Herregud hörrni, är ni beredda på bloggens största bildbomb ever? Nu kommer massor och åter massor av bilder på nyttodjuren när de tränade för Mona Kjernholm under förra helgens lydnadsläger!
Tänk vad stora de blivit! Weevil, Lego och Skorpan som var med under denna helg – det var ju inte längesedan ni var små fjantar som kaxigt tultade runt utan självbevarelsedrift på gräsmattan här hemma?
Nu är ni stora killar allihop, som lyfter på benet när ni kissar och orkar göra kedjor med 3 moment på raken! Vart tog tiden vägen? 😀
Det här kommer inte bli så mycket detaljtext om vad vi sysselsatte de små sketongarna med under helgen – utan mer lite filosofier från min sida.
För det första, så är det aldrig för tidigt att börja kedja moment och delar av moment. Detta skall man ta med redan i grundträningen och det visade killarna att de var duktiga på och tränat förut.
För det andra så är man aldrig för dålig/grön/okunnig för att träna för namnkunniga instruktörer. Ta chansen att gå för någon i landslaget även om du inte själv planerar en elitkarriär i just lydnad – bra träning är alltid bra träning och något man har nytta av, oavsett om man överhuvudtaget tänkt tävla, och oavsett vilken eller vilka grenar man vill rikta sig in på.
För det tredje – det är inte det tredje försöket som räknas, utan det första! Träna tidigt enligt ”one-by-one” dvs gör ETT försök på varje moment/delmoment/färdighet och lägg upp det precis med så mycket hjälp så att hunden lyckas.
Ofta är känslan av att man t.ex. störningstränat inkallningsmomentet, att hunden klarade det med bravur. Men när man ser tillbaka på filmen eller under träningskamraternas genomgång, så inser man att hunden faktiskt blev störd under uppställningen av att ”tävlingsledaren och skrivaren” stod och gjorde aerobicsgympa. Att hunden sedan utan problem klarade att springa förbi utan att ens titta på gympagänget, är förvisso superbra – men det var den lilla störningen, dvs att någon rörde sig konstigt och fick hunden att tappa fokus under uppställningen, som faktiskt är den som ”räknas”.
En annan reflektion från helgen är att ingångarna är nyckeln till allt. Det är med en ingång som man startar upp teamarbetet på planen och liksom ”sätter tonen” för hur träningen/kedjan/tävlingen kommer bli.
Det är så lätt att bara storma in på planen, fokuserad på vilket första momentet är, och hunden drar ned huvudet och dammsuger backen vid första steget framåt. Gå in i bubblan! Var ett team! Tag kontakt, bekräfta hunden, andas, gå in… Det låter så simpelt, men det är så oerhört lätt att ”glömma” hunden när man är superfokuserad på sina ”egna” grejer typ hur man skall sätta fötterna i fria följet osv 😉
Här ser vi Anina som tränar in handtecken för inkallningen med ställande – vissa hundar fungerar bra med handtecken, andra inte. Lego är exempel på det förstnämnda, han gör fina stopp och blir glad när bollen sedan kommer! ”Whatever works for ya” som man brukar säga 😀
En annan grej som jag tänkt på är hur bred belöningsrepertoar nyttodjuren skaffat sig. De älskar verkligen allt! Godis, jaktlek, externbelöning, bollar, kamplek… Belöningssystem är grunden till allt! 🙂
Under helgen tyckte jag det var kul att deltagarna dessutom fick chans att omsätta grundträningen i mer ”riktig kostym”, tex när man tränade läggande/ställande/sättande under gång och Mona frågade om hunden kunde externbelöning. Check, check liksom!
Jag tror ofta annars att det lätt blir luddigt för den gröna hundförare – vad är vitsen med att lära in massa belöningsformer, det är ju inte det man tävlar i?
Det är skönt att kunna visa att t.ex. när man påbörjar inlärningen av fjärrskiften, hur praktiskt det är med det där omvända lockandet som man slitit med hela våren… 😀
En gemensam nämnare för alla pojkarna är att de är mycket föriga, har mycket will to please och mycket lätt att ha fokus på sina förare. ”Mamma” är liksom bäst 😉
Lite skillnader finns förstås. Skorpan är en tänkare som är superklok och när det blir ”klurigt” så tänker han så att det hörs hur det knakar.
I samma situation blir Weevil precis som mormorbror Baileys – prövar allting, går på, och är lite Stenmarkig i sin approach (Dä ä bar’ å åk!).
Och Lego – lilla Lego är bara söt som socker, trots sitt Supermanhalsband 😛 Glad och ställer upp på alla hyss som matte hittar på!
Mitt intryck av helgen är att den gav enormt mycket – både för min egen del, men också för Olivia, Anina och Hanna! Vi talar redan om att boka upp en ”favorit-i-repris” i början av nästa år, för att pigga upp oss med något i vintermörkret ♥
Weevil tränar ingångar på plan! Hur många steg kan vi gå innan vi måste belöna? 🙂
Skorpan gör en minikedja med pallen och läggande – kedjor behöver faktiskt inte vara fler än två moment för att vara en kedja 🙂
Externbelöning på pall is da shit! 😀
Skorpan kan lyssna på ”Ligg” trots att Hanna tittar upp mot himlen, håller upp händerna och småspringer. Duktig vovve!
Att dela sådana här härliga träningshelger med sina valpköpare och tillika vänner är en ynnest! ♥
Emo-bruden med HM-kajalen dyker efter sitt godis! 😀
Hela lördagen blev jag mobbad av Mona för att jag, som uppfödare, hade en ”oansvarig” outfit. Klänning och ”pumps”…. 😛
Humla i härlig sommarform ♥
Olivia och Weevil tränade utgångsposition med hjälp av pall – där Weevil lyssnar mycket på hennes axlar. De fick därför träna framför en spegelvägg så att Olivia kunde se hunden och slippa vrida sig över honom.
Då kunde hon enkelt klicka och belöna för de gånger då Weevil gjorde ingången ordentligt och kom in rakt med rumpan istället för att stanna med rumpan halvvägs utsvängd och vänta på ”axelkommandot”… 🙂
Nu är jag väl duktig matte? ♥
Jag ser mycket av mamma, moster, mormor, mormorfar och mormorbror i den här grabben! ♥
Harriet? Baileys? Diesel? Weevil?
Anina och Lego började starta upp fjärrträningen! Efter att ha kollat på hur Lego utförde skiftena och vilken teknik han bedömdes ha lättast för, valde de låsta framtassar!
Omvänt lockande – oerhörd praktisk grundfärdighet när det kommer till fjärrträning! 😀
Fröken Mona instruerar Lego hur han skall göra stå till ligg…
Han kan även sitta ”fint” ♥
Fina grabben! Lika söt som sockervadd som alltid, men med lite mer manlig profil nu 😉
Olydiga valpköpare som skötte kameran medan uppfödaren var inne på planen…den här selfien är bara EN av OTALIGA som knäpptes under de här dagarna vill jag avslöja 😛
Snillen spekulerar…
Prinsessan Maddens Pojkens Vän ligger i vanlig ordning och gråter i väntan på sin tur… 😉
Äntligen dags för inkallning med ställande…eller läggande?
Det är Chris O’Neills största och enda bekymmer i livet – att lyssna på vad matte säger. (Förutom att ligga kvar och vänta på sin tur då…)
Numera har vi iallafall, efter att inte ha gjort en enda rak inkallning på typ 2 år, kommit så långt att han i princip alltid gör någon form av skifte på mitt kommando…
Men de otaliga gånger han bara stormat fram, som ett glatt X2000-tåg med bromsfel, och ingenting kunnat stoppa honom, ja de gånger sitter inbrända för evigt i min frustrerade själ. När man står och gapar STAAAAANNNAAAA, hoppar på stället, vevar med armarna, sänder ut röksignaler och nödraketer, tar fram en stoppskylt, piper med tusentals pipisar bakom honom, gastar UT-kommandot…utan någon som helst reaktion. Hunden springer i 250 km/h och gör en rak inkallning, om han har bestämt sig för att det är en rak inkallning. Det är Chris O’Neill i ett nötskal det…. ♥
Va?
Och skall vi tävla Elit måste vi kunna göra fina konskick…Tycker du att du trampar på tasstargeten nu, Chris? 😉
På lördagkvällen var stackars mamman alldeles utmattad efter en heldag med sina duktiga ungar! Hon bäddade åt sig i överslafen och klättrade inte ned på hela kvällen ♥
Söndagmorgon och vi är peppiga och pigga!
Weevil hade nytt söndagshalsband!
Och ny fräsig leksak! Woop woop! 😀
Lego älskar att runda kon!
Störningsgympa under inkallningsmomentet!
Lego undrade först om det var årsmöte för Samhall…
Struntsamma! Inkallningen skall jag klara av! Ur vägen!
Hurra hurra! 😀 (Det var nog i Supermanhalsbandet som superkrafterna satt :-P)
Mycket kaffe gick det åt…
Fina Skorpan tränar fjärr!
Och agilitytunnlar måste man också springa lite i förstås! 😀
Fantastiska bilder på fantastiska nyttojur!
E svinsur över att bröllopet krockade med den här träffen när man nu va inbjuden o allt ?