Men gud, vad tog tiden vägen? Fyra veckors semester är redan över? Jag har inte hunnit med ens hälften av det jag planerade… Här sitter jag iallafall, solbränd och flagande efter senaste veckans Cypernvistelse och känner mig redo för höst! 😉 Jobb imorgon, och kickstartar med först en heldags tjänstgöring på infektonsavdelningen för att sedan arbeta hela kvällen på akuten.
Hundarna har mått gott på sitt vanliga pensionat och såg ut som två lortiga lyckliga rännstensungar när vi hämtade dem i fredagskväll! Vattnet i badkaret var alldeles brunt när jag schamponerade dem när vi kom hem 😛
Lydnadsträning har vi hunnit med både lördag och söndag och det känns skoj att jobba in de nya momenten i LK3 och Elit. Nästa helg väntar en helhelg med lydnadsträning för Mona Kjernholm tillsammans med några ur Nyttodjurskullen, så vi får väl träna på under veckan så att vi inte gör bort oss 😉
Här nedan har jag gjort en lägescheck över hur vi står momentmässigt inför hösten!
HUMLA TJEJFLICKA
Ligg i grupp – Jag har börjat träna in mer stadga och passivitet i ”informella situationer” under själva träningspassen, jag har nämligen märkt att Humla har svårt att bli liggande när jag rör mig på stora avstånd respektive rör mig utanför planen t.ex. när jag ställer upp grejer inför träningen, hämtar saker till och från bilen osv. Mycket nyttigt för henne att förstå att man måste ligga kvar och vänta på kommando, så denna träning skall vi fortsätta med.
Sitt i grupp – Hon känns väldigt stadig och fin i detta moment. Hon har ett naturligt fint sittande, till skillnad från Stroke-Baileys.
Fritt följ – Fortfarande under ny/ominlärning och jag är nöjd med positionen framåt-bakåt, men mindre nöjd med positionen i sidled. Nyckeln heter lugna belöningar, hela Humla är spänd som en fiolsträng och bara väntar på att få explodera upp i famnen på mig efter hon fått sin belöning. Har också övergivit idén om att gå på när hon ljudar och ”vänta ut henne”. Humla är ingen hund som skall tränas i fel mode, det blir bara dålig träning. Lugna belöningar och mycket omvänt lockande för att skapa rätt sinnesstämning – då är hon tyst. Känslan överlag är positiv, jag tror vi är på rätt väg!
Sättande – Det känns bra, vi har övat en del på att lyssna på vad jag säger och hon känns uppmärksam och fin. Viktigt att det lyckas på första försöket och att hon får mycket beröm för att hon gör rätt – då ökar motivationen och resten av skiftena i Z:at brukar också bli rätt.
Inkallning med ställande – Under inlärning. Med Humla måste man göra precis tvärtom gentemot Baileys, där jag inte kört en rak inkallning sedan 2013. Humla måste i princip bara ha raka inkallningar, annars får hon för stor förväntan bakåt. Leksak fungerar dåligt, då hon lätt låser sig. Godis i skål fungerar jättebra. Gör hittills stoppen på ganska korta avstånd och varierar som sagt med mycket raka inmalningar (varför vill min dator korrigera inkallningar med ”inmalningar”? Är inmalningar ens ett ord??) med belöning hos mig.
Ruta – Älsklingsmomentet, där vi nu övar på svårare och svårare rutor. Ställer ut mycket konor och skickar från knepiga håll där hon får bjuda på beteendet att själv hitta rätt position i rutan för att få sin belöning. Ingen variant har varit särskilt svår än, under veckan skall jag testa av med riktigt långa avstånd för att se hur hon löser det.
Hoppapport – Fungerar bra, med både trä och metall.
Metallapport – Fungerar bra. Har inte märkt av något tidigt släppande eller test om man kan springa ut till apporten och strunta i att gripa den för att se om jag inte märker något och ger rolig belöning ändå… 😉 Tror att det positiva flowet gällande apporteringarna beror på att jag under en längre period kört med att jag visar snibben på leksaken ur fickan när jag ställer upp, oavsett om hon skall göra hela momentet eller bara gripandet och återgången. Nu har jag inte visat leksak och hon har inte vetat/sett om jag har någon leksak på mig och hon har fått oväntade belöningar, vilket haft mycket fin effekt.
Vittring – Jag har gjort en viktig upptäckt! ”Leta”-kommandot är tydligen extremt starkt kopplat till Nosework för Humla, så nu skall jag testa att byta ord till ”Sök”. Jag tyckte det var så konstigt att hon sökte av varenda millimeter av marken och nosework-sniffade ljudligt när jag sa ”Leta”, och kunde hålla på lika noggrant i flera flera minuter innan jag fick avbryta henne. Någon eukalyptus eller lavendel lär hon ju inte hitta på lydnadsplanen…
Fjärr – Det är nästan pinsamt vad efter vi är med fjärren. Hon har en superfin tvåans fjärr. Men de andra skiftena…är tämligen icke-existerande eller på babynivå. Pinsamt pinsamt, jag vet. Tänker på Kent Svartbergs kloka ord om att man skall försöka ha så jämna moment som möjligt (ungefär lika många plus-tecken för varje moment) – tyvärr får jag ge mig fett med minus för detta moment 🙁
CHRIS O’NEILL – PRINSESSAN MADDENS POJKENS VÄN
Ligg i grupp – Här har vi fått ett rejält bakslag, efter sju års stadig platsliggning. Han blir osäker när jag lämnar honom och ”trampar” med tassarna/rör sig. Inget ljud. Jag har experimenterat lite och tränar jag med honom ensam, eller har Humla jämte, så är det inga problem. Men när det blir till kommendering och med andra hundar och förare, så är känslan en helt annan. Tråkigt. När sedan den här första fasen är över går resten av momentet galant och han ligger lugnt och tryggt. Det jag tänker testa nu ett tag framöver är att inte gömma mig direkt utan stå någon halvminut-minut innan jag går bakom planket etc. Samt träna momentet på kortare avstånd.
Sitt i grupp – Känns stabilt och har gjort så under en längre tid. Nu är det förstås att börja träna även detta på längre avstånd och med dold förare.
Fritt följ – Under omlärning, då han ligger för långt fram i position. Jag tycker att metoden med stegförflyttningar till höger och att röra sig i skänkelvikning fungerar väl, nackdelen är att det kan bli en del ljud i början. Just nu jobbar vi med att få fram en förståelse för vart han skall vara i förhållande till mitt knä, och det känns som att poletten börjar falla ned.
Zäta – Första skiftet måste bli rätt, blir det det så blir de andra skiftena i regel också rätt. Fin stadga och fina upptag men som sagt – mycket krut måste läggas på att lyckas på första försöket. Kör nu mycket med att belöna första skiftet varje gång, för att få in en stor förväntan. Det skall inte längre löna sig att sitta och vara lite halvdisträ och dramaqueen-gråtmild inför momentstart, som han har en förkärlek för… 😉
Rutan – Oj vilket bakslag vi fått här! Hejochhå! Jag har nog gått för fort fram och fått återgå till grundträningen. Började med att skicka från kon, som i elit och det gick initialt superbra. Sedan slutade han att hitta till rutan om jag skickade åt vänster… Nu har vi gått tillbaka till att 1. få ett sug efter att springa till rutan 2. bjuda på beteendet 3. kunna dirigera med händerna höger/vänster på nära håll och under ”informella” förhållanden när vi leker/lattjar. Känslan är att konceptet fungerar bra, trist bara att jag aldrig kan lära mig att INGA moment håller så bra att de tål att vara obelönade under extremt lång tid. Rutan har varit ett sådant stensäkert moment som jag slängt in slentrianmässigt i kedjor/uthållighetsträning i all evinnerlighet och nu fick jag fakturan… 😉
Inkallning – Oj oj oj. Ni som sett Baileys in action, särskilt i inomhushall där bromsarna fungerar om möjligt ännu sämre, vet att det här momentet kommer vara tävlingsklart 2020…Status juust nu är att vi jobbar med lägganden under språng och skick till godisskål bakom.
Jag började lära in med att runda runt kon och sedan stoppa på vägen tillbaka, men Baileys tycker att runda-kon är världens tråkigaste och onödigaste övning. Till skillnad från Humla som skulle kunna ”Runda” 24/7 utan att tröttna…tänk så olika det kan vara? 😀
Hoppapport – Känns stabilt!
Dirigeringsapportering – Vilket skojigt nytt moment! Själva dirigeringarna fungerar bra, nu är vi förbi fasen att inte lyssna/titta på vart matte pekar och välja godisskål/apport själv. Nu springer han fint åt rätt håll. Vi har däremot ett detaljträningsproblem och det är att han gärna vill vända ”inåt” till vänsterapporten. Det ligger tydligen inte i hans muskelminne att göra en ”utåtsnurr” till vänster, om han inåtsnurrar finns ju risken överhängande att han tar mittenapporten eftersom den då kommer först i siktfältet. Så just nu tränar vi bara vänsterapporter och försöker uppdatera muskelminnet med hur rörelsen skall utföras. Det går stadigt framåt, senase två träningarna har vi legat på 100% successrate så nästa pass skall jag testa att öka avståndet från mig.
Vittring – Jag gillade först vilken fantastisk initial effekt en godisbit kl 9 fick. När han nu sedan dammsuger ca 100 kvadrat av ”närområdet” kring vittringspinnarna, börjar jag ana att man kanske skall variera upplägget och inte alltid lägga ut godis…Variation, varför kan jag aldrig lära mig? #suck
Fjärr – Fjärren, särskilt skiftet stå-sitt, var på tillfällig semesterresa tidigare under sommaren men är nu tillbaks på banan igen! 🙂
Senaste kommentarer