Kennelträff med lydnadstema!

Första advent hade vi kennelträff med lydnadstema för ingen mindre än Mona Kjernholm! Mona bokades efter önskemål från valpköparna, alla var sugna på grundträning med repetition av belöningssystem – det stod högt upp på listan, men några var även peppade på agilityträning – Mona har numera även denna sport under sina träningsvingar och Unohallen på HallåHund i Hyssna har en fullutrustad agilitypark, så det fungerade alldeles utmärkt 🙂

Skorpan är den av valparna som är mest lik mamma – mycket träningsbar tack vare sitt stora intresse för belöningar, både godis och leksaker. Men detta kan sätta käppar i hjulet för både mig och Hanna, om man tummar på belöningsreglerna och inte underhåller dem. Skorpan behövde bara ett par påminnelser, så gick träningspassen som en dans sedan! För det är ju i regel så det är, att bygger man upp en stabil grund har man hela tiden nånting att ”falla tillbaka på” och korthuset byggs snabbt upp igen om det blivit lite ras längs vägen 🙂

Både Baileys och Humla var med, till deras stora glädje, och vi tittade på nya rundamomentet. Här har de olika svårigheter – Baileys har svårt att inte hoppa hinder och stjäla apporter på vägen ut till kon, han behöver också alltid få ett skifte efter konen eftersom han är lite trög i reaktionen. Humla däremot listar ut upplägg fort och reagerar på en millisekund när hon får sitt skifte – däremot hade hon initialt svårt med fina upptag i fart. Det har vi övat på och nu är gripandena fina – däremot visade det sig att belöningssystemen behövde sig en liten uppfräschning….

Det är så roligt med valpköpare som delar mina intressen! Man kan klura och nörda tillsammans, vi har en väldigt aktiv facebookgrupp där det läggs upp träningsfilmer närmast dagligen och det delas ut tips till höger och vänster – och ganska mycket shoppinglänkar 😛 Dessutom bakar de magiskt gott fika och är stjärnor på att gunga Maja, som var toknöjd hela dagen i sin babysitter ♥

Fina Myra fick jag träffa för första gången sedan hon flyttade härifrån som åttaveckorsplutt ♥ Hon är så galet fin och helt ljuvlig i temperamentet. Frimodig, trygg, glad och arbetsvillig till tusen. Dessutom ser modellen ut precis som jag hade tänkt mig ”på pappret” när jag planerade kombinationen Humla x Itak. Efter alla sorger i somras med maskroskullen så värmde det lite extra i hjärtat att se Myra uppfylla och överträffa alla mina förväntningar ♥

Hela dagen turades vi om att fota – tyvärr är mitt zoomobjektiv för klent för att klara av supersnabba Lego när han tränar running eller slalom 🙁 Ett riktigt bra inomhusobjektiv står definitivt på önskelistan…ni får gärna tipsa mig, så kan jag iallafall drömma lite 🙂 Men objektivet är supergrymt ute och alla stillastående objekt fastnade ju riktigt bra på bild. Hanna hade bakat i flera veckor inför träffen – ser ni pannacottan med glöggspegel? Magisk! 😀

Jag har kommit igång med hundarnas lydnadsträning riktigt bra efter Majas entre i våra liv – och insett att Humla är på tok för curlad när det gäller mycket av belöningsreglerna. Eftersom hon kan arbeta hur länge som helst för sina belöningar, och gärna tar till ljud när hon inte får dem direkt har jag både medvetet och omedvetet curlat henne i träningen. Att runda kon har jag t.ex. bara belönat med godis, eftersom kampleksaken gjort henne för gasad. Det visade sig emellertid gå alldeles utmärkt att vänta ut fröken – precis som Mona förutspådde. De första gångerna vände hon strax innan konen för att komma tillbaka och casha in sin lön, men när den uteblev vaknade frustrationen i henne, hon pep argt och försökte tjuva framför konen ytterligare någon gång – ingen lön nu heller, och hon drog en djup suck. Sen kunde hon plötsligtrunda konen supertight, supersnabbt och helt knäpptyst – och casha in högsta vinsten med kamptrasan varje gång… Ja, vad nyttiga sådana här påminnelser är! Allt det här vet jag ju egentligen….

Samma sak med apporteringen i rundamomentet – ser ni bilden där Humla låtsasgriper apporten? Thats her speciality! För visst har det hänt många gånger att jag inte märkt att hon huggit i luften över apporten och sedan hoppat över hindret och gjort ingången med mållgan-apporten? Nej? Well, det sista som överger Humla är hoppet… 😉 Nu tränar vi mycket på att jag lockar med leksaken, och fröken Jagvillha50laximånadenutanattansträngamig får bjuda på gripanden och hopp om hon vill ha sin kamptross…supernyttig träning!

Lego är numera friskförklarad efter de många operationerna som, handen på hjärtat, nog inte många trodde han skulle klara av. Anina har dock skött hans rehab med bravur och tränat honom på ett ansvarsfullt sätt hela tiden. Lego är en riktig pocket-size staff, ser inte ut att vara en dag äldre än 8 veckor. Det är inte för inte som han går under smeknamnet Valpen ♥
Nu är han kastrerad, välmusklad och skamligt snabb! Det skall bli så kul att se vad han och Anina kan åstadkomma tillsammans framöver ♥

Vi hade finbesök från Norge av team Wrigglebutts – Ane, Gaffa och kennel Blondietales fullkomligt spacade kennelmaskot Melis! Melis är en svart mini-mops som är helt crazy bananas, på ett positivt sätt! Inte helt otippat fastnade hon inte på bild, när hon rejsade runt som en galning i hallen eller grävde under fikabordet som en påtänd kamphamster…:-P
Det är en njutning att se en så väl genomtränad hund som Gaffa – allt igenom balans! Det skall bli så kul att få hem henne i sommar på hennes mammauppdrag ♥

Skorpan är världens roligaste att titta på när han tränar – man kan riktigt höra hur det knakar i det lilla bollformade huvudet när han klurar ut hur han skall få ut sin lön från Hanna 🙂 Och man måste ju bara älska modellen också – sådär vill jag att en staffehane skall se ut! Fast gärna med lite mindre av mammas öron, om jag får vara ytlig och petig 😛

Andreas har gjort ett fint grundträningsjobb med ljuvliga Myra, som under dagen hann med flera pass med blandannat kontaktfälts- och targetträning. Fantastiskt att en sådan liten klok valp håller ihop och orkar träna såpass mycket i så ung ålder. Bra jobbat Andreas! 🙂

Gaffa tränade på de nya rallylydnadsmomenten – rallylydnad är ett blankt ark för mig, men om jag förstått det rätt så är momenten lite annorlunda i Norge jämfört med Sverige. Och ja faktiskt verkade de roligare i grannlandet än här 😛

Min fina Baileys….vad vore jag utan dig? ♥ Jag älskar bilden när jag skall skicka till kon, tittar på konen och Baileys….tittar åt ett annat håll 😀 #thisissous
Åtta år har vi haft tillsammans och jag lär mig så sjukt mycket varje gång vi tränar. Denna söndag fick vi ett riktigt bakslag på rutan, och efter det har jag lagt stort fokus på lyssna-övningar i träningen vilket gett mycket fint resultat. Också nånting jag ”vet” att jag borde göra egentligen…men gud vad mycket det är man ”vet” i teorin, men när man väl står där och vrålar ”Rutan” till en initialt småbusig, men sedan blockerad hund som hoppar hinder, springer till koner och snor apporter som en kleptoman, dvs gör exakt allting utom att springa till just rutan…ja då undrar man? Det är svårare att genomföra i praktiken, allt det där braiga om hundträning man vet på pappret 😉

Nu startar jag upp varje pass med lyssnaövning, t.ex. skicka till kon, hinder eller apport från en och samma utgångspunkt och Hjortfot måste lyssna på vad matte säger. Vi båda tycker att sådana här övningar är riktigt roliga! Och det är förstås nyttigt för alla hundar, inte bara BusBaileysar!

Nästa träningsträff med team Blondietales är nu under full planering – och denna gång blir det agilitytema. Återigen – är så tacksam att jag har så engagerade valpköpare som vill träna tillsammans och tar initiativ till detta. Jag tror de trivs med varandra också, och inte bara kommer för det goda fikat vi jämt har? 😉