Idag var det lydnadstävling på vår hemmaklubb; Marks BK. En klubb jag inte har någon direkt relation till, är bara medlem för att den ligger en kvarts promenad ifrån oss och därmed är smidigt ifall man behöver träna på en plan. När jag är där och tränar är jag, av någon anledning, alltid ensam. Fast å andra sidan är jag där på ganska udda tider som regel…

IMG_0249_1024

Hursomhelst! Tanken var att Humla skulle ta det där bedrägliga sista förstapriset i LK1. Inte för att det spelar någon roll, eller för att vi behöver mer tävlingserfarenhet (tvärtom, efter sommarens tävlingar vet jag precis vad vi behöver träna på och hur hon fungerar i skarpt läge) utan av den löjliga anledningen att jag vill ha ett LP1 när jag ”ändå” har två förstapris. Annars hade vi ju kunnat tävla tvåan redan på sensommaren. De sista tävlingarna har det verkligen gått troll i. Vi har haft grymt oflyt, skitsaker som strulat till sig ochsåvidare. Kronan på verket var väl för ett par veckor sedan i Borås när LillStrumpa kissade bort 40 poäng i linförigheten…. 😛

Nej en chans till bestämde jag mig för att ge oss. Sedan är det sluttävlat för säsongen för båda hundarna – jag bedömer att gruppmomenten blir för kalla och riskabla när det är frost ute. Möjligen kan det bli någon ridhustävling längre fram, lite beroende på hur mild hösten blir. Baileys skall iallafall debutera i trean inomhus i början av februari på Göteborgs Hundarena.

IMG_0283_1024

Imorse gick jag och Humla ut och kollade av läget. Det spöregnade hela lördagen och genrepet blev en sorglig syn där Mikael fick agera tävlingsledare och kommendera in oss på plan upprepade gånger där vi jobbade på Humlas attityd och uthållighet. Hon svarade mycket bra på kamplek, men att göra någon platsliggning var absolut inte aktuellt i leran. Imorse var vi ju emellertid tvungna att ta tjuren vid hornen och hon fick bjuda på lägganden i det blöta gräset samt ligga några kortare platsliggningar med fet externbelöning bakom henne. Det funkade bra och hon låg utan att visa obehag.

Väl på plats, bekväma två minuters bilresa bort, lottades jag till startnummer 7 och skulle därmed platsligga i andra heatet. Supernervös över att upprepa förra tävlingens kiss-incident försökte jag förtvivlat få Humla att kissa i skogen bortom plan. Hon gick och valde ställe med största möjliga omsorg men det perfekta stället låg ännu några tovor längre bort….ja, tydligen var vi borta länge eftersom Mikael vilt fick springa runt och ropa efter mig på parkeringen. Pinsamt! Nummer sju skulle in på plan för platsliggning, de andra väntade och jag fick skena in på plan med en förvånad Humla, fortfarande okissad. Ja herregud, vilken fin förberedelse inför gruppmoment 😛

IMG_0230_1024

Hon låg emellertid jättefint, fint nedläggande, bra fokus trots att två hundar strulade vid sidan av henne och gick upp samt gick fram till sina förare. Tyvärr satte hon sig upp innan tävlingsledaren kommenderat uppsitt – se där ja, det har aldrig hänt innan – så det får vi öva mer på. Ett poäng kostade detta glada initiativ men hon kompenserade detta med en, som vanligt, perfekt tandvisning. Således:

Platsliggning 9 (satte sig innan)
Tandvisning 10

Målet med dagens tävling var att ta ett första pris med en nollad apport som ingick i beräkningarna. Målet var också att ha tillbaka den gamla fina attityden samt att ha bra transporter i läggande och ställande. För att säkra upp att hon skulle hålla genom hela programmet växlade jag upp henne, vilket kan vara riskabelt eftersom hon kan börja ljuda eller hoppa för mycket på mig. Men jag tyckte överlag att hon låg mycket fint i energi. Fina Humla! Vad skönt att ha dig tillbaka! 🙂
Linförighet 8 (ls, vp = långsamt sättande, växlar position)
Jag är halvnöjd med transporten in på plan – den tar jag helt och hållet på mig. Jag kände själv att jag inte förberedde oss och sa inte ens mitt vanliga kommando för transport (?) Jag kände mig ofokuserad och lite disträ. Tyckte dock att Humla hakade på bra. Linförigheten kändes svajig men attityden var fint! Inte mycket blicksläpp och hon var fint med i halter och vändningar på slutet. Jättenöjd!

Läggande 0 (lägger sig ej)
Innan jag gick in på plan hade Humla lagt sig ner på ett Stå och jag hade därför gjort säkert fem sex Stå på raken och belönat som tusan för detta. Läggandet är hennes favoritbeteende och jag anser att det är mycket säkert. Testade att säga Ligg precis innan vi ställde upp och hon smällde ner i backen direkt. So far, so good 🙂
Transporten är jag nöjd med – hon blev inte belastad av tävlingsledarens kommendering utan var fint med direkt. Men på mitt Ligg! gör hon ett klockrent ställande….Sjutton också! Det här får jag ta på mig. Har inte övat något läggande alls utan enbart ställanden. Hon gäspar när jag är på väg tillbaka, vilket indikerar att hon fattar att nånting blev lite tokigt. Var noga med att höja henne efteråt så att hon inte skulle bli låg.
Bonus: Lyssna på Mikaels svordomar när han filmar momentet! Mycket festligt och ”sportsligt” av honom! 😀

Inkallande 9 (hoppar på föraren)
Inkallningen blev därför lite mer lattjolajban a la Humlastyle och hoppa rakt på matte innan man gör en halvdan ingång. Man ser också att vi inte är riktigt framme ännu med ingångarna vid hopp och inkallning, de faller igenom i kedjor fortfarande. Nöjd med stadgan i kvarsittandet. Hellre en glad vovve som vill busa lite med matte än en låg, ledsen Humla! 😀

Ställande 10
Ja nog sjutton vore det trist om inte ställandet skulle bli perfekt efter två veckors kampanj 😀 Har fått bort det sneda ställandet och mycket bättre stopp. Ingen tendens att vilja fortsätta efter mig, trots kommendering och lång tid utan belöning. Supernöjd!

Apportering 7 (släpper)
Apporteringen hade jag räknat med att vi faktiskt skulle nolla – jag har inte orkat ta tag i mer i ettans tråkapportering när Bus-Humlan med glädje gör perfekt tvåans apportering, perfekt metallapportering och perfekta hoppapporter samt utmärkt påbörjan till dirigeringsapportering….Vi har tränat så mycket hantering av föremål att jag blir deprimerad bara av att tänka på det – och hon har jättefin hantering! Inget tugg och säker i ingångar. Jag har inte fått någon balans mellan att aktivt sträcka sig och gripa apporten och därmed ställa sig upp – och att sitta kvar och samtidigt vilja gripa och förbli sittande. Tyckte det var snällt av domaren att ge en sjua – för Humla griper tveksamt och ”tappar” apporten efter ett par sekunder 😉

Hopp över hinder 9 (ss = snett sättande)
Lite ofokuserad transport fram mot uppställning. Måste tänka på att vara tydligare här! Bra stadga, fint hopp och slarvig ingång. ”Nu är vi väl ändå klara, matte?” 😛

Helhetsintryck 9
Gud vad SKÖNT att kunna avsluta tävlingssäsongen med en sån här positiv, go känsla i kroppen! Humla kändes inte alls belastad utan var glad och väldigt nöjd med sig själv efteråt. Mycket busig när vi kom hem efter tävlingen och hängde efter mig överallt och försökte sno smutstvätt och skor som hon stolt skulle gå runt och visa upp… och fräckt bita de nya ljusstakar som jag packade upp…ett tecken på att hon trivs med sig själv 😉
Här är filmen från tävlingen!

Poängen då? Jo ni….håll i hatten nu! Med ett nollat läggande skrapade vi ihop till 160 poäng och därmed ett första pris med absolut minsta möjliga marginal! 😀
Poängen är ju lite skrattframkallande, men det struntar jag i. Jag är så jäkla nöjd med vår känsla och samarbete inne på plan, ett kvitto på att det träningsupplägg jag kört sista veckan har fungerat väl. Sen är det faktiskt, jo ärligt talat nu, bara grädde på moset att det trots allt blev ett förstapris och att vi därmed håvade in det där snöpliga LP1-et till sist!
Nu känns det som om vi har massa bra saker att öva på och finslipa inför nästkommande säsong. Spåra, ingångar, kvalitetssäkra tvåans moment, börja med treans osv. En spännande höst och vinter har vi framför oss, Humla och jag! ♥
Så mina damer och herrar, låt mig avsluta inlägget med att presentera:

♥ LP1 Mindblowing Bumblebee! ♥

HumlaLP1rosa

IMG_0355_1024