IMG_8857_1024

Hej och välkomna till Blondies Såhärhittardudenrättastaffeuppfödarenförjustdig-kurs som ges väldigt exklusivt och också väldigt gratis här på bloggen 😀
Tanken till inlägget väcktes när jag annonserade ut Humlas parning för första gången i höstas och blev dränkt i en sjö av intressenter – mer eller mindre lämpade sådana. Staffen är en ras som vuxit något enormt i popularitet på bara några få år och i enlighet med den gamla käcka ”samhällsvetenskap från gymnasiet i ett nötskal” utbud/efterfrågan-kurvan, så ploppar nya uppfödare också upp som svampar ur jorden (härmed är den första stenen i det berömda glashuset officiellt kastad) 😉

226816_10151295064231987_401212730_n

SAME SHIT – DIFFERENT NAME
Vid en snabb screening bland uppfödarlistorna på Staffordshire bullterrierklubben eller den privata hemsidan Staffinfo, kan man tämligen snabbt konstatera att alla femtioelva uppfödare vill få fram exakt samma sak med sin avel. Nämligen friska, arbetsvilliga, rastypiska staffar som kan ”följa med på allt men också kan ta det lugnt i soffan”, där både mentalitet och hud och röntgen och det ena med det tredje lyfts fram som tongivande. Alla önskar dessutom att valpköparna har god kontakt med sin uppfödare, att de röntgar, ögonlyser, mentalbeskriver samt ställer ut hunden åtminstone en gång. Thank Lord!
Okej, alla verkar vara kloner av varandra – så praktiskt! Hur sjutton sållar man egentligen agnarna från vetet? 😀

IMG_9123_1024

GAMMAL ÄR ÄLDST
Alla uppfödare lovar guld och gröna skogar, men sen kan det ju hända en del saker på vägen som gör att det kanske inte alls blir så fantastiskt som man tänkt sig… Något kull-MH blir inte av, endast halva kullen blir röntgad, den utlovade livslånga supporten blir lite haltande etc. Jag tror att om man vill vara säker på att utvärderingen av kullen och uppfödarens avelsarbete verkligen också blir gjord, så skall man titta på de uppfödare som funnits med ett bra tag och är gamla i gemet. Vad har de för kullstatistik? Antal MH-beskrivna? Andel röntgade, ögonlysta osv? Uppenbarligen gör ju de uppfödare som har närapå 100%ig uppslutning på sin avelsutvärdering, nånting bra som gör att merparten av deras valpköpare också ”ställer upp”, även om de inte själva har något egentligt intresse i utvärderingsbiten.

246637_10150267981390757_756812_n

JAGVILLTAENKULLPÅMINFINATIK
Var lite sunt skeptisk till alla nya uppfödare (kastar sten i glashuset så att splittret bara yr) Det är så himla lätt som ung tjej i 25-årsåldern *blink blink* (jag fyller iochförsig 29 i år…) att registrera ett kennelnamn och ta 1-2 kullar, för att sedan upptäcka att det där med avel visst inte var så himla smooth och komplikationsfritt, och därefter gifter man sig, skaffar barn, börjar plugga, byter jobb etc så att varken tid eller engagemang finns i någon tillräcklig utsträckning. Samtidigt är vi förstås alla barn i början och alla gamla garvade uppfödare har ju också varit nya och gröna en gång, ja för hundrafemtio år sedan alltså… 😉

1078626_10151555847966987_597462209_o

ETTA PÅ TOPPLISTAN
En vettig uppfödare har inga ”listor” enligt nån gammal dammig och förlegad först-till-kvarn-får-först-mala-princip. Den som är bäst lämpad och kan erbjuda bäst hem till vovvebebisen, får också vovvebebisen. Hos en seriös uppfödare får man vara beredd att vänta på sin valp, då engagerade valpköpare anmäler sitt intresse för utlysta kombinationer lång tid i förväg, ofta handlar det åtminstone om 1-2 års framförhållning. Jag ser det som självklart att man som uppfödare har iallafall en handfull intressenter innan man väljer att göra kombinationen.

582718_10150699104476987_953288896_n

KOM Å KÖP!
While we’re on the subject… På Blocket hittar man definitivt inte seriösa uppfödare, utan bottenskrap, blandraser och repiga Ikea-möbler (vill ni förresten köpa vår opökade Klippansoffa och rangliga matsalsbord i ”ek”, hör av er! Special price for you my friend!). När en staffekull hamnar på Blocket har uppfödaren inga intressenter, av olika anledningar som man bör fundera över. Som en motvikt till den oseriösa blandrasaveln (med inte minst ”amstaffmixar”), som frekvent utannonseras på Blocket, har SKK lanserat en utmärkt annonstjänst som heter Köpa Hund, där man samarbetat med rasklubbarna.

66465_10151461201050757_1722977165_n

FINNS DJÄVULEN?
Facebook och sociala medier är skoj att hänga på…men använd ditt sunda förnuft och tro inte på allt du läser, utan repetera det du lärde dig om källkritik i grundskolan. Med jämna mellanrum går ”drevet” på uppfödare, som målas ut som djävulen själv. Naturligtvis är de alltigenom onda och avlar enbart för att förstöra rasen, tjäna miljoner, avla fram sjuka hundar för att förstöra för andra osv. (Rimligt.)

Var sunt kritisk! Kolla uppgifter/påståenden med minst tre olika källor. Är någon av dem obvious jättepartisk? Och självklart, men inte så självklart som det borde vara…; prata direkt med uppfödaren hur han/hon resonerar kring ett ämne/en särskild händelse etc. Häxjakt är sällan konstruktivt eller fruktsamt. Naturligtvis finns det oseriösa uppfödare inom rasen, men min uppfattning är att de är ganska bra på att radera ut sig själva ur gamet – de får i vartfall inte några seriösa valpköpare.

IMG_6598

FINNS GUD?
Nej. Det finns inga felfria avelsdjur, det finns inga felfria kullar, det finns inga felfria uppfödare och det finns inga felfria linjer. Felfria kombinationer och felfria uppfödare skall du vara….*drumroll*…sunt skeptisk till.
En seriös uppfödare kan rekommendera en valpköpare att vända sig till en annan kennel som han/hon tror passar valpköparen bättre, eller hänvisa till en annan kombination där valpköparen med större sannolikhet kommer få en sådan valp han/hon är ute efter. Uppfödare som enbart kan rekommendera sin egen avel, eller möjligen sina närmaste uppfödarvänners avel, eller som ännu bättre – passar på att såga andra uppfödarkollegors avel för att framhäva sig själv i bättre dager….var, just det, sunt skeptisk igen! 😀

bild-242

KÄLLKRITIK – HUR VAR DET NU IGEN?
Det finns alltid två sidor av samma mynt. Om uppfödaren skall para en foderhund, kontakta fodervärdarna och prata direkt med dem. Prata med tidigare valpköpare och hör med deras erfarenheter av hundköp från den tilltänkta uppfödaren. Vad är bra? Är det något de upplevt som ”dåligt”? Tänk på att det finns lika många olika typer av uppfödare som det finns olika typer av människor – och valpköpare vill också få ut olika saker från en uppfödare. Alla passar inte alla, utan att någon av parterna nödvändigtvis behöver vara ”dåliga”.

IMG_6995

LIKA BARN LEKA BÄST
Ett tips är att välja en uppfödare som på det stora hela har samma värderingar som du. Både resonemang kring avel men även socialt sett – det är många bitar som skall klaffa i en relation med sin uppfödare. Har man extremt skilda åsikter när det gäller t.ex invandringspolitik eller förhållningssätt på diskussionsforum på nätet, kanske man skall fundera en extra vända?
Om du är superintresserad av utställning är det kanske inte det smartaste draget att köpa valp från en tik med ståöron och fiskmåsblick 😀 Utan kanske se dig om efter en uppfödare som är aktiv på utställningar, avlar på väl utställningsmeriterade djur och kanske rentav arrangerar egna ringträningar för valpköparna?
Om röntgenresultat och HD/ED är det viktigaste på din världskarta – köp inte valp efter oröntgade föräldrar eller ännu bättre, föräldrar med E-höfter…

IMG_6775_1024

1,5 ÅRIG STAFFHANE OMPLACERAS BLANDANNAT PGA ALLERGI, ÄNDRADE FAMILJEFÖRHÅLLANDEN SAMT TIDSBRIST
Har uppfödaren många eller få omplaceringar? Det kan ge en fingervisning om hur bra uppfödaren är på att välja ut rätt valpköpare, hur kvaliteten på uppbackning/stöttningen från uppfödaren till valpköparen är, samt kanske också en vag indikation hurdana avkommorna fungerar i sina hem. Är det mentalt stabila vovvar med bra förutsättningar att fungera optimalt? Eller finns mentala brister som gör vovven svårhanterlig av t.ex. en barnfamilj?

IMG_7896

RICKI LAKE-SHOW RIPOFF
Tänk på att du som valpköpare har ett stort ansvar i att själv kolla upp både uppfödare och kombinationer du är intresserad av. Som man sår får man skörda. Det är tragiskt med valpköpare som sitter och gråter ut på olika forum när hunden fått demodex eller röntgats med dysplasi – och naturligtvis är allt den dumma uppfödarens fel, som därmed måste hängas ut. Trots att föräldradjuren som av en händelse var oröntgade, eller själva haft juvenil demodex… Återigen – tänk igenom ditt hundköp i tid, gör din hemläxa, välj uppfödare med omsorg.

bild-187

AVELSDATA – THIS IS THE SHIT!
SKK har en ovärderlig tjänst som heter Avelsdata, där man kan registrera sig och få en inloggning helt gratis. På Avelsdata kan du, om du är utbränd eller arbetslös, sitta dygnet runt och gotta dig i hemskheter och förfasa dig över andras jättedåliga avel 😉 Eller så kan du använda tjänsten för att titta på spännande MH-diagram över kullar, följa röntgenstatistik, ögonlysningsresultat osv. Det här är ett jättebra verktyg när du vill syna sömmarna på de tilltänkta föräldrardjuren i en kombination som du tycker verkar spännande samt hela tjocka släkten! För det är ju så, att det inte bara är mammahund och pappahund som är intressant i en kombination utan även vad som finns bakåt och bland kullsyskon kommer att nedärvas – good or bad.

IMG_1804

TIP OF THE ICEBERG
Tänk på att Avelsdata bara har hälsoresultat gjorda i Sverige samt enbart hälsokontroller som kan registreras/bokföras från veterinärklinikerna. Demodex, atopier, autoimmuna sjukdomar och andra extremt relevanta issues redovisas således inte här, utan man får istället förlita sig på uppfödarens – hanhundsägarens – kullsyskonägarnas osv. muntliga information.

IMG_4421_1024

ITS ALL ABOUT THE PACKAGE…
Har uppfödaren en hemsida? Är den uppdaterad? Uppdateras den måhända enbart när det är en valpkull på g? Här kan jag bara tala för mig själv, men för mig så signalerar en snygg, ordentligt gjord och väluppdaterad hemsida seriositet och engagemang. En hemsida som delar in avelsdjuren i ”Hanar” och ”Honor”, föder upp engelsk staff eller som har stavfel i var och varannan mening signalerar….något annat. Många uppfödare vill ha en fancy sida med en engelsk variant, för en internationell utstrålning tänker jag – men säkert också för att det är praktiskt om man sysslar mycket med import och export. För egen del ger det ett otroligt b-igt intryck om hela hemsidan rakt av är googletranslatad till engelska – för att inte tala om vilket åtlöje man blir hos utländska intressenter? Är man osäker på engelska, ta hjälp!

IMG_4349_1024

Jag tycker personligen ( ja hela det här inlägget är ju vad jag tycker personligen ;-)) att det är trevligt med nyheter i form av en ganska aktiv blogg, där man som presumtiv valpköpare kan få följa uppfödarens vardag och kanske få lite mer inblick i föräldradjurens liv – inte bara stiliga utställningsbilder eller en blogg/hemsida som enbart uppdateras med positiva nyheter eller när en valpkull är på g.
Roligt med fina bilder och korta filmklipp – rena textinlägg känns rätt tråkiga, likaså ”bildinlägg” med 50 skitdåliga bilder uppladdade på raken med några suddiga hundar som springer på en grådassig gräsplan. Att beskära bilden tar inte många sekunder, just sayin…

IMG_0805_1024

CHECK CHECK CHECK
Rasklubben har mycket matnyttig information på sin hemsida, bland annat en checklista som är bra att ha till hands när man etablerar kontakt med de uppfödare som väckt ditt intresse. Man kan även kontakta rasklubbens uppfödarkommitté med sina frågor, kommittén består av erfarna uppfödare som ger råd åt både uppfödare och valpköpare, när det gäller avelsfrågor.
Det finns också bra information om framförallt hälsobiten på de två privata sidorna Friskstaffe samt Staffinfo.

397974_10151248386486987_1548312721_n-1

Det finns många ”osynliga” bitar att ta hänsyn till – inte minst hälsofaktorer som inte bokförs någonstans, t.ex. demodex som är ett utbrett problem i rasen. Vad har uppfödaren för inställning i dessa frågor? Har han eller hon koll på sina uppfödningar – regelbunden kontakt med valpköparna etc? Tänk på att det är väldigt lätt att säga att man bara har 100% friska individer, när man inte har kontakt med de avkommor ens avelsdjur har lämnat…det man inte vet, har man ju som bekant inte heller ont av 😉

Det är lika bra att diskutera igenom allt innan, så att man slipper gråta ut på facebook om att den ”onda” uppfödaren har parat fodertiken vars kullsyskon haft juvenil demodex eller är oröntgad. För lets face it, rasen har idag inga hälsokrav som förhindrar avel utan det är fritt fram för varje enskild uppfödare att själv avgöra vad som är bra avelsmaterial. Fundera på vad du har för ståndpunkt i de hälsofrågor som är relevanta för rasen, och kolla upp olika källor när du inhämtar fakta som utgör grund för din kunskap. Och, as always, de källkritiska glasögonen skall självklart sitta på!

IMG_0997

GRAND SUPREME LITTLE DARLING BEAUTY AWARD
Till sist bara ett par korta passusar i ämnet, eftersom jag vet att de flesta av bloggläsarna här brukar vara lite extra intresserade av ”arbetande staffar”, och nyfiken på rasen som tävlings- och träningskompis.
1. För det första, bara för att en staff är skitful, betyder det inte att den är ”arbetande”, och att man därför inte ”prioriterar” utställning. Sanningen är den att man inte prioriterar utställning eftersom hunden är precis jätteful och därmed har extremt klena chanser att gå bra i ringen.
2. För det andra, alla snygga utställningsstaffar är inte tjocka vänstervarvare som är dumma i huvudet. Det finns förvisso gott om feta staffar som har usla personligheter och används frekvent i avel hos uppfödare som har utställning som största intresse och prioritet. Det finns därtill minst lika gott om utställningsavlade staffar som är extremt fina mentalt och väl lämpar sig för samtliga tävlingsgrenar.
3. För det tredje, att säga att man inte prioriterar utställningsbiten i sitt avelsarbete är bara fjantigt. Utställning handlar inte om svågerpolitik, det ständiga ”fel hund vann”-tänket, skitsnack vid ringside och hundar som passgångar sig fram i vänstervarv. Det handlar om att bedöma individen utifrån uppsatt rasstandard, en standard som man skall följa som uppfödare – oavsett inriktning på sin avel. Brain and beauty – det går, hör och häpna, faktiskt att kombinera.

IMG_3994

WORK IT, BABY, WORK IT
Det existerar ännu inte någon workingavel i reell mening i Sverige. Staffen är ännu för ny och grön som ”arbetande ras”. Min ambition och önskan är naturligtvis att det ser helt annorlunda ut om tio år, eftersom jag, liksom många med mig, fått upp ögonen för hur otroligt fräsig staffen är att arbeta med, oavsett inriktning. Det finns många stressade staffar med mentala svagheter som misstolkas med termer som ”arbetslust, energiknippe, uthållighet, terrier spirit”. Var lite sunt skeptisk till dessa fantastiska workaholics till individer…

IMG_2079

Jag kan bara tala för mig själv – jag vill absolut ha en staff med driv och fin balans mellan samarbetsvilja och självständighet. Jag vill ha en glad, pigg staff som är lättbelönad både socialt, med lek och godis. Får jag välja tar jag gärna en staff som är explosiv och gör supersnygga lydnadsmoment, rappa skiften mellan stadga och intensitet. Jag vill därtill ha en cool staff med stor grundtrygghet som inte behöver miljötränas utan bara är superenkel att släpa med sig överallt, i främmande miljöer och med främmande hundar.

Jag vill däremot inte ha en staff vars nerver dallrar på utsidan. Som är så grundstressad att den bara sitter och kvittrar maniskt i sin bur helt utan stimuli, t.ex. på utställning. Jag vill inte ha en staff som inte kan skaka av sig obehagliga händelser och gå vidare i livet. Jag vill inte ha rädslor. Jag vill inte ha aggressivitet och könsbunden ”skärpa”. Jag vill helt enkelt ha en hund som fungerar ypperligt i vardagen. För lets face it, det är ju vardagen som utgår iallafall 99% av ditt och hundens liv. 1% är fest i form av träning och tävling, och vad har du för nytta av en hund som är duktig i arbete, men som är helt dysfunktionell de resterande nittionio procenten av livet?

IMG_3648_1024

Du som letar efter en ”arbetande staff”, att träna och tävla med, oavsett gren. Ta dig tid och besök om du kan båda föräldradjuren och se hur de fungerar i vardagen. Fungerar de ihop med andra hundar eller har uppfödaren kompostgaller kors och tvärs genom hela huset? Hur fungerar de med hundmöten på promenaden? Kan de gå lösa i någon miljö? Hur reagerar de på barn i olika åldrar? Hur ser det ut med resursförsvar när det kommer till ben eller leksaker? Har de förvärvat några rädslor?

Att leva tillsammans med sin hund skall handla om glädje och inte belastning. Om jag får välja, tar jag alla dagar i veckan en snäll, superstabil och cool dumglad liten klumpstaff som följer med på alla påhitt jag finner ut, från en etablerad och erfaren uppfödare som kan sina linjer och har många nöjda valpköpare – framför en rabiat instabil och reaktiv ”workaholic-terrier” som förvisso går i obs-klass, tar hela världen som en personlig förolämpning, men råkar vara blixtsnabb på agilitybanan, skitarg och ”tuff” på sitt MH och därmed anses vara extremt avelsvärd av sin matte/husse med mindervärdeskomplex… 😉

Detta var alltså mina, högst personliga, 50 cents. Tar som vanligt gärna del av era synpunkter och tankar kring ämnet! 🙂

IMG_8409