Idag blev det fest här hemma när vovvarna fick varsin nätt liten älgklöv. Eller förlåt älgfot. Eller älgben. Eller typ…en halv älg?
Jag hade grava vanföreställningar om benlängden på en normal svensk standardälg. Tydligen är dessa ben kapade precis nedanför knäleden, och då är det typ 2/3 kvar av benet från knäet och uppåt. Men gud, är de verkligen så stora?!

Alla ni som klagar på att hundar ”slukar tuggben i ett nafs” – har ni provat att ge dem 80 centimeter älgfot nån gång? Om inte så kan ni för evigt tiga nu.
Jag skojar inte, det tog närmare två timmar för Humla att avsluta sitt ben. Japp hon åt upp allt. Inklusive päls och klöv.

Baileys kom på efterkälken nåt alldeles kolossalt eftersom han
1. Hade det största benet
2. Disponerade typ 90% av tiden att spatsera runt i trädgården och superstolt visa upp benet för grannar och julpromenadssällskap som gick förbi ute på gatan.

Titta på gräsets färg! Är vi i december – eller juli?! Gräset är ju jättegrönt fortfarande, liksom alla rosor. Blir det inte mer vinter än så här? Ja gärna för mig. Jag tar gärna vår direkt tack.