humlabakar

Ja fan vad löjligt tänker ni väl nu…men faktiskt just precis så kändes det idag när vi kom till veterinärkliniken och Humla kavat drog med mig in genom dörren 😀 Ställde sig självmant på vågen, 15,3 kg – hon har alltså gått upp exakt 4 kg sen parning! Sen skulle alla andra i väntrummet hälsas på samt skamlöst utnyttjas som personliga kliapårumpan-are, sittplatser, puss-och-kram-stationer osv, tills det var våran tur. Och alla i personalen välkomnade oss med ojanden och fina beröm till blivande mamman, som stolt skuttade in i röntgenrummet.

humlebebiscollage

Faktiskt fick vi ta bilderna i två omgångar, för första plåtarna avslöjade att Humla borde vara typ hysteriskt bajsenödig 😉 Så vi skickades ut i den blöta skogen där det fanns en promenadslinga, jag förövrigt praktiskt klädd i tyllklänning och pumps, och naturligtvis lyckades vi gå vilse (?!) på promenaden. Vi kröp genom björnbärssnår, halkade ner för branta stup, hala stockar och traskade rakt genom en kompost till grannfastigheten innan vi lyckades ta oss ut på stigen igen. Med lite löv och jord i pälsarna, samt fina blodiga rivsår på benen, placerade vi oss ånyo i röntgenrummet. Ja, så hysteriskt bajsenödig var mamman tydligen inte, för det var en hel del kvar i magen trots vår ultraman-rastningsrunda. Men nu gick det iallafall med ganska stor säkerhet att se att vi väntar iallafall 6 minihumlor! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Klicka på bilden för att se den i större format, förresten! Ja, i bilen hem kom det faktiskt en liten glädjetår. Så som jag väntat och hoppats och planerat för denna kull. Man har liksom gått runt och hållit andan och befunnit sig i ett oföretagsamt vakuum. Men nu blir jag alltså ”mormor”….och ikväll har ”mormor” inte bara varit och köpt fin vaxduk till valplådan samt inhandlat VoH Valp+Exklusiv till mamman – hon har även spånat fram sex stycken små passande namn. Kulltemat har varit bestämt sen ett år tillbaka, men DET avslöjar lightdementa halvelaka mormor minsann inte än 😛