IMG_8471_1024

Ja, nedervåningen är ju klar när det gäller vardagsrummet – nu är det ”bara” kök och hall kvar. Men i sommar skall vi fixa utomhus med staket och husgrundsmålning samt trädgården, så nästa inomhusrenoveringsetapp blir först till hösten.
Nu är vi jätteglada att vi äntligen har en matsalsplats och kan köpa lite inredning till vårt fina hus! Det ser lite kalt ut fortfarande, men jag uppdaterar med mer bilder så småningom! Tänkte faktiskt göra ett föreochefter-kollage på det enorma arbete vi har lagt ner på detta hus. Bara jag får tummen ur 🙂

IMG_8472_1024

Men nu var det ju inte husrenovering vi skulle prata om utan Humlas fönster. Vänligen se bifogad bild 😉 Detta är alltså Humlas fönster. Hennes älsklingsfönster. I detta fönster kan man nämligen hoppa rakt upp i flygande fläng och entusiastiskt trycka nosen mot rutan så fort man hör, eller tror sig höra, en bil som kör upp på vår uppfart.

So far, so good – men nu har vi tröttnat på alla nedvälta lampor och krossade blomkrukor och ljusstakar och annat…dessutom flyger ju soffdynorna åt alla håll varje gång eftersom hon tar stöd på dessa när hon skall hoppa upp. Vassa klor har hon också, som repar den handmålade fönsterbänken….morr.
Till saken hör att inga hundar vara i denna soffa, en regel som de alltid respekterar. I den andra soffan har de ett hörn med en gosig pläd där de får ligga – och detta är de superduktiga på. Så har vi förövrigt i alla våra soffor, även på övervåningen. Men Humla tycker att billjud utanför huset är ett självskrivet undantag från detta – dock har hon inte lyckats övertala matte och husse 😛

IMG_8477_1024

Hur vi än burit oss åt har vi inte lyckats kampanja in detta i Humlas lilla huvud. Vi har verkligen försökt med ALLT. Hon gör det bara när vi inte är hemma, vilket försvårar saken – när man svänger upp bilen på uppfarten ser man ett lyckligt brunvitt ansikte med nosen upptryckt mot rutan, vilket lämnar härliga fläckar på hela glaset….Det ser seriöst ut som om någon ollat hela fönstret (svårfotat, men om du tittar på bilderna noga ser du kladd i ”noshöjd” på fönsterrutorna).

Häromdagen blev jag arg på henne för tusende gången, när jag såg hennes förälskade nuna dyka upp i fönstret – att hon aaaaldrig fattar!! Sur, trött och grinig (och definitivt inte sugen på att vare sig dammsuga upp all blomjord eller byta glödlampa på den omkullvälta sargade lampan) när jag kom innanför dörren frågade jag henne med låg röst vad hon höll på med – Humlas passionerade lycka över att matte äntligen var hemma förbyttes i rädsla och undergivenhet, och skakande kissade hon ner sig i soffan så att det blev en liten fläck på tyget 🙁  Snacka om att Gud verkligen straffar en när man beter sig illa! Fick jättedåligt samvete såklart och resten av kvällen hade vi massa Humlamys ihop – extra god kvällsmat och rolig träning med Humlas favoritövningar.
Fina goa Humla…hur kunde jag vara dum mot dig? ♥ Nu får vi fundera vidare på hur vi skall komma tillrätta med detta…kanske kan tejpa upp en stor kartongbit och mörklägga hela fönstret? 😉