Jag älskar att klockan är 23.21 och jag sitter med en nybryggd kopp kaffe i handen – redo att blogga 😛
Fy, jag är fortfarande vimmelkantig av trötthet efter gårdagen och natten – lite konstigt egentligen, med tanke på att allt gick bra. Hela dagen idag har jag gått runt som en sömngångare, ändå har jag gått långpromenad, varit på möhippebrunch, storhandlat och tvättat femtio miljoner maskiner tvätt. Typ.

Vi är igång! Asbra bok förövrigt, rekommenderas varmt 🙂

Ja, igår skulle jag egentligen varit med på min bästa vän Lisas möhippa – vi i tärngänget hade dock en planB ifall Gaffa skulle föda just denna dagen och jag behövde vara ”ledig”. Vilken vi förstås fick verkställa tidigt lördagmorgon när jag insåg att värkarbetet var på g. Gaffa hade en betydligt normalare valpning än sin mamma som bara skiter ur sig sina ungar utan förvarning eller ens krystvärkar i soffan…samtidigt insåg jag att det blir skevt att ha Humlas valpningar som referens, så fort Gaffa krystade mer än 3 gånger trodde jag att ”näe, vad segt”. Stackars Gaffa! gu


Majas Oscars-värdiga min när första valpen tittade ut igårmorse! 😀

Mikael var ute med Gaffa vid sextiden lördagmorgon. Sen hoppade Gaffa upp i vår säng, som jag instruerat Mikael om var förbjudet område, jag ville inte ha några förlossningsscener i sängen. Men Mikael tyckte att Gaffa kunde sova på hans sida av sängen och var enligt efterhandskontruktionen ’för trött’ för att visa henne tillbaka till valplådan, som står jämte sängen… 😛
Naturligtvis gick vattnet där, som en vattenballong som gick sönder, och våran helt renbäddade säng blev totalt nedsölad. Mikael fick vackert tvätta och torktumla resten av dagen…

07.15 gick alltså vattnet och ganska snart därefter började hon få krystvärkar och rafsade intensivt bland plädar och handdukar i valplådan. Jag hann inte få på mig några kläder, utan satt i underkläder och assisterade valpningen som en annan neandertalare…håret hade jag dock hunnit få upp i en knut, vis av erfarenheten från min egen förlossning och Humlas tidigare valpning 😉 Valpningar är slabbiga…


Mycket vatten går det åt! Både under själva valpningen men framförallt efteråt när mjölken rinner till. Viktigt att bjuda mamman vatten i valplådan, för att ge sig ut på äventyr i den hemska världen utanför lådan, där vattenskålen står precis alldeles bredvid, är helt otänkbart det första dygnet…

08.08 kom första valpen, en hane med bred bläs och krage, med baktassarna först. Honom hade hon lite kämpigt med att få ut – hon krystade i närmare 40 minuter, med flera pauser emellan. Han vägde 305 gram, störst av alla, och iochmed att han kom med rumpan först var det ju lite extra kämpigt för stackars Gaffa att få ut honom som första valp. Han var lite trött när han kom ut men piggade på sig ganska snabbt när jag och Gaffa ”frotterat” honom lite.


En sådan oslagbar kombo. Bara jag som får McGyver-vibbar?

Efter ett tag upptäckte jag att navelsträngen inte ville sluta blöda, den ymnade på rätt bra trots att jag försökte klampa den med fingrarna. Tillslut fick Mikael assistera mig och vi snörde av navelsträngen med tandtråd – gud vilket bra hjälpmedel. Gaffa blev förstås orolig när vi plockade upp bebisen, och ville hemskt gärna hjälpa till. Försök själva knyta världens minsta knut med tandtråd OCH en hundnos mitt upp i alltihopa. Tur att skillsen från kirurgplaceringen sitter i fortfarande 😉 Efter detta lilla drama  tog Gaffa en paus och första valpen hann dia i två omgångar innan valp 2 kom.


Tik1 är längst till vänster i bild ♥

09.12 kom nästa krystvärk – och 09.13 är valp nummer 2 ute 🙂 En liten röd hane med bred bläs och vitt öra. 233 gram vägde han och var pigg och fin när han kom ut.
09.26 kom nästa omgång krystvärkar och 09.28 kom en röd tik med bläs och krage ut. Hon vägde 266 gram och var väldigt snabb på att börja dia.
09.59 kom fjärde valpen, en tjej som även hon ville komma med rumpan först. Tik 2 har mycket vitt i ansiktet och en röd prick på huvudet, lite som mormor Humla ♥ Efter fyran tog Gaffa paus.


Alltså – jag får ångest av den här bilden. Vem är vem? Ja det är klart ni vill veta det…eh. Då skall vi se, vart börjar vi. Från vänster: Tik1, Valp5 dvs döingen som sen blev jättepigg (han är den enda valpen med hel vit krage), Tik2 med pricken på huvudet, Valp1 och längst bort Valp2 som har ett vitt öra som kännetecken plus att han är mindre än de andra. Haha, jag fixade det! 😀

10.46 kom en krystvärk, först enstaka och sporadiska men 10.52 blir de intensiva och täta. Dock utan att nånting händer. 11.00 syns en buktande hel fosterblåsa och 11.01 kommer en död hane ut. Japp, jag skriver så i blocket. ”Död hane, 301 gram”. Han var helt blå och hade antagligen inte ”hjälpt till” något alls, därav det lite längre krystningsarbetet. Men han såg välskapt och fin ut, och var han död så var han nog ”nydöd”.

Gaffa ville dock slicka honom torr och jag lät henne hållas, han var dock helt slapp och utan tonus och hängde som en trasa när jag lyfte honom i nackskinnet och ruskade honom försiktigt. Efter ett par minuter börjar han dock andas sporadiskt, hur skall jag beskriva detta på ett inte för medicinskt sätt – jag hade velat skriva dekortikerat eller kanske cheyne-stokes-andning – men jag väljer fiskmunsandning! Ni vet, som en fisk som försöker andas på land med öppen mun. Jag tänker att han kanske självdör om vi lägger honom åt sidan men Gaffa är av en annan uppfattning.

Vi jobbar därför på med honom, Gaffa och jag, Gaffa slickar och grejar, jag stryker energiskt över ryggen mothårs och nyper i nacken. Andningen ser fortsatt väldigt dålig ut, men han är inte längre blå – tassarna blir rosa och fina. Hmm…lite för bra syresättning för att vara död, det måste tillochmed jag medge. Efter lång stund, jag kan inte säga hur länge men säkert 20 minuter, så andas han helt normalt och tuttar friskt vid spenen. Herregud, vilken pärs?!
Jag vet att valparna kan vara medtagna direkt när de kommit ut, men om man stimulerar dem brukar man alltid få någon form av reflektorisk respons från dem. Den här grabben bjussade verkligen på nada…tur att Gaffa kände på sig att han egentligen bara lurades 😉

Här ser ni valp 6 som ligger överst i högen – hans vita bläs går över i en strimma till kragen ♥ Han hade ju inte kommit när jag tog de föregående fotona, stackaren…vad han missat mycket! 😛

12.10 kommer nästa krystvärk och 12.12 kommer så sista valpen, en fin hane på 267 gram och en bred bläs som sträcker sig över som ett litet penseldrag och förbinder sig med den vita kragen. Ja alla valpar är ju röda med vita bläsar och kragar – men de vita tecknen har lite olika utredning, jag skall fota dem individuellt strax så att ni får se ♥ Men vid första anblick har tillochmed jag svårt att se skillnaden på dem…

Första dygnet har gått fint. Faktum är att de två pojkarna som var medtagna när de kom ut, nummer 1 och så skendöda nummer 5, har tagit sig jättebra och är pigga och starka. Däremot var den lilla hanen, nummer 2, lite trött och ynklig igårkväll och jag blev orolig. La honom varmt, såg till att han hamnade mitt i syskonhögen och nära mamma, så han fick värme på alla håll och kanter. Sedan hjälpte jag honom till den bästa spenen så han fick dia på första parkett och gjorde så inatt också. Curlingen verkar haft önskad effekt för imorse åt han själv, när de andra sov. Bra trick att ta till när man är mindre än sina syskon ♥

Gaffa är helt upptagen av sina mammasysslor – hon vill inte gärna gå ut och kissa, men är däremot jättehungrig och besatt av mat. Det var hon ju även innan, så kanske ingen skillnad där egentligen 😛 Hon pysslar och grejar fint med de små. Däremot, om man har grejat i sovrummet och t.ex. går in i Majas rum, så har hon velat hoppa ur lådan och springa efter en – lite oklart vad hon vill, för när hon sagt hejhej har hon skyndat tillbaka till lådan. Antagligen vill hon dubbelkolla så att vi inte snott några bebisar. (Framför ögonen på henne. När hon sitter i lådan.)

Majas ’Sofi Giraff’ låg i sängen under valpningen igår, och kanske tog den ”doft” av valparna för på eftermiddagen hittade jag den i lådan. Lade tillbaka den i Majas babynest bara för att några minuter senare hitta den i valplådan igen 😛 Sofi tog jag därför undan när Gaffa var ute och kissade, så att hon inte såg att jag snodde tillbaka henne. Man får vara lite streetsmart med nyblivna mammor ♥


♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥