Rosendalshelg, Maja har fyllt 11 månader, och står och står och står. Men är inte gående än, måste hålla någon i ena handen eller någon möbel. Äntligen en som är lika entusiastisk som hundarna över besök 😛

Ni vet ju hur Rosendalshelgerna brukar vara och hur mycket vi längtar dit? Så även denna gång, planer för långlöpning, kameran var med för att fota strandrace med glada vovvar impregnerade med rutten tång och krabblik,  mys i myskläder osv. Jag vaknade upp på lördagmorgonen med feber och halsont, så löpningen fick Mikael sköta ensam. Så trist! Nåja, mysa runt i myskläder och gå vovvenad kunde jag ju iallafall – fast några myskläder hade jag visst inte fått med mig, så jag fick gå runt och ”slappa” i tighta jeans 😛

Humla älskar våra vovvenader i Rosendal, däremot är hon ambivalent inställd till löpning med husse om vi inte springer alla tillsammans. Mikael råkade nämligen säga åt henne på lördagen, och då stängde hon av goodwill-knappen helt och travade surt några hundra meter efter Mikael och Baileys, som var lika sura de över att inte komma framåt. Nej skall man springa måste man få göra det HELT utan regler och förordningar. Glöm trav i uppförsbacke, att inte jaga fiskmåsar, springa på vänster sida vid bilvägar. Nej nej. Humla vill vara fri som en fågel. Och hintar man om att man önskar ett annorlunda upplägg, och det dessutom är lite lite regn i luften, ja då är hon millimeter från att ta ned skylten helt 😉

På söndagen vägrade Mikael därför ha med Humla. Så båda vovvarna fick gå en björnbärsplockarpromenad med mig istället. Jag trodde det var björnbärsår iår, men det fanns sjukt lite bär i Rosendal trots att jag har mina ”ställen”. Förra året behövde man inte gå många meter för att få ihop flera liter bär, i år fick jag nöja mig med en 2 liters fryspåse. Baileys plockar alla sorters bär, så han satte ju i sig majoriteten av de få bär jag hittade, och Humla som inte knäckt koden på 6 år, sitter och tigger jämte. Hon kan inte förstå vart bären kommer ifrån. Har jag dem i fickan? Livet är bra märkligt.

Alltså den här hunden…♥

Bebis Bebisson grejar ♥ 11 månader är en typisk grejarålder…

Maja älskar vatten lika mycket som Humla. Båda har tyvärr fått bada extremt lite i sommar, pga få dagar över 10 graders-strecket. Okej, nu kanske jag överdriver lite – men faktum är att vi inte badat e-n  e-n-d-a  g-å-n-g  i vår badsjö, och inte suttit ute på altanen en enda kväll(!) Vi som annars badar från juni till september liksom. Nej, här i Örby har sommaren inte befunnit sig i år.

Baileys hittade en rutten tennisboll i grannens häck, och blev löjligt glad över sitt fynd! Humla blev förstås löjligt avundsjuk.

Om ni visste hur många gånger jag skrivit blogginlägg i mitt huvud de här månaderna. Men att få ned orden på pränt och bilderna uppladdade har kommit för långt ned på prioriteringsordningen. Livet med Maja är fantastiskt, även om det förstås är fullt upp 24/7! Skall man då hinna med altanbygge, staketbygge, altandörrsmålning, fönstermålning, egen träning och hundträning utöver de där vanliga vardagssysslorna som sömn, handla, städa, tvätta – ja då blir det stunderna framför datorn som får offras.

Ända sedan jag blev mamma till Maja har jag försökt hålla igång lydnadsträningen. Och det har väl lyckats skapligt. Jag har slitit med att släpa med Maja till kurs, kört med ouppvärmda hundar medan någon stackars tvångskommenderad träningskamrat fått svinga babyskyddet med en gråtande bebis i, för att jag skall kunna köra mitt pass. Jag har bokat fler timmar än jag vill räkna, i inomhushall, tränat tre minuter och sedan gått runt och sjungit psalmer i lysrörsbelysning i enträgna försök att få bebisen att somna. Och när inte det funkat har jag spenderat halva träningstimman på att försöka sjala upp bebisen i bärsjal, så att jag åtminstone kan göra några rutskick och andra ”distanshandlings”-övningar.

Slaget om tennisbollen. (Behöver vi ens fundera på vem som vann?)

Mjo…jag vill inte säga att jag inte försökt. Jag har ju dessutom varit på två lydnadsläger i sommar – ett för Jenny Wibäck med bara Humla, och ett för Mona Kjernholm 🙂
Och ingen skugga skall falla över Maja – hon har bara inte varit en bebis som varit nöjd med att sitta i vagn eller bara ligga och njuta av egentid på en filt 😉 Har hon bara fått vara med, så har allt varit frid och fröjd och hon är världens gladaste tjej, och nog egentligen en väldigt lätthanterlig bebis på alla sätt och vis. Men bristen på kvalitet i lydnadsträningen har haft sitt pris, och jag har nu under sommaren kunnat konstatera att det varit många pusselbitar hos båda hundarna som fallit bort, hamnat på fel plats eller bara inte velat bli ihoppusslade under rådande förutsättningar.

Humla har varit i jättefin form hela sommaren, ja Baileys också, men nu ser hon ut som en julgris. Det beror på det abnorma intaget av frukt från våra 6 äppelträd och gigantiska päronträd. Humlas favorittid på året. Humla ♥ Fallfrukt. Humla hatar att ha personlig assistent med sig ut på kisserundorna i trädgården. Det är roligare att bara stå och äta frukt. Vem behöver kissa och bajsa när det finns frukt? Så mycket frukt, så lite tid…#livsvisdomfrånhumla

Att få Maja har också lett till nyttiga insikter om hur jag och Mikael levt vårt liv hittills, med träning, husrenovering och hundar utöver jobb och allt det där. Efter en sommar med ”husrenovering” (läs: en försöker desperat måla balkongräckesspjälor mellan skurarna och den andra passar glad bebis som vill a) kasta sig ut från hög höjd b) dricka färg) och en vår med valpkull (läs: Jag som Jack Nicholsson-i-Gökboet-lookalike är vaken dygnet runt i 8 veckor för att hinna med bebis, träning, balkongräckesspjälor, livet, blogga mellan 02.00-04.00 samt njuta av och lägga ned sin själ för att ge dessa 6 små pluttpiloter en toppenuppväxt hos oss ♥) har jag kommit fram till att jag från och med nu skall sträva efter att leva ett liv där 1. gräsklipparrobot 2. totalentrepenad för renovering av källare skall ingå.

När det gäller lydnadsträningen känner jag att strukturen på livet äntligen medger kvalitet i träningen och då blir det också roligare och enklare att sätta upp mål och känna att man utvecklas åt rätt håll med båda hundarna. Så känns det verkligen just nu och det är en härlig känsla som jag saknat.
En del i detta har varit att jag faktiskt switchat förstaposition mellan hundarna och låter numera Humla vara förstahund. Det är väl på tiden, efter 6 år som bortprioriterad andrafiol. Men det var ett själsligt lite smärtsamt beslut att ta, eftersom jag älskar Baileys och älskar att träna Baileys och Baileys älskar att träna. Nio år, pigg som en valp, magiskt fin på löpturerna och han glimrar till som guld på lydnadsbanan också emellanåt. När han hittar runda-konen på första försöket i cirkusmomentet… 😉

Alla 6 kamikazeplioter har det ljuvligt i sina hem och ser ut att bli fantastiska individer allesammans. Jag hoppas verkligen att de fortsätter att utvecklas i samma positiva riktning som de gjort hittills och det skall bli spännande att göra MH/BPH och hälsotesterna på dem senare ♥
Maskrosbarnen Myra och Dandi skall göra MH nu i slutet av månaden och röntgen likaså. Det skall bli jätteintressant, även om det är lite svårt att få ett helhetsgrepp om en kull där 2 av 7 överlevde.

Så här ser Maja ut när hon är som allra gladast! Ögonen liksom försvinner in i leendet – precis som hos sin pappa och farfar 😀

Äntligen har hon blivit intresserad av hundarna på allvar. Innan har hon inte brytt sig om dem alls, att Humla puttat upp dörren med sin strutnos och gjort sitt snorkfrökenljud när man varit mitt i nattningen, ja det är ju vardagsmat. Livet som bebis i en staffefamilj gör att man blir ganska härdad. Både av allsköns olika ljud, men också av att bli tämligen bryskt men kärleksfullt behandlad när man sitter på golvet eller försöker lära sig stå…♥

Hundarna respekterar Maja precis som hon vore en människa. Det låter kanske konstigt, men jag tänker att eftersom hon är så liten och inte alls uppför sig som en ”vanlig” person kanske hundarna skulle uppfatta henne som annorlunda och inte bete sig på samma sätt mot henne som gentemot oss. Men de tar så försiktigt ur hennes hand när hon sträcker ut den när hon skall mata dem, de vågar inte ta äpplebiten från henne om hon sitter på golvet och äter, och skulle hon komma fram och köra handen i deras matskål så går de bara därifrån. Det är fint att se och känns så tryggt. Underbart med en ras som har i det närmaste obefintligt resursförsvar. Men självklart är jag hela tiden med och övervakar umgänget hundar-bebis. Var inte oroliga.


”Mine.”

Enda gången jag fått säga till hundarna på skarpen när det gäller hur man beter sig mot Maja var nu när Humla löpte. Det är inte okej att använda Maja som en redskap för att skava av sig sitt tikskydd, så att hon flyger som en vante i luften. Det är inte okej att dänga sitt överdimensionerade underliv i huvudet på Maja, så att hon får andnöd. När jag präntade in det budskapet i Humlas löphjärna använde jag inte klicker, utan brukade handkraft samt diverse könsord… 😛


Maja och mormor provar ut glasögon ♥

Världens bästa mormor ♥


Humla. Gose-Pumla. Det kommer ett eget blogginlägg om vår träning tillsammans. Snart.

Nästa vecka packas frysen full med lammben igen! Men i helgen gapade den tom, så det fick bli råhudsben från ICA som lördagsgodis. Humla sa nej tack, hon ville hellre ha 1. Baileys ben 2. Den ruttna tennisbollen. Sen när Baileys ben var slut och han fortsatte på hennes orörda, drabbades hon av sorg och orättvisa, och satt hungrigt och  trånade efter det supergoda tuggbenet som såg SÅ smaskigt ut… #sorg #detärsyndomhumla #orättvisa #varförfårbarabaileystuggben


Ser du min boll?


Luttsi är goseluttsig och vill bli klappad och gosemosad. Som ett brev på posten kommer Humla och försöker sno åt sig klapphanden 😛


Hallå? Jag är osedd?


Kolla in Baileys klappamig-blick! ♥


Skadeglädje är den enda sanna glädjen! ♥
#livsvisdomfrånhumla


Nej men ligger du här? Preciiiiis här där jag tänkte lägga mig förstår du…


Squeeze squeeze…

Guuud vad bra det blev! Härligt! Känner du hur kärleken strömmar! Ha?

Ja hörrni det var lite livstecken från oss! Vi lever ju som bekant dock lite mer aktivt på instagram @blondietales och på Kennel Blondietales på facebook där de senaste uppdateringarna sker, i princip dagligen ♥