dit och hem. Sen går vi på mammaträning två gånger per vecka, supernyttigt för coremuskulaturen. Nu i mars kommer jag börja med löpträningen igen, längtar – och fasar! 😉
’Jag förstår inte vad du pratar om.’
Nu när jag vill öka upp min egen träning, och också har en längtan efter att kunna åka iväg och träna hundarna mer effektivt, så har jag funderat fram och tillbaka på olika lösningar. Och i vårt fall heter det bröstpump. Jag trodde aldrig jag skulle googla detta eller ens veta att jag var i behov av en 😛 Men det verkar sjukt smidigt att kunna låta Mikael mata Bebis-Maja, för det är ju det som begränsar mig tidsmässigt nu.
Vasaloppsmys! Observera hur Humla sitter på Mikael, är nog lika superbekvämt som det ser ut, men Humlas sitthetsbehov är långt större än eventuell komfort…
Baileys saknar sin regelbundna lydnadsträning så vi behöver få till en lösning, för hans skull 🙂 Han kommer nog också bli glad över att löpningen är tillbaka på agendan efter över ett halvårs uppehåll ♥ Lille Parvel…varje dag är vi ute minst 1,5-2 timmar och går långa skogsturer – ändå är det när vi joggar eller lydnadstränar som han är som allra nöjdast. Humla däremot, hon är toknöjd exakt hela tiden. De är som natt och dag, de där två…
Denna helgen var vi i Rosendal och jag hade längtat efter vårsol, kanske sitta och dricka kaffe i ”hörnan”, gå långvovvenad på stranden med kameran…ja, ni vet. Istället bjöds det två dagars storm och snö/regnoväder – jag och hundarna fick gå en ensam promenad (kamera var inte att tänka på) dubbelvikta i vinden på lördagen medan Maja sov tryggt och ombonat hos mormor & moster – och igår piskade regnet mot rutorna och det blev en innedag framför brasa och Vasalopp och Femmil på tv. Ja det blev inte riktigt som jag drömt det – men supermysigt att komma iväg en helg och bara ta det lugnt och umgås med min familj förstås ♥
Mys-Humla! ♥
Baileys – alltid (mal)placerad precis där det händer! 😉
Senaste kommentarer