Ja, så här hittade jag fröken Humla idag, äntligen hade hon hittat en bekväm(?) ställning… 😉
Helgen har förflutit i examensjobbsfärdigställandets tecken…i fredags gjorde jag min sista dag som underläkare på Hjärtlungkliniken, och direkt när jag kom hem på kvällen började slutspurtskrivandet på exjobbet. Igår satt jag hela dagen och skrev till klockan två på natten. Och idag kom febern och huvudvärken som ett mycket ovälkommet brev på posten! Jag som aldrig varit sjuk i modern tid…
Humla gjorde sin sista dag på dagis i fredags, nu väntar ett par månaders mammaledighet 🙂 Tyvärr hade jag gärna velat skriva om den superpigga, atletiska Humlan som bär sin graviditet med värdighet och som typ är helt opåverkad…men det eh, är inte riktigt sanningen. Humla är nämligen det mest miserabla i dräktighetsväg jag nånsin sett. Hennes kropp är definitivt inte skapt för fyra kilos övervikt. Inte en enda ställning är bekväm, det suckas och stönas och blängs förebrående på oss 24/7 (ja, allt är tydligen vårt fel). När hon försökte ”galoppera” efter sin galna bror i en kohage på promenaden igår höll jag på att dö av medlidande. Herregud Humla, en trebent strokedrabbad invalid från Samhall, hade tagit sig fram smidigare än du…
Det är väl en himla tur att du har en sån snäll och gosig husse som kan kramas och mysa med dig, nu när du befinner dig i detta eländiga tillstånd 🙂 Humla är verkligen husses tjejflicka, alla veckans dagar. Allra helst vill hon bli klappad och bekräftad och gosad och buren nedför trappan av honom♥
Valplådan är iordningsställd och gavs omedelbart högsta betyg av den blivande mamman, som lade sig tillrätta direkt och började ”ruva”. Bilder kommer imorgon, men en sneakpeak ser ni ju i bakgrunden 🙂
Senaste kommentarer