Nu kommer äntligen rapporten om tävlingsträningskursen för Niina och Kent Svartberg! Woop woop! 😀

IMG_5168

Tisdagen innan påsk åkte jag och Baileys i absolut fantastiskt vårväder upp till Alunda, som ligger utanför Uppsala. Jag lyssnade på podcasts och Baileys sov samt käkade ben. Vi sov på Gammel-Granome Vandrarhem, som ligger i helt underbara omgivningar 1 mil ifrån Alunda. En gammal kulturbygd, gården i sig är från 1600-talet, och jag som är byggnadsvårds- och trädgårdsintresserad njöt i fulla drag av kvällspromenaden runt ägorna. Baileys gav också stället tummen upp – här fanns harpluttar i överflöd och gott om viltspår att nosa upp 😉
Frukosten intogs i stora husets sal framför den tända brasan – otroligt mysigt! Annars är jag nog mer av en hotellmänniska, rent standardmässigt, måste jag säga… Det känns emellertid som om sunkiga husvagnar, fuktskadade stugor och avlägsna vandrarhem är hundnördarnas lott? 😉

IMG_5184

Men nog om detta! Nu till själva kursen! 😀
Första dagen hälsade Niina och Kent oss välkomna och vi sex deltagare fick presentera oss över en kopp kaffe. Sedan höll Niina i resten dag 1 medan Kent hade hand om dag 2.
Båda dagarna hade en jämn fördelning mellan teori och praktik, med övervikt för det praktiska – vilket jag gillar! Kurser som man sitter och fikar och pratar bort är jag allergisk mot..
Jag tänker inte gå igenom all teori här men en punkt som Niina pratade om vill jag ändå highlighta och som iallafall gett mig en del nya fräscha tankar:

Vikten av första försöket!
På tävling får jag bara ett försök. Se därför till att verkligen ta till vara på och göra allt för att just första försöket lyckas, om man tränar tävlingsmässigt. Det spelar ju ingen roll att andra försöket blir bra, eftersom det bara är det första som räknas. Sträva att lägga upp din träning så att första försöket alltid kan lyckas, t.ex. genom att bygga upp momentrutiner så att hunden verkligen förstår vilket moment det är som skall utföras och också kan göra detta utan att miljön på något sätt är ”tillrättalagd”.

Första praktiska passet handlade om rutiner inför moment och vi fick välja ut vilka moment vi ville att gruppen skulle titta på. Jag valde rutan och apporteringen. Titta kommandot fungerade bra, jag fick lite tips av Niina kring hur jag kan optimera rutinen. Niina tyckte också att jag skulle ha samma kommando för apporteringsmomenten – dvs Titta och inte ta kontakt med mig på TLs kommando. Jag skall testa detta ett tag och sedan utvärdera.

IMG_5190

Sedan övade vi på kedja med tävlingsmässiga belöningar, att kunna höja/sänka hunden inför nästkommande moment osv. Första kedjan gick bra för mig och Baileys, andra kedjan blev tyvärr pannkaka – ett misslyckat sättande (kvitto på att momentet inte längre alltid fungerar, fortfarande av okänd anledning) gav en jättedålig känsla i fjärren som jag lagt som sista moment. Fjärren är ett skört moment för oss, och dessa två dagar hos Svartbergs har verkligen fått mig att inse att jag måste arbeta upp en riktigt fin, och bombsäker rutin inför momentet för att kunna rädda upp det hela på tävling.

Mot slutet av dagen fick vi en stund var och en för Niina där vi fick välja vad vi ville träna på. Jag valde ljud i fria följet och framförallt under sakta marsch. Att det funkar bra med lugna belöningar på marken har vi redan konstaterat – Niinas förslag var att jag på tävling skall bli kommenderad och få tillfälle att belöna ett par gånger på detta sätt innan jag går in  på plan. Sakta marsch där han håller på och knorrar tyckte alla att det lät som ”andningsljud”. Eftersom jag vet att Baileys inte har något andningsljud, kunde jag inte köpa den förklaringen. Tidigare har vi haft en helt tyst sakta marsch, och jag tror ljudet helt enkelt är ett frustrationsljud.

Efter kursdag 1 begav jag mig till Norrtälje, som låg betydligt längre bort än vad jag trodde och hur vägen dit såg ut skall jag inte ens kommentera, för att hälsa på Jennie och Robin, Humlas uppfödare, som hade förberett för grillkväll! Supermysigt! ♥

IMG_5201

Dag 2 hade Kent hand om och vi tränade:

Träningsmedvetenhet:  Ett lydnadsprogram består av en lång kedja av beteenden som kan liknas vid ett pärlhalsband; del-moment-program. Hur bra fungerar varje ”pärla”? Man har ingen nytta av en massa olika pärlor ifall de ej kan sättas samman till en helhet!

Vi fick öva praktiskt genom att detaljstudera 2-3 moment (observera – värdera – planera – träna) och sedan skissa upp en plus & minus-lista. Kent förde här ett bra resonemang när det gällde utvärderingen:

”Myggor eller kameler? Det finns en hierarki när det gäller minusen. Vi har kanske en mygga i ett moment, men en kamel i ett annat, som därmed blir viktigare! Tänk på helheten! Försök hålla en jämn nivå på momenten! Det är ingen mening med att ha en skitsnygg ruta om hunden vägrar apportera…”

Störningar: Störningar kan väcka olika typer av reaktioner och känslor hos hunden. Nyfikenhet, lust att umgås, lekfullhet, hunger är exempel på positiva känslor; ”vill ha”. Överraskning, osäkerhet, misstänksamhet är exempel på negativa känslor; ”vill inte ha”. Kent menar att man skall arbeta med störningar som väcker positiva känslor hos hunden, eftersom han tror att hunden då blir mer störningssäker även med störningar som väcker negativa känslor.

Här fick vi göra en riktigt rolig övning som jag faktiskt inte gjort tidigare! Nämligen störa hunden med en åtråvärd belöning, som den sedan fick ta! Jag har arbetat mycket med ”heta störningar” men aldrig låtit hunden få ta leksaken t.ex., utan alltid belönat hos mig, så det här var en helt ny tanke för mig. Kent hade en helt annan tanke om det hela, se ovan, och det var faktiskt riktigt kul och intresseväckande att låta Baileys gå fritt följ medan träningskamraterna lockade honom med pipisar. När han gick bra blev han skickad till störningen för att casha in sin belöning!

Vi fick även en störningsguide, ett A4 med ett gäng olika störningar som vi kunde fylla i störningsgraden av från 1-4. Tex. utan uppvärmning, ny plats, kommendering av okänd person, främmande hundar, kända hundar, olika underlag och väder, tid på dygnet….
Utifrån graderingarna kan man sedan ringa in vilka störningar som är lätta för just din hund, och vilka den har riktigt svårt för – för att sedan ha som underlag att arbeta vidare med.

IMG_5191

Att arbeta med störningar är också ett sätt att proofa sina rutiner på. Hur hittar man rätt attityd i en ny situation? Genom att ha väl utarbetade momentrutiner kan föraren få fram rätt känsla (koncentration, energi, förarfokus, lugn, engagemang etc.) hos hunden inför varje moment. Då är halva slaget redan vunnet och därmed har rutinen uppfyllt sin funktion. Att proofa våra rutiner blev jag smärtsamt varse om, då vi övade att hitta rätt känsla inför ett moment (som lottades precis innan man gick in på det nya området) på en ny plats/omgivning för hunden – medan vi tog tid hur snabbt det gick.

Baileys hade svårt att tänka platsliggning när vi skulle gå in i ett trångt köksutrymme med en massa stolar och hundburar bakom oss, och tog först inte rutinen. På samma sätt hade han med sig platsliggningskänslan när vi gick till en avgränsad del av hallen där radio stod på, apporter och koner var utlagda. Momentet jag lottades till var fjärrdirigering, men då hade lilla Guldlock bara platsliggning i huvudet och lade prydligt ner hakan i backen vid nedläggandet. Det här är verkligen prioriterat i vår träning nu framöver! Vi måste hitta tydligare, klockrena momentrutiner – för det är precis sånt här som händer på tävling. Hunden har fel känsla/tanke inför momentet och lyckas inte på första försöket!

IMG_5169

Överträning: Målet är att lära hunden utföra uppgifterna lite svårare på träning än vad det är på tävling. Här kan senaste tidens ”modefluga” med flashiga vittringar på en liggande persons rygg ha ett värde. Eller att ställa ut massa koner och bråte på vägen till rutan. Eller att medvetet kasta apporten supersnett så att hunden får ta världens omväg inför återhoppet i hoppapport-momentet.

Längre kedjor: De sista momenten på tävling skall vara de som hunden är mest tränad i. Det kostar mer energi att utföra momenten som hamnar i slutet av en kedja. (Se där! Ytterligare ett tecken från ovan att fjärren skall bli vårt bästa moment ;-))

Dagarna gick i ett sådant hektiskt tempo att hinna med att fotografera något var inte att tänka på. En kort kedja som vi gjorde allra sist av dag 2 fastnade iallafall på film, och jag tycker att vi sköter oss riktigt bra, jag och Hjortfot!
Vi fokuserade på transporter mellan moment och momentrutiner samt att kunna belöna hunden tävlingsmässigt. Vi var båda supertrötta efter två intensiva dagar, men han är så fantastiskt fin vovve att ha med i såna här sammanhang. Alltid pepp och ger 100%, och suuuuuperlätt att ha att göra med. Inga problem med nya platser, sova borta eller ha främmande hundar nära inpå sig. Han är en klippa, min finaste pojkehojke! ♥

IMG_5195

Med träningsväskan full av nya verktyg och inspiration körde vi hemåt i konstant ösregn på skärtorsdagen. Först stod vi still i 3 timmar på motorvägen i Stockholm pga en stor trafikolycka, och sedan tog jag fel avfart och fick köra den antika grusvägen via Örebro istället för E4an hemåt. Men det är en annan historia 😉