Japp då var det min tur att bli riktigt dunderförkyld då…jag som ”aldrig” är sjuk och är trött på alla ”buhu jag är så sjuk”-uppdateringar på FB 😉 Hög feber, svinont i halsen och svullna lymfkörtlar så att jag knappt kan vrida huvudet. Prata kan jag inte heller. Ont i öronen och i magen. Hostar superäckligt grönt slem och ont i huvudet. Nej, jag kunde haft det bättre!
Detta innebar att jag missade dagens Mona-träning 🙁 Jag som hade både kamera och filmkamera fulladdade och redo…fy satan vad tråkigt! Nu har jag missat två gånger på raken 🙁 🙁 🙁 Första gången var ju för två veckor sedan när jag var i Holland. Och på en sån här svindyr kurs svider det lite extra att missa en massa! Nu har jag missat totalt fyra gånger! Nej fy vad ledsen och tycksyndommig-aktig jag känner mig just nu!

En ljuspunkt i tillvaron är att jag blivit kallad till en viktig arbetsintervju imorgon – att tacka nej till den innebär att tacka nej till en mycket meriterande underläkartjänst, så att säga att man är sjuk är inte ett alternativ. Nu får jag sova mig iform och hoppas på att kunna prestera på topp imorgon…

Apropå tråkigheter så fortsätter vi inlägget i samma deppiga anda…Sagas minivalp hos kennel Mindblowing fick somna in idag 🙁 Han slutade gå upp i vikt och de upptäckte att fontanellen inte hade slutit sig, så de tog ett tungt men riktigt beslut att låta honom somna in. RIP Asterix ♥
Det blev ju bara två hanvalpar i kullen och nu är ”lille” Obelix ensam kvar. Fy vad tråkigt 🙁 Jag lider med Jennie och alla valpköpare som längtat efter Saga-valp som nu blir utan.
Utan att säga för mycket kan jag hinta om att Jennie sedan länge planerar en mycket mycket intressant parning i vår….det är fina Harriet, dvs Humlas mamma och Baileys kullsyster, som skall ha sin sista kull. Det kommer bli svårt att hålla fingrarna borta från den kombinationen, det kan jag lova…mums! 🙂 Håll utkik på hemsidan, tror att Jennie kommer publicera parningen inom kort.

”So much grass to eat, so little time…”

Näe vad säger ni? Skall vi prata lite mer eländigheter och ledsamheter nu när vi ändå är igång? 😉
Det verkar vara lite av ett signum för all hundavel, oavsett ras, att man som uppfödare har en grundmurad förkärlek till att misstro varandra, ägna mycket tid åt diverse konspirationsteorier, hugga varandra i ryggen och sprida ”fakta”. Jag tror definitivt inte att det bara är inom staffevärlden det ser ut så här – och för att vara krass, jo det finns faktiskt en hel del rötägg inom rasen som jag hoppas blir kortvariga. Jag resonerar som så att om man är en oseriös uppfödare får man valpköpare därefter, och att den dåliga aveln på så sätt förhoppningsvis rensar ut sig självt.

När Saga nu bara fick två valpar började det tydligen pratas om att kullen egentligen var många fler – eftersom hon var så stor kunde det OMÖJLIGT bara finnas två valpar i magen? Dessutom hade hon självklart snittats – eftersom förlossningsarbetet blir svårare när det bara är två valpar. (Är det inte märkligt att man inte ser en enda bild på det långa operationsärret som ett kejsarsnitt medför?)
Sånt här är så himla tråkigt att höra – ryktena saknar naturligtvis all grund, men det är ändå tråkigt att bli utsatt för dem – särskilt i en svår stund när man som uppfödare tvingats ta bort en liten valp och släcka ett litet liv som knappt ens börjat. Som man planerat för så länge, som man sett födas och som blivande mattar och hussar längtar efter och förbereder sig för.  Man är inte mer än människa och skulle något liknande hända mig hade jag gråtit floder, tro mig. Jag hoppas verkligen att Humla är en duktig flicka och föder fram en ”lagom stor” kull åt mig så att jag slipper bli föremål för eventuell smutskastning….Nej men skämt åtsido. Ibland blir man mållös över hur illvilliga vi människor kan vara.

Jag är glad att jag har en blogg som  jag uppdaterar ofta med allt möjligt – både glädjeämnen och ledsamheter, bra träningar, skitdåliga träningar ochsåvidare. På något sätt tryggar det mig i att inte kunna ”mörka” något – på den här bloggen publiceras inte bara fina utställningsresultat utan allt mellan himmel och jord, hur hundarna fungerar i vardagen ochsåvidare. Det är en ”naken” blogg och så vill jag ha det. Jag lovar er att dela allt som gäller hundarna med er bloggläsare – i med och motgång, och hoppas kunna driva den i många många år till. Glädje och sorg, liv och död. Ni kommer få följa Humlas kull och utvecklingen av denna – allt positivt och negativt kommer ni få ta del av här, följa Baileys liv ända till slutet (nej fy vad sentimental jag är nu….herregud, han är fem år, frisk som en nötkärna och busig som en valp så jag förväntar mig inte att han skall kasta in handduken på tio år än…)
Precis som Jennie, som förövrigt är en av de ärligaste och schysstaste tjejerna jag träffat, så tror jag stenhårt på transparans och att ge en så osminkad bild av verkligheten som möjligt. Läs inlägget om lille Asterix på hennes blogg här.
Jag tycker själv att ”100%lyckaochframgång”-bloggar är extremt ointressanta att läsa, för lets face it – de speglar inte verkligheten som den faktiskt ser ut.

Ta hand om er denna mörka torsdagkväll! Håll tummarna för mig på intervjun är ni snälla! 🙂 Lovar i gengäld att återkomma med något roligt träningsinlägg snart med videofilmer och hela kittet (femtioelfte gången gillt eller vad säger man?)
Tills dess får ni njuta av lite fina höstbilder och novemberbad(!) från förra helgen!

Plutt-Humla! ♥ Har du några bebisar i magen?

Tyvärr, dina öron fick inte plats i bild. Trots att jag fotade med widescreen…. 😉

Om ni undrar varför det bara är bilder på Humla så beror detta på att alla bilder jag tog på supertjuriga grinollen Baileys blev asfula pågrundav hans fantastiskt dåliga hållning. Han ser ut som en miserabel strokepatient på varenda bild –  så fort jag tar fram kameran är det som att han förlorar varenda ben i hela kroppen och ser ut som en knölig påse med trolldeg…