Inget är som väntans tider…iallafall inte som hos veterinären 😉
Så var det då äntligen dags för dygn 50 och dräktighetsröntgen. Jag har hela tiden vetat att hon varit dräktig, det förändrade beteendet och enorma matfixeringen har talat sitt tydliga språk. Däremot har hon inte varit jättestor om magen och om jag jämför med förra dräktigheten tycker jag hon verkat betydligt mindre.
Tur att matte kan klia öron och gosa lite med mig medan vi väntar så här jättelänge….
Sen är det ju så att man går runt och målar fan på väggen och våndas och funderar och jämför bilder och vinklar och smygtittar på henne högt och lågt 😛 Jag har genomgått 4 mer eller mindre mentalt instabila stadier under de här veckorna:
Stadie 1 – tänk om hon inte alls är dräktig utan bara verkar det? Så oerhört tråkigt och förbryllande då jag var helt övertygad om att vi inseminerade på exakt rätt dag. Undrar om det är för sent att boka en restresa om vi nu blir sysslolösa på semestern?
Stadie 2 – jo hon ÄR dräktig, men inte så stor? Åh nej tänk om det bara är EN valp?! Som kommer växa upp och bli lite lätt utvecklingsstörd bara för att han varit ensam och bara haft låtsasvänner?
Stadie 3 – jo det är mer än en valp, men shit det HADE ju varit bra om det åtminstone blev 3-4 stycken, så att man kan utvärdera kullen bättre?
Stadie 4 – jo, men det är nog 3-4 iallafall. Hoppas att det blir en jämn fördelning av kön! Det är ju svårt att spara en fodertik om det bara blir pojkar?
Stadie 5 – nej så där elakt och egoistiskt får man inte tänka, tänk om alla valparna föds med tre ben och gomspalt nu bara för att jag önskade jämn könsfördelning? (detta stadie kommer jag gå in i nu)
Hallå? Skall ni inte komma snart? Vi känner oss övergivna här inne!
Men så de här sista dagarna har hon liksom släppt ned magen, jag märkte enorm skillnad från bara fredag eftermiddagen när jag reste till Rasspecialen i Gränna, och på söndagskvällen när jag kom hem. Hon är en liten lurifax den där! Vissa stunder spänner hon sig och då ser hon inte stor ut alls, och så när hon är avslappnad har magen varit enorm…Ja det har varit vilda spekulationer om hur många mini-humlor som hon gömmer därinne.
Im starting to loose interest in this…
Men så var det äntligen dags! Svart på vitt! Är det 3 eller är det 10? Exakt antal kan man ju aldrig vara säker på, men för mig är det en trygghet att veta ungefärligt antal ifall det skulle bli komplikationer under själva förlossningen. Precis innan de gick in med henne drabbades jag av sjuk nervositet och ångest – tänk om hon inte alls är dräktig? Det kanske är något fel och hon bara är tjock för att hon har hjärtsvikt eller något annat hemskt? Eller cancer? Ja, stämningen utanför röntgenrummet var ju verkligen fantastisk där jag stod och peppade mig själv….
Men det var ju såklart mini-humlor i magen! ♥ Fem stycken såg vi alldeles säkert, men det kan vara 6 och eventuellt 7 också, om ni tittar på de utmarkerade humlorna på bilden nedan 🙂
Man är ju löjlig, men jag blev helt grinfärdig (eller grenfärdig som Macbook Pro’s autocorrect tycker att det heter?) när jag stod där och beundrade livets små mirakel, transporterade i en frigolitlåda genom Europa för några veckor sedan och som nu växer i Humlas mage!
Vi firade att ”Mini-Humla Version 2.0” är på väg, genom att träna lydnad på Varbergs Bk nu ikväll. Humla skulle absolut vara med, gud nåde om jag skulle lämna henne ensam i bilen och bara Baileys får köra hela tiden. Hon fick göra fritt följ och vittring, och känna sig tjock och nöjd ♥
Själv tänker jag nu gå in i den muntra fas 5… 😉
Senaste kommentarer