Debut i elitklass!

Solsken och torrt gräs…? Nej det stämmer, bilderna i detta inlägg (med undantag av den sista) kommer alltså INTE från lördagen 😉

Ja i lördags var det dags för min och Baileys tävlingsdebut i elitlydnadens förtrollade värld! 😀 Elitklass…jag och Lill-Luttsi! Smaka på det! Det hade jag nog inte trott för nästan åtta år sedan när vi gick våran första trevande valpkurs, lärde mig hantera en klicker…ja, lärde mig att ha hund överhuvudtaget, jag kunde ju ingenting. Med några år i backspegeln kan jag konstatera att jag nog aldrig kommer få en sådan bra hund som Baileys igen – han är en lyckoträff rakt igenom. ”Synd” bara att hunderiet alltid under alla dessa år fått spela andrafiolen tillförmån för diverse läkarutbildningar och andra bumps on the road som liksom kommit i vägen – jag är dock supertacksam att jag kunnat få möjligheten att ha mitt hundnörderi som främsta fritidsintresse och källa till återhämtning och energipåfyllnad under dessa år ♥

Pojken var ju tävlingsklar i våras men då satte en hemsk tasspricka stopp för både träning och tävling i närmare två månader. Denna sommaren har varit som förgjord – minimalt med träning, vi har slitit med huset och allt det tråkiga som hände med valpkullen golvade mig totalt. Den träning vi dock fått till har varit bra – Luttsi har varit superpigg och glad och känts jättefin. I det längsta tvekade jag om vi skulle starta på lördagen, jag har stor respekt för gruppmomenten och tycker att de är skitjobbiga, ville jag riskera en dålig känsla i dem? Är det dessutom dumt att länka en hel elitkedja när jag vet att dirigeringsapporteringens dirigering är lite svajig? Äsch, nån gång måste man ge sig ut och tävla – och mig kan man knappast beskylla för att vara någon tävlingsdjävul, så jag ansåg mig berättigad till en start 😛

Det skulle vara en bra formcheck och kvitto på vad vi behöver träna på under hösten. De nya momenten har vi tränat på allihop, och jag tycker inte att de rönt några större motgångar/trubbel hittills…fast inget av dem är förstås helt tävlingsmässigt ännu, så jag kanske får ta tillbaka det där nästa år 😉

Hela veckan hade det ösregnat och trots yr.no’s tappra besked om att det skulle vara uppehåll i Borås till klockan 12 på lördagen så stod regnet förstås som spön i backen och vindrutetorkarna gick på max på vägen dit…Borås, Borås, varför regnar det ALLTID här?! 0% risk för nederbörd, my ass! Jag vet att man som boråsare är sjukt trött på att höra detta, men frågan är i allra högsta grad berättigad….!

Sitt i grupp 10
Ligg i grupp 8 DK
Vi började med gruppmomenten efter uppvärmning och Baileys kändes fin. Jag tycker att gruppmomenten är det jobbigaste som finns och är paniskt rädd för schäfrar och rottisar. Jag kan förstå att många känner exakt samma sak när de ser Baileys, men det hjälper liksom inte, jag är lika rädd ändå. Särskilt när jag ser att folk inte har koll på sina hundar, ryck i halsband och tillsägelser innan man går in för gruppmomenten gör att jag får dåliga vibbar. Självklart hamnade Baileys jämte en schäfer som nollade båda momenten. Baileys satt fint, nosade ganska mycket åt sidan vid något tillfälle, men kändes inte orolig när jag la honom inför platsen och lämnade honom på nytt. Detta har vi övat mycket på och det har varit det Baileys tyckt varit jobbigt med gruppmomenten – att bli lämnad och övergiven två gånger på raken. Tyvärr drog jag på mig ett förargligt DK på nedläggandet – jag var så fokuserad på att Baileys inte skulle lägga sig på de andras kommandon/TLs kommando att jag naglade honom med blicken och väntade på att TL skulle komma fram till mig. Det visade sig att TL dock bara gick fram till hälften av ekipagen och stannade på mitten(?), och Baileys och jag var sista ekipage på ytterkanten. Jag var dock helt inställd på att hon skulle komma fram och ge kommando, så därför blev det en pinsam tystnad och lång väntan där alla andra nog undrade vad sjutton jag höll på med, hade jag somnat?, och jag själv var superkoncentrerad och helt inne i vår bubbla, på gott och ont. Pinsamt och ja onödigt att få 8 på en platsliggning där hunden ligger som ett litet ljus hela momentet.

Jag hade själv önskat att få gå som nr 1 eller möjligtvis 2, men självklart drog jag startnummer 8 – sista starten alltså! Det blev därför en lång väntan i regnet på vår tur. Baileys fick slumra i bilen och jag kollade på de andra. Det var väldigt många hundar som fick mycket låga poäng i fria följet, de satte sig inte ner, och när jag gick närmare såg jag varför – hela planen där tävlingen skulle gå (gruppmomenten hade vi gjort på en plan bredvid och den var inte alls blöt, mer än i gräset då förstås) låg nästan under vatten, som ett sjunkande Atlantis och det plaskade högt upp på benen på både två- och fyrbenta när de hattade runt programmet. Tävlingsledningen sa i efterhand att planen hade varit okej dagen innan, men sedan hade det ösregnat mer eller mindre konstant, så på lördagmorgonen när de kom ut, var det bara att konstatera faktum – det var för sent att ändra upplägg och de andra planerna var vigda åt de andra klasserna.

Fritt Följ 5 Långsamt sättande, sätter sig ej, växlar position
Vi gör ett kanonbra fritt följ där jag tycker att Baileys går med fint fokus och superposition trots de bedrövliga omständigheterna. Han är helt tyst i stegförflyttningar och vändningar på stället, missar någon vänstersväng och trampar inte igenom med bakdelen men annars fin kontroll på rumpan. Den långsamma marschen kändes jättebra. I språngmarsch tappade han lite position och halkade efter, han fick gräsklipp och vatten i ögonen och såg ut som en dränkt katt efteråt, antagligen gillade han inte att jag skvätte vatten på honom när jag ”sprang” i klafset. De långsamma sättandena/att han inte satt alls vid något tillfälle är inget att göra något åt, både fria följet och zätat gick tyvärr i ena änden av planen där det var extremt blött. Jag är supernöjd med detta moment, trots de låga poängen!

Zäta 0 DK, släpar, kraftigt DK, sitter ej
Aka ’Ligg – Stå- Sitt i swimmingpool’ 😉 Uppställningen för zätat var i en vattenpöl så Sockervadds-pluttsi ville inte sätta sig, sedan ville han inte följa med utan stod kvar som åsnan Ior när jag glatt klafsade iväg mot första skiftet, ligg, så jag fick kalla på honom och sedan kommendera läggandet med Hitlerröst för att han skulle inse allvaret. Upptagen var fina och stadgan var bra, men sista skiftet, sitt, halvsatte han sig som en ynklig liten hjort utan att rumpan nuddade marken – sittandet som annars är vårt bästa skifte… Asch vad trist med en nolla men jag kunde inte begära mer av min blöta vovve och tror inte att vi hade kunnat träna momentet på något annat sätt. Vi behöver dock stärka upp momentet störningsmässigt så att det blir lite tåligare generellt – men vattentåligt kommer det aldrig bli.

Inkallning 9 Snett sättande vid ingång
Baileys har inte fått en enda rak inkallning på typ tre år, men hans mindset är alltid, alltid, alltid grundinställt på rak inkallning. Därför måste man bromstesta momentet ganska frekvent innan det är skarpt läge 😛 Jag kan säga att på uppvärmningen fanns inte tillstymmelse till stopp när jag bromskontrollerade med externbelöning bakom. Men sista gången, innan jag gick in på planen, fick jag gasta ”Baileys HIT” tre gånger i rad och till sist vifta med armarna för att han överhuvudtaget skulle röra sig ur fläcken när han väl insett att det ligger en pipis bakom honom. Det visade sig vara alldeles lagom finjustering, för momentet var supersnyggt med bra stå och ligg, med lite flackare tempo inför ingången (men den övar vi ju å andra sidan i princip aldrig eftersom vi har fullt upp med att öva stopp… :-P)

Rutan 0 För många kommandon
Jag startade ju som åttonde och sista ekipage och hade noterat att väldigt många hundar hade misslyckats med rutan, som människa tyckte jag att den låg väldigt synlig men att den låg i andra änden av planen och därmed i stort sett i en vattenpöl kan ju ha bidragit. Fint konskick men när jag dirigerar åt vänster springer han tveksamt åt vänster och snett uppåt mot uppvärmningsplanen. Jag stoppar och dirigerar om, då väljer han att klafsa tillbaka till konen – och på tredje dirigeringen gunghästgalopperar han surmulet ut till rutan. Jag skall testa på träning vad det är som fallerar – dålig belöningsförväntan när man tränar i en damm, eller har han svårt för att hitta rutan om man inte ”visat” den för honom tidigare? Resten av momentet var superfint, bra nedläggande och bra inkallande, men det hjälper ju föga när nollan är ett faktum 😉

Dirigeringsapportering 5 Många kommandon
Vår akilleshäl i kedja. Vi har tränat alldeles för mycket själva och Baileys har ännu inte riktigt kopplat att det är exakt samma moment även om det är någon annan än matte som lägger ut apporterna. Vi fick vänsterapport och jag såg att Baileys låst sig vid högerapporten redan inför konskicket. Konskicket var bra men sketongen tar inte min vänsterdirigering utan springer glatt mot höger – jag stoppar och dirigerar om, och dra mig baklänges, han går förbi mittapporten (hans älsklingsapport, mittapporten is the BEST! :-P) och tar vänster. Duktiga Luttsi! Jag är glad att vi plockade poäng här alls, jag vet ju om att momentet är skört tävlingsmässigt fortfarande ♥

Hoppapport 8 Långsamt sitt
Tillbaka i vattenpölen och ett moment vi inte övat på sen i våras typ, hoppapporten är skitfin så jag har lagt det lilla krut vi haft på annat. Snyggt upptag och hantering men superduperlångsamt sättande vid ingången – man kan ju tycka att eftersom både jag och han var helt genomvåta vid det här laget, att det inte spelar någon roll om man dimper ned ett redan dyngsurt arsle i lite mer vatten, men tydligen inte 😉

Vittring 7 Stannar på ingång, lyfter en pinne
Nja, här borde det väl egentligen varit 0? Baileys söker av, lyfter pinnen jämte rätt pinne, innan han tar den och kommer tillbaka? Fin hantering i ingången iallafall.

Fjärr 7 DK, reser sig
Och så dags för dagens sista moment – och vårt absolut sämsta moment! Som vi heller inte övat ett smack på på hela sommaren men säg inget om detta till Mona. Jag snabbrepeterade stå-sitt skiftet på uppvärmningen innan med externbelöning bakom, och  han gör verkligen superfina skiften trots att momentet är placerad i en sänka där det är lite extra mycket vatten…Fina Luttsi! Sista ligg-skiftet gör han bra, men när jag är på väg tillbaka så börjar han resa på sig i slowmotion så att han vid återgången halvsitter, otroligt redo att gå tillbaka till den torra uppvärmningsplanen och leka med sina pipisar 😛

Glad och pigg vovvepojk efter vår första elittävling! ♥

Summa summarum är jag supernöjd med vår prestation som går över förväntan trots att jag har en vovve lika vattentålig som papier mache ♥
Det bästa:
– Jag, som förare, dog inte under gruppmomenten.
– Kedjan kändes KORT.
– Sista momentet gör han superbra, trots att det varit en tuff tävling och trots att det är vårt svagaste moment!
– Ingenting i den tävlingsmässiga kedjan framkommer som inte framkommer när jag kedjar på träning. Även om man tävlingstränar på träning så blir det aldrig så tävlingslikt som just på tävling.

Av 8 startande var det ett ekipage, en tjej med en fin border collie som lyckades ta ett förstapris med knapp marginal, så förhållandena får man nog betrakta som ganska kärva. Självklart skall man inte hålla på att skylla ifrån sig på yttre omständigheter, men jag som aldrig kommer få en vattentålig hund, kan heller inte vara missnöjd med vår prestation – många av de missar och avdrag vi fick berodde på den extremt vattensjuka planen, och jag såg flera ekipage som var mer illa drabbade än vi. Vi kom faktiskt på en fjärdeplats med våra 185 poäng 😛 Nu laddar vi för hösten, roliga kurser och de nya momenten! 😀