*röksignaler från det lilla vita huset i Örby*
Ja som ni kanske märker i bloggen så lever jag! Och vovvarna! 😀 Det här blir ett allmänt röksignalssignalerande uppdaterings-inlägg om lite allt möjligt…spänn fast säkerhetsbältena!

Även om det inte direkt märkts i bloggen det senaste, så har det varit fullt ös medvetslös från morgon till kväll. Vovveträning, egen träning, uppstart av master-arbetet, hallrenovering – hallrenoveringen är grymt tråkig egentligen, men jag påskyndar den allt jag kan för att 1. slippa färgfläckar på vovvarna 2. slippa byggdamm och sågspån i allt möblemang 3. ÄNTLIGEN kunna få riva ut köket och bygga nytt, när den sabla hallen är klar!!!! 😀

I helgen fick vi spontant besök av ett ungt par som också köpt ett gammalt hus och blivit tipsade av sin arkitekt att åka hit och titta på vårat hus! Sjukt kul och Mikael var så stolt när han berättade om dimensioner på fasadpanelen och den finurliga profilerade vattbrädelösningen… Jag skall faktiskt lägga upp lite ”före och efter”-bilder på husrenoveringen här i bloggen när jag får tid, det upptar ändå en stor del av vårt och vovvarnas liv så jag anser att det förtjänar ett eget blogginlägg snart 🙂

Efter att ha nära på dött i kylan, se gnällrövsinlägget från förrförra veckan, så tog jag det drastiska och ekonomiskt förödande beslutet ;-), att boka lite tider för inomhusträning. Så förra veckan blev det egen träning på Hallåhund, träning i Lotushallen för Mona på Sikta mot stjärnorna, och träning i Göteborgs hundarena med ”Staffeträning i Väst Facebook-gruppen” 🙂 Plus att vi tränat inomhus i vardagsrummet något pass varje dag med vittring, gruppmoment och fjärr.

Humla ägnar sig åt favoritsysselsättningen ”umgänge”.

Humla kom ur sin skendräktighet på ett galant sätt – vi sprang bort det bokstavligt talat. Förra löpet blev det en långdragen skendräktighet där hon gick ner sig i hull och bara producerade mjölk, då hade varken jag eller Mikael möjlighet till lika mycket fysisk träning som vi haft nu. Så det har blivit raska 8-10 km löprundor varje dag, utöver vanlig promenad och träning såklart. Detta gjorde verkligen susen – både på det mentala planet och fysiskt. Humla blev rejält trött på kvällarna och sov istället för att förvandlas till en seg mysproppstomte som bara skall gosa i soffan dagarna i ända. Och tack vare den ökade motionen slapp vi minska på maten. Hon hade endast lite mjölk i tuttarna denna gång. Och den mystiska flytningen? Den avtog stadigt och försvann helt efter en vecka. Märkligt. Men skönt såklart 🙂

Båda hundarna är i riktigt fin fysisk form just nu med brädhårda muskler och breda ryggar. Jag har mer eller mindre helbarfat dem i en månads tid nu och de har aldrig varit finare i pälsarna. Sjukt lena och täta minkpälsar som glänser ikapp.
I söndags provade jag en ”ny” leverantör av barf, nämligen Hundmatbilen i Väst, som kör rundor varje månad till olika platser i Västsverige. Precis som Doggy Bones, fast med lite annat utbud. Denna första gång beställde jag lite olika smaskigheter, blandannat hjortnackar, lammhjärtan, hästkött, viltkött, kaninkött, lammnackar, kycklinghalsar, lax med mera!

Idag har de fått lammvom och Mikael kommer bli galen när han kommer hem för det luktar nämligen koskit i hela kylskåpet…. Tur att de delar på en 500grams korv per dag, så man slipper ha så mycket mat upptinat i kylen. Tycker själv det är lite läbbigt och är extremt noga med hygienen. Här i huset får man absolut inte äta barf på mattor eller golv! Man äter i skål det som är ”matskålskompatibelt” och resten äter man utomhus 🙂

I lördagskväll blev det en festmåltid med fasan och viltkött, som hade det underbara namnet ”Wild Campfire Stew”, från engelska Lilys Kitchen som jag köpte på MyDog. Hundarna älskade det och jag blev faktiskt förvånad över hur ”grovmalet” det var – man kunde urskilja enskilda grönsaker och köttbitar. Om du också är en sucker for snygga förpackningar och produktdesign, så bör du dock slänga ett öga på innehållsförteckningen när det gäller detta märke. I många fall har fodren riktigt låg kötthalt, i vissa fall helt skev Ca/P-kvot. I mitt tycke passar det inte som ett helfoder för vovvar – men kul som variation och inte minst som smaskigt träningsgodis! 😀

Idag blev det en lugn 10 km asfalttur – tyvärr är det alldeles för isigt och blött i skogen just nu. Jag har känningar i ett knä och båda vovvarna har haft lite problem med skärsår i tassarna av skare och is eftersom vi sprungit mycket den sista tiden. Ett tips till er andra som också springer mycket är att dagligen se över hundarnas tassar – som sagt sliter skare, is, grus och inte minst salt, på den känsliga simhuden. Efter lite experimenterande har jag kommit fram till att zinkpasta funkar bäst att smörja in ett tunt lager av innan löpturen, ifall tassen fått något skärsår. Torra trampdynor ”botas” däremot bäst med fett inifrån – vräk på med laxolja på maten eller tillsätt lite ister.

Dagens löprunda bjöd till allas vår lättnad på relativt ”torr” asfalt, fågelkvitter och en blyg blek vårsol som skymtade fram bland det mulna lite då och då. Riktigt härligt! Snart är våren på g! Can you feel it? Hundbajsarna tinar upp på gräsmattan, rådjur och fåglar sprätter ut fjolårsäpplen och hästskit från rosrabatterna, frökatalogerna dimper ner i brevlådan och Mikael är sur för att jag köper färska tulpaner och primulor varje vecka 😉