12552572_10153223847646987_4147749116337153398_n

Lydnadsträningen är uppstartad igen och jag tränar i inomhushall så ofta jag bara hinner. De veckor jag jobbar dagtid försöker jag i alla fall 3 ggr, de veckor jag jobbar natt eller på akuten blir det hela 0 ggr. Längtar dock efter vårvärme, kvällsljus och upptorkad mark så att man kan träna utomhus igen, utan att behöva betala hallhyra eller boka in och hålla på och pussla med tider. Baileys är huuuuuur pigg som helst, det leks, hoppas runt och slaktas leksaker på löpande band, trots att han sprungit ganska tufft i vinter är han inte det minsta hård i bogfästet och musklerna runt skuldrorna håller jag mjuka med lite knådning framför tvn om kvällarna 🙂

I vinter är några av hans fina bebisar ledröntgade och resultaten känns fantastiska så här långt. Mycket, mycket nöjd med vad han lämnat efter sig <3

Wipeoffs Code Red – HD A, ED Ua

Wipeoffs Catch Me If You Can – HD A, ED ua

Rascalstaff The Scrat – HD A, ED Ua

Rascalstaff Precious – HD B, ED Ua

Rascalstaff Peaches – HD C, ED Ua

Rascalstaff Manfred the Mammoth – HD A, ED Ua

Manfred har också Cruftskvalificerat sig och kommer ställas ut på världens största utställning i England. Jättekul!

12523059_10153219936226987_7727082118287412813_n

I nästa vecka flyttar vovvarna till ett nytt dagis, eller ja, det är samma dagis men som nu flyttar till ett nytt ställe – i fortsättningen skall hundarna gå på dagis beläget på landet vid en stor gård, med härliga promenadvägar i skogen, och inte ”centralt” i Kinna som de gjort innan. Även om det blir lite längre för oss att köra tror jag att hundarna kommer stortrivas där!

Lilla Humla och jag jobbar vidare träningsmässigt med att lösa upp våra knutar, som jag så effektivt knutit, och enbart har mig själv att skylla. Det är svårt att träna en väldigt högtempererad, uthållig och extremt lättbelönad hund. Man börjar i regel inte övningsköra med en Ferrari… I höstas tog vi ett krafttag när det gäller fria följet och tycker att jag kommit en bra bit på väg i att ”bygga om” känslan i detta moment. Men allt eftersom jag kommit lösningar och fått information problemdelarna i fria följet, har det också lett till andra insikter – det blir som ringar på vattnet. Det jag kommer jobba vidare med främst under våren är:

1. Känslan i utgångsposition. Det är en smärtsam insikt i att hunden väljer att vara exakt på alla andra ställen, än just komma in frivilligt i utgångsposition. Kan hon inte bjuda på beteendet, tänker ni nu skeptiskt? Jo det kan hon, och gör hon absolut. Men min övergripande uppfattning/känsla är att hon allra helst väljer att vara framför mig och söka min kontakt där. Om vi gör ”bjuda på ingångar”-övningar fixar hon dessa galant. Men om vi rör oss mellan övningar under ett träningspass t.ex, så är det väldigt tydligt att hon inte söker sig självmant in i utgångsposition. Det finns inget värde i denna position, den är förknippad med dålig känsla hos henne ”det här är svårt”, ”jag gör inte matte nöjd” osv. Det är svårt att precisera vad jag menar utan att det låter flummigt. Men jag har en strategi och en plan för någon månad framöver, vi får se vad det ger.

2. Växla mellan aktivitet och passivitet i övningar, lära mig gasa upp och växla ner. Jag skall belöna min hund, men belöna rätt modus. Jag skall inte belöna den hyperventilerade jordekorren med ögon som håller på att plocka ut ur skallen. Jag skall belöna för balanserat modus. Just nu håller vi på att experimentera med lite fartövningar, och att sedan slänga in en fjärrdirigering eller vittring. Detta svarar hon faktiskt mycket bra på, men det gäller för mig att verkligen tänka på det – jag har lätt för att bli flamsig själv, hålla på och försöka ”packa ihop” henne (vilket i högt energiläge bara ledder till pip och frustration och steppighet) – men har jag en plan, drar medvetet upp henne i energinivå t.ex genom att kasta godisbitar och låta henne sedan söka mig i utgångsposition några repetitioner, berömma henne verbalt och sedan sekunden efter påbörja en fjärrdirigering med omvänt lockande – då får jag magiskt fin effekt. Detta kommer jag absolut jobba vidare med och utveckla.

12418118_10153240030391987_8327585123909321080_n

Rent momentmässigt är hon ganska färdig egentligen både för LK3 och Elit, men jag har inga intentioner alls att tävla henne innan vi kommit i hamn med vårt känslomål. En tävling skulle i dagsläget förstöra mycket och ta oss tillbaka på gamla nivåer. Guldlock då? Ja, han är snart startklar! Just nu jobbar vi nästan bara med att:

1. lyssna på vad matte säger
2. springa dit matte pekar

För både 1 och 2 gäller det att inte ta några egna initiativ, något som Guldlock har enormt svårt för. Man får passa honom som en hök. Igår gjorde vi lyssnaövning med ett hopphinder, en kon och en metallapport som jag turades om att skicka till – sådana här övningar svarar han jättebra på, för han får verkligen koncentera sig – men ack vad lätt det är att lura honom… supergulligt, men på tävling är det som bekant bara första försöket som räknas 😉

Vi tränar också mycket på störningar, t.ex en apport utlagd på vägen mot rutan – då kliar det i tänderna på Lillefot…Man kan inte lägga ut massvis med störningar, det genomskådar han direkt, utan det måste vara listigt utplacerade enstaka störningsmoment, en kon nära ett rutband, ett hopphinder i siktlinjen etc – precis som det kan vara på tävling. Sådan här träning är egentligen ganska rolig och kreativ för mig som förare, det finns ju andra surdegar som är betydligt tristare att ta tag i (typ gruppmoment…varför är jag så himla dålig på att träna dem!?! Varför är det så tråkigt? Ett av lydnadsträningens stora mysterier :-P)

12540786_10153230008421987_4870616911600725357_n