Hundarna fick själva välja leksak de skulle ha med till BPHt. Baileys valde självklart sin väldigt begagnade räv – och Humla bar runt på rävens plasttuta hela kvällen, som egentligen skall sitta i nosen 😉

Igår packade vi regnjackor, regntäcken, värmetäcken, fleecetröjor, paraply, gummistövlar och filtar i bilen och begav oss till Västra Kennelklubbens testplats för BPH i Torslanda. När vi kom fram var det strålande sol, 30 grader varmt, vindstilla och inte ett moln på himlen… 😉

Baileys skulle gå direkt efter funktionärernas lunchpaus, och vi var ute i god tid. Han hade redan sett ”tävlingsbanan” och var tokladdad efter den tråkiga bilresan. De frågade om jag ville köra direkt, och jag tänkte…varför inte? Så jag släppte bara ut den galna Fred Flinta ur bilen, som skrek YABBAADABBADOOOOO och lyckligt släpade in mig på banan. Väl därinne upptäckte han att det visst inte var någon tävling? Då började han gråta. Under hela det första momentet sjöng han ut sin sorg…men lyckligtvis kom han över det fort och var tutade inte mer på resten av banan. Självklart skulle jag tagit ut och rastat honom några minuter innan vi började, vad tänkte jag på?!

Jag har inte hittat någon bra mall för redovisningen av resultatet, och har inte hunnit sitta och knåpa ihop någon egen tabell. För mer info kring de olika momenten och hur de går till kan ni klicka här. Varje moment graderas från 0 till 4, där 0 är ”inte alls” och 4 är ”mycket”.

Moment 1: Främmande person

Baileys hälsade på testledaren lite halvhjärtat och spanade sedan in agilityhindrena.

Glad i människor 0 1 2 3 4

Trygg 0 1 2 3 4

Min kommentar:  Nu var han ju helt uppe i varv och letade efter uppgifter och inte alls fokuserad. Baileys är tränad sedan åtta veckor på att inte ta kontakt med andra människor eller hundar, eftersom jag har honom lös i alla situationer. Jag vet inte hur mycket det har påverkat honom. Han är ingen hund som ”överfaller” en i hälsningssituationer – hans favoritsätt att hälsa när vi får besök är att hämta ett gosedjur och gå runt runt och knorra stolt, stryka sig mot benen och bli beundrad. När personen kommit in och satt sig, vill han gärna sitta i knäet och pussas ömt och bli klappad konstant.

Baileys kommentar: Vart är rutan?

Moment 2: Föremålslek

Äntligen en uppgift! jublade Baileys och störtade iväg efter både den trasiga räven och testledarens standardföremål.

Energisk 0 1 2 3 4

Lekfull 0 1 2 3 4

Min kommentar: Det här är en hund som älskar att leka och leker med allt som erbjuds. Beskrivaren gav honom en trea på lekfullheten, vilket hon motiverade med att han inte kom in direkt och började kampa. Han sprang runt och slog sig själv i huvet med spengummit…

Baileys kommentar: Best day ever! 😀

Moment 3: Matintresse

Ytterligare en lek helt i Baileys smak. Att försöka lura ut hur man får ut godis ur olika burkar med och utan lock. På vägen mot momentet rymde han upp på balanshindret (jag förstår inte hur mycket man kan älska ett sådant tråkigt hinder?!) trots att det stod en stor trafikkon i vägen…

Energisk 0 1 2 3 4

Min kommentar: Inget som förvånar mig. Burkarna var utställda några meter bort, och när han inte fick upp den sista burken (som inte går att komma åt) vände han sig mot mig lite frågande, men när jag stod passiv vände han om direkt igen och fortsätte att jobba.

Baileys kommentar: Korv är gott!

Moment 4: Överraskning

Baileys stannade till när halvfiguren restes upp och stod sedan kvar. När jag släppte kopplet gick han iväg och kissade.

Nyfiken 0 1 2 3 4

Arg 0 1 2 3 4

Trygg 0 1 2 3 4

Min kommentar: Jag är inte förvånad att han inte är intresserad av att undersöka föremålet. Vi såg samma reaktioner på MHt. När jag kallade på honom kom han glatt fram och tittade, och promenaderna förbi föremålet visade inga kvarstående rädslor.

Baileys kommentar: Tråkig figur i plywood…vad skall jag göra med den hade ni tänkt? Ge mig en rolig leksak istället. Blä.

Moment 5: Skrammel

Baileys stannade till när skramlet började men förlorade intresset efter någon sekund. När jag släpper kopplet går han går förbi skramlet och ställer sig och äter lite gräs.

Nyfiken 0 1 2 3 4

Trygg 0 1 2 3 4

Min kommentar: Precis som vid halvfiguren är han inte intresserad att själv undersöka, men kommer glatt när man kallar. Inga kvarstående rädslor vid promenaderna förbi föremålet.

Baileys kommentar: Gäsp.

Moment 6: Närmande person

Baileys ställer sig och skäller när personen i stor hatt, kappa och solglasögon närmar sig på ”sekvens 3”, som är den sista sträckan. Han står kvar när jag släpper kopplet, och följer med fram när vi går mot personen.

Glad i människor 0 1 2 3 4

Arg 0 1 2 3 4

Trygg 0 1 2 3 4

Min kommentar: Den här personen tyckte Baileys var mycket roligare att hälsa på, av någon anledning. Här blev det hoppsaskutt och han apporterade även in en gul kon till henne, som gåva, och fick alla att skratta.

Baileys kommentar: What can I say…chicks dig me!

Moment 7: Underlag

Baileys drog mig obekymrat över både plåten och plasten, under testpanelens fnissanden.

Trygg 0 1 2 3 4

Min kommentar: Undrar om han ens noterade att det var ett annat underlag? Han skuttade  över med sådan beslutsamhet att plankan med plåten verkligen smällde i backen med ett dån.

Baileys kommentar: Vad var det här för löjligt moment?

Moment 8: Skott

Två skott avlossades, ett under promenad och ett när vi stod vid kon.

Trygg 0 1 2 3 4

Min kommentar: Han är helt oberörd av skott, och så hoppas jag naturligtvis att det får förbli.

Baileys kommentar: Im so hardcore.

Övrigt alla moment

Ljudlig 0 1 2 3 4

Positiv attityd 0 1 2 3 4

Att han fick 1 på ljudlig var tackvare hans skönsång under moment 1. Beskrivaren sammanfattade honom som en glad, positiv och väldigt trygg hund. Att han inte är intresserad av att undersöka skrammel och överraskningsfiguren kan bero på att han avreagerar väldigt snabbt, enligt henne. En av figuranterna kom fram efteråt och ville hälsa och ställa frågor om Baileys och om rasen. Jätteskoj!

Jag blev inte överraskad av något särskilt när det gäller hans reaktioner. Jag tror att han inte hade varit lika disträ och uppe i varv under första momentet om jag hade rastat honom  en liten stund innan och ”samlat ihop oss”. När det gäller överraskningsmomenten flyttade han inte en tass bakåt – medan han på sitt MH flög iväg ordentligt. Kanske har det stor betydelse att halvfiguren och skrammeltunnan på BPHt är synliga för hunden, och inte dolda som vid ett MH. En annan förklaring kan vara att grabben vuxit i sin Armanikostym? 😉

Bilderna i inlägget är tagna av Pia Magnusson för Torslanda Tidning som var där och följde hela Baileys BPH och gjorde en liten intervju med oss efteråt. Jätteroligt, och jag hoppas kunna länka till en artikel nästa onsdag. Extra kul att få så mycket beröm och uppmärksamhet när man har en ”kamphund”. De behöver synas i media – på ett bra sätt!