IMG_7755

Ja helt galet – men efter hundrafemtio års uppehåll av varierande art, så kom vi faktiskt iväg till årets rasspecial i Gränna! Jag var helt inställd på att åka till Holland på kärleksresa, men när vi fick svaret på progesteronprovet vid tiotiden på fredagkvällen fick vi tänka om. Vi var ute på restaurang med vänner, så när vi kom hem vid ett på natten bestämde vi oss för att åka kl 7 morgonen därpå. Snabba ryck alltså!

IMG_7792

Bara att börja packa och leta fram stamtavlor och utställningssnören och det ena med det tredje. Lort-Conny hade i vanlig ordning ätit sin barfkvällsmat med hela kroppen som verktyg och jag fick i panik blöta ner en kökshandduk jag rafsat fram ur en flyttlåda med lite diskmedel och skrubba henne ”ren” runt mun och nos, i mörkret eftersom elen till köket inte var ikopplad ännu. Snacka om minutiösa förberedelser… 😉

IMG_7757

Supersena på morgonen var vi naturligtvis och sladdade in på parkeringen i Gränna med andan i halsen. Ut med Löp-Humla på dygn 15 och Morbror Hugh Hefner, speedad på viagra och hyperventilerandes i kopplet. Charmig kille. Och så kul att ställa sedan, när han genom att rycka och slita diskret i kopplet försökte rymma ut ur ringen för att leta efter sin livs kärlek. Den likgiltiga Humla. Spänstig och alert var han nog iallafall, för domaren gillade honom, även om jag höll på att skämmas ihjäl när jag lite urskuldande och som vanligt otroligt tafatt försökte dra honom med mig runt i snöret medan han, för dagen med absolut noll will to please, bara var intresserad av att dammsuga gräsytan efter Humledoft.

IMG_7764

Domare i öppenklass hanar, med 42 entries, var Laurie Ford som tyckte så här om den fagre otillfredställde kavaljeren:
”Standard size dog. Well defined scull. Nice tight lips. Good bite. A little bit weak in front. Strong hindquarters. Moved well!”

IMG_7766

Excellent med CK i öppenklass och kvar bland de tio bästa när domaren skulle sätta upp de placerade! 😀
Vi var därmed kvalificerade att tävla i Bästa Hane, vilket kändes rätt skoj på en rasspecial med rasspecialister och allt – men efter att ha väntat i ett par timmar gav vi tillslut upp och gjorde iordning oss för hemfärd. Utmattade av sömnbrist efter en galen vecka på sjukhuset tog ut sin rätt, och jag kunde med nöd och näppe hålla ögonen öppna. Toksov i bilen hela vägen hem till Örby medan Mikael tappert fick köra, utan damsällskap… 😉

IMG_7772

Hur gick det för Humla då? Jo, som jag skrivit i tidigare inlägg var det inga andra hanar, förutom Baileys, som reagerade på henne. Så något höglöp var hon antagligen inte i, och det visade ju inte progesterontestet heller. Det var en del fina, trevliga och artiga hanar som  ville hälsa på henne – och jag betonar att det alltså inte var kåtbrölande I wont take no for an answer-grabbar vi pratar om nu, utan riktiga svärmorsdrömmar. Dra åt helvete tyckte Humla, kort och koncist. Bedårande, isnt it?

IMG_7781

Eftersom det naturligtvis krockade med våra klasser fick jag hjälp av Humlas pappas husse René och min uppfödare Jennie att ställa Humla, vilket tydligen gick superbra enligt deras utsago. Jag höll på att bli utsläpad ur öppenklassringen av Baileys och hade således fullt sjå att överkompensera  situationen med leenden och urringning, att jag inte hann titta på öppenklass tikarnas bedömning.

IMG_7787

Humla dömdes av William Blacker, det blev ett Very Good med kritiken:
”Well shaped head. Good mouth. Dark eye. Very high ears. Good neck. Front could be better. Hard, fit body. Moving well.”

IMG_7790

Så himla glad att ÄNTLIGEN fått ställt henne av en rasspecialist! Fina Tjejflickan! Tyvärr fick vi inte en enda bild med oss från Gränna, tragiskt nog. Så vi fick istället ”posera” på trappen här hemma häromkvällen. Båda hundarna stod som kromosomfel med sköldpaddehalsar – varför blir det aldrig aldrig bra när man skall ta ”uppställda finkort”? Knäppte säkert 100 bilder och ja, det är säkert, bilderna i detta inlägg var faktiskt de bästa… 😉

IMG_7784