Humla och jag går ju på lydnadskurs för Lottis varannan måndag – en otroligt lyxig kurs med bara tre deltagare eftersom Elin med staffarna Myra och Molly  inte kunnat komma på….eh…alla gångerna hittills 😀

IMG_3875

Vi har hunnit med tre tillfällen hittills…och eh, hur många gånger har jag bloggat efteråt? Skärpning! Första tillfället var mer en check av läget och för att Lottis skulle se problematiken i fritt följ  – andra tillfället gjorde vi enorma framsteg gällande attityden i fria följet och visade på en helt tyst hund som förvisso går i helt kajko position men åtminstone har rätt attityd och känsla inför momentet! Film här! Det kanske inte ser mycket ut för världen, men fy satan vilken skillnad på bara två veckor! Två veckor tidigare gick hunden som en arg tjutande ostkrok på dubbla spår och jag hade ständiga fantasier om olika avrättningsmetoder.

I februari hann vi också med en lyxig privatlektion för Mona Kjernholm (Humlas första och min första någonsin! Har ALDRIG tagit en privatlektion förr. Humla känn dig……utpekad 😛 ) där jag fick flera nyttiga tips om bla belöningsplacering och hjälp med att sålla bort/ut kriterier. I dagsläget har jag inget kriterie för position utan det är ”bara” tyst hund utan blicktapp som räknas.

IMG_3853

Tredje tillfället var i måndags och bjöd på en blandad kompott där Humla tyckte det var ”svårt” att gå där det var föremål utlagda. Film finns här! Ingen skugga skall falla på de stackars själar som jag tvångskommenderar till filmning, jag blir allt bättre på att informera om både linslock och att det finns en *tadaaa* zoomknapp…men jag rekommenderar att ha ljudet lite lagom nedskruvat när ni kollar på denna filmsnutt med tanke på den charmanta border collien som ylar som en tigersåg genom hela filmen, sorry!

Vi kämpar på med både hennes och min attityd till momentet och till träning överhuvudtaget. Ibland tappar jag tyvärr tålamodet. I veckan var en sådan dag när jag åkte till brukshundsklubben och tränade i vårsolen. Humla var på sitt värsta humör och otroligt het på leksaker och bollar och pipisar och apporter och fan och hans moster att jag tillslut tappade fattningen. Det är ju en delikat balans det där med att vara svart-vit i sin träning och samtidigt ge hunden utrymme att göra både rätt och fel, om ni förstår hur jag menar? Denna vackra vårdag tolkade jag emellertid Humlas beteende att oupphörligen låsa sig på utlagda leksaker, som rent självbelönande och till slut rann bägaren över. Ett rejält nyp i örat och arg matte som förklarade spelreglerna  – och sedan – hej vad det gick! Helt plötsligt var det INGA PROBLEM att både gå på pipande leksaker, göra halter bredvid, plöja rakt över koner osv. Superfin kontakt och en hund som gick som en symaskin. Det blev massa godis och kli på rumpan och gos innan hon fick gå av planen och sitta och vänta på sin tur, medan Baileys skulle få göra sin kedja. Som i ett kick var hon förbytt igen, och vrålade som en tjackpundare att det var otroligt orättvist upplägg att behöva vänta på sin tur. Och lika snabbt förvandlades jag till Gandalf, ni vet när han mäktigt kungör ”You shall not pass!” och motar undan den där Balrogen i första Sagan om Ringen-filmen? 😀 Med min finaste Gandalfröst kungjorde jag att Humla skulle ligga ner och vara knäpptyst, end of discussion. Och vet ni vad? Det fungerade.

IMG_3867

Det blev ett superlyckat lydnadspass tillslut – men nu gäller det att göra upp en bra plan för Humlas kommande träning. Jag måste bli mycket bättre på transporter och rutiner inför moment! Och lugn och tydlig, utan att vara arg eller irriterad. Mer om detta i ”Lägescheck Mars”-inlägget som kommer imorgon 🙂