I fredags kring lunchtid packade vi in oss i bilen, mamma och jag, med två sketongar i baksätet som absolut inte kunde tänka sig att stanna där. Humla ville sitta i mammas knä, medan hon körde. Och Baileys ville sitta på instrumentbrädan.
Destination: Ödenäs! Mammas hemby, där morbror Börje tog emot. Vi hade en härlig eftermiddag med långpromenad i skogen, den obligatoriska plantera-på-kyrkogården och jag strosade runt med min kamera och nostalgitrippade. Sommarlov och jularna i Ödenäs hör till mina starkaste barndomsminnen…♥
Det är liksom som om tiden stått stilla här. Allt är sig likt, och så fort man kliver ut genom bildörren infinner sig ett lugn i själen, en sällsynt känsla…
Hundarna delar dock inte samma harmoni när de är här – de är som två förrymda mentalpatienter som inte tagit sin Atarax… 😉
Rester från mormors fantastiska rabatter. Älskar ringblommor! ♥
Två nyfikna kvigor som Baileys stylade inför 🙂 Humla var mer skeptisk, stora djur som kor och hästar skall man hålla på replängds avstånd och inte utmana i onödan. En uppfattning jag förövrigt delar 😉
’Nänänänänänä, ni kan inte ta miiiig…’
En dörrstopp, modell Ödenäs 🙂
Så mycket gräs att äta, så lite tid…
Suck. Jag får verkligen aldrig några fina bilder på Humla – varför vrider hon alltid bort huvudet som en liten blåmes med rekordlåg ’will-to-please’?
Här hjälpte jag till att slipa liar när jag var liten! Stod och hällde vatten på slipstenen, åt min barndomsidol Börje 🙂
Sommarformen är det iallafall inget fel på ♥ Båda hundarna är nästan löjligt löpstarka nu i spåret…
The artist formerly known as Emma…
Hårsalong i köket, as always 🙂
Gamla gravstenar…så mycket historia.
De ökända tipspromenaderna i Ödenäs. Värre än expedition Robinson. Glöm grusvägar och elljusspår, i Ödenäs kör de hardcorestyle rakt över och bered dig på en bristfälligt snitslad barnvagnsfientlig bana över kalhyggen och mossar 😀
Fin Dahliarabatt vid ett torp längs med promenaden ♥
Det här är ett berömt jättegammalt träd – har för mig att Börje sa att det kallades ’Ko-fura’? Hursomhelst ett träd som är nästan 200 år gammalt och dött för jättemånga årsedan. Nu är det ett hotell för ugglor och fladdermöss. Visst är det vackert?
Det finns jättemånga rester från äldre bebyggelse i en kulturbygd som Ödenäs. Min morfar var med och gjorde en stor torpinventering på 60-talet (med reservation för att jag kan ha hittat på årtiondet, vet dessutom att mamma läser min blogg ;-))
Humla tog med sig en murken barkbit från skogen att smaska på till fikat 🙂
Vinbär är gott 😉
Efter fika i trädgårdsmöblerna bar det av hemåt igen – med två utmattade komapatienter som skulle ligga och sova i mitt knä (ja, båda två, samtidigt) hela bilresan hem ♥ Kan säga att det blev en lugn fredagkväll sedan 😉
’Taggbuske? Nej det har jag inte sett någon.’
Senaste kommentarer