IMG_5908

Jag inser mer och mer hur mycket av känslorna inför Humlas bebisar och kommande mammaledighet jag har fått mota tillbaka, eftersom jag inte vill ha några förhoppningar som sedan så smärtsamt grusas. Men de senaste dagarna har jag allteftersom börjat släppa efter och långsamt börja ställa in mig på att det faktiskt kommer bli en kull minihumlor här i huset.

IMG_6149

Denna underbara lilla tjejflicka. Som man inte får busa med längre. Hon är bara gosig och vill bli pussad och kramad och klappad och mysad och älskad, men leka och busa – nej det överlåter hon med varm hand åt storebror, som av allt att döma förövrigt helt verkar ha gått i barndom – det är ett otroligt flängande och lyckokastande av stackars Ior här hemma, ackompanjerat av glada små tassar på superhalt oljevaxat furugolv… 😉

IMG_3094

Hon ändrade tidigt beteende, till att liksom bli mer filosofisk. Lugnare, lite klokare, och framförallt med en annan blick. Inget busglitter i ögonen längre utan en annan typ av värdighet. Hon vet ♥. Jag bara vet det. Det skall bli så himla fint att dela upplevelsen med henne – jag har en naiv och romantisk bild av att Humla the Superwoman helt utan komplikationer eller större issues föder fram perfekta valpar i den perfekt, färgkoordinerat inredda valplådan. Och Mikael och jag skall som två gråtmilda hökar sitta och övervaka hela miraklet. Typ.

IMG_4135

Ja oavsett om det blir en Elle Interiör-förlossning eller ej, så är det ju hög tid att realisera valplådekonstellationen, beställa Vetbeds, kolla att man har alla ”sjukvårdsgrejer” hemma, planera in och pussla ihop mormor/morfar-ledigheter och allt det där. Och fullständigt, och naturligtvis utan ekonomiskt förankring, drömma sig bort om vad valpköparna skall få med sig i de förträffliga valpkiten om sisådär tvåtusenfyrtiosju veckor när bebisarna är leveransklara.

IMG_4064

Min fina tjejflicke-Humla. Som förövrigt fortfarande älskar sin lydnadsträning, springer i tvåtusenkilometer ut till rutan, har blivit en riktig fena på att ”runda”, älskar mina kluriga externbelöningar, och senast i helgen blev vansinnig när husse plockade upp henne ur Vänerns böljor när hon på ett dödsbejakande sätt försökte dyka efter en ”borttappad” Kong stick (som låg och flöt två meter bredvid på vattenytan). Hon skrek förödmjukat rakt ut, så att husse fick skämmas inför de andra gästerna på hundstranden. Sedan bar hon kavat sitt ”byte” hela vägen hem, den här gummipinnen är alltså en meter lång och ganska svårbalanserad, men Humla är inte den som viker ned sig! Hon var så otroligt övergullig när hon stolt struttade in på campingområdet i flytväst och med en jättedildo, förlåt Kong Stick, i ett lyckligt grepp… 😉 Det är våran tjejflicka i ett nötskal det! ♥

IMG_3994

Röntgen kommer göras på dag 45 – dvs måndag den 28/8 då jag och Mikael spenderar min enda semestervecka i sommar, på Mallorca, nästa vecka 😀 Hundarna har denna vecka börjat på dagis igen efter sommaruppehållet, och är som vanligt glada och propellersvansade när man lämnar dem på morgonen. Underbart och guld värt att ha ett sådant fantastiskt dagis, nästan alldeles runt knuten! Vi får se lite hur länge Humla kommer gå på dagis innan hon går hem på mammaledighet.

1560618_10151875990006987_902945627_n

Mitt resonemang är att en dräktighet, lika lite som en mänsklig graviditet, är någon sjukdom utan ett naturligt tillstånd som också skall behandlas naturligt. Jag tänker anpassa mig efter Humla – fortfarande är det en lycklig, harmonisk, pigg och glad liten spätta som mer än gärna hänger med på både promenader och joggingturer, och i lydnaden är hon heeeelt fantastisk! Är det dräktigheten som gett henne lite extra smartcells månntro? 😉 Självklart kommer vi inte göra några femmils bergsvandringar eller flänga runt på stressiga tillställningar, men hon får själv känna efter hur hon vill lägga upp livet – och så anpassar jag och Mikael oss efter detta.

IMG_3155

Nu skall jag inte babbla mera utan istället låta er njuta av lite favoritbilder som jag satt och tittade på igårkväll, och blev nostalgisk, såklart. Tänk vad tiden går fort – och vad roligt vi har haft! Ända sedan vi fastnade för dig i valplådan för tre årsedan när du som Mini-Humla terroriserade dina mycket större och starkare Transformers-syskon, förbehållslöst (och under lång tid också totalt obesvarat) älskade sin storebror Baileys och aldrig missade ett tillfälle att bita honom i pungen eller förnedrande sitta på honom och tvångsumgås när han förtvivlat försökte uppfylla sin högsta önskan om att bli lämnad ifred. All din Kajsa Kavat-mentalitet, alla förstörda saker, alla hål i gräsmattan, alla skalbaggsspyor, din energi, ditt überpositiva sätt och fantastiska explosivitet, din genuina glädje och vänlighet, din passion och tillika totala inkompetens för vattensport, din HelloKitty-plåster klistriga gosighet 24/7…jag kan fortsätta i timmar, Humla Tjejflicka, men nu – nu är det dags att skriva ett nytt kapitel i ditt liv! ♥

julkort2013_2

IMG_3008

IMG_2873

IMG_0355_1024

IMG_9552_1024

IMG_9509_1024

IMG_9123_1024

puss-438x800

image

bild-94

559081_10151134530281987_394173211_n

bild-64

IMG_0409

IMG_0457